Svenska skidåkare står eniga – de tänker inte tävla mot några ryssar i vinter. Orsaken är förstås Rysslands krig i Ukraina. Men under Irakkriget, folkmordet 2003-2011, tävlade svenska skidåkare varje år mot amerikaner. Sverige spelade en lång rad landskamper mot både USA och Storbritannien under detta krig. Varför ingen bojkott? Det finns kanske en godtagbar förklaring. Ge mig den!
Ryssar fick inte delta i friidrotts-VM i somras. Under damernas fotbolls-EM i somras uteslöts Ryssland också där trots att man kvalificerat sig. Men under USA:s och Storbritanniens krig i Irak bojkottades inga britter eller amerikaner i några som helst mästerskap. London tilldelades till och med sommar-OS 2005 när Irakkriget var som blodigast och irakier dödades i miljontal. Hur kunde det komma sig? Är jag den enda som inte vet varför?
Vad är det som gäller?
Orsaken till uteslutningen av ryssar är som sagt invasionen i Ukraina. I friidrotts-VM deltog Israel trots att landet har invaderat och ockuperat Palestina. Den invasionen har pågått i decennier. Invasion som invasion. Asien har uteslutit Israel ur sin idrottsgemenskap av i stort sett samma skäl som Ryssland nu utesluts ur den europeiska gemenskapen. Är det som ”tack” för att Israel håller palestinierna i schack som Israel därför fått flytta över och får delta i den europeiska gemenskapen, i både friidrott och fotboll.
Jag har skrivit till ett antal tidningars sportredaktioner för att få en förklaring. Ingen svarar. Varför ställer inga sportjournalister dessa frågor? Det kostar väl inget att bara ställa en enkel fråga? Eller kanske är det just kostar det gör? Karriären. Ingen vågar.
Kanske har alla dessa bojkotter mot ryssar ingenting med idrott att göra, utan helt enkelt är ett led i det kalla kriget?
Eller handlar det om rasism?
Svenska skiddamer tränar. (Bild: klippa från SVT-film)
Jag har länge undrat detsamma. Att vår pressfria oberoende journalistik tycker precis likadant.
Det du tar upp visar väl att vår förmåga att tänka själva har tillbakabildats här i den moderna, civiliserade delen av världen. Tanken på att kollektivt utestänga europeiska ungdomar, inklusive israeliska och amerikanska ungdomar från deltagande i idrottsgemenskapen finns helt enkelt inte tillgänglig i våra hjärnvindlingar. Det finns heller ingen ideologi som kan motivera bestraffningen av ryska ungdomar som håller på med idrott. Närmast till hands ligger väl sadism? Ungefär som synen på det palestinska folket som under 75 år har behandlats sämre än djur av invandrade européer som för andra gången i historien har fått landet av Gud. Tanken på att palestinierna är människor, bestulna på fri- och rättigheter, på rätten att försvara sig och rätten till sin egendom har för länge sedan, med benäget bistånd av pengamakarna och deras medier, hamnat i glömskans arkiv.
Jag har länge undrat det samma som du. T o m med svenska idrottsmän som är yrkesverksamma i Ryssland eller Vitryssland tillåts inte spela i svenska landslag. Ingen har någonsin ifrågasatt att svenska ishockeyspelare i amerikanska NHL lag inte ska få spela i Tre kronor trots alla anfallskrig som USA har deltagit i.
Hur agerar de internationella idrottsförbunden. Hur motiverar de skillnaderna i påföljd mellan ryssar och västerlänningar? Det är knappast rasism som är förklaringen, då ryssar tillhör samma ras som vi och det har funnits urgamla förbindelser mellan Sverige och Ryssland. En del gammal kommunistskräck lever nog kvar än och det var ett mycket gullande med Jeltsin på 90-talet efter Sovjets fall, men när Putin började ifrågasätta Natos agenda blev han snabbt demoniserad. Tidningarna började beskriva hans utseende. ”Putins råttliknande ansikte” läste jag i DN av en krönikör och ”Putins iskalla fiskögon” av Staffan Heimersson i Aftonbladet. Det påminner förstås om bilderna på judar i Der Stürmer under 1930-talet men den jämförelsen vill naturligtvis dessa Drakar inte erkänna. Men de skulle naturligtvis aldrig skriva ”Obamas bruna chimpansögon”.
Det finns en myt att västvärlden står för det goda här i världen. Det har vi fått i oss sedan barnsben. Jag minns att jag gärna gick på en matinéfilm som barn och såg John Wayne skjuta indianer på löpande band. De var ju vildar och kunde inte förvänta sig något annat. Det är än värre nu. Våra TV-kanaler har oändliga amerikanska serier där USA-soldater eller amerikanska eller brittiska agenter räddar demokratin och hjälper fattiga människor från ondsinta diktatorer av olika kulörer.
Men förhoppningsvis genomskådas hyckleriet mer och mer av folken som inte bor i västvärlden. Det verkar så om vi ser på de många länder som vägrar delta i den ekonomiska och kulturella krigföringen mot Ryssland.
Det är väl ingen mening att fråga ”Varför?” när vi alla vet svaren på frågorna som Peo Österholm ställer. Frågan borde i stället vara vad medborgarna skall göra i framtiden.
Jag tycker att tidigare försummelser av Västvärldens allmänna opinion behöver gottgöras. När och om Förenta staterna och andra västländer otvetydigt för anfallskrig och ockuperar hela eller delar av suveräna stater, så arbetar vi för bojkotter av de angripande staterna. Vad mer eller vad annat kan vi göra?
Att klassificera olika mer komplexa handlings- och tankesystem underlättar ofta debatter, samtal och diskussioner. Men emellanåt blir debatten, samtalet och diskussionen bara förvirrad av denna klassificering. Begreppet vänster är ett sådant ord i politiska sammanhang idag. På samma sätt är det med att framhäva SD:s ursprung för att få partiet att framstå som mycket tvivelaktigt. Stefan Löfven gjorde det, och andra i svensk politikerklass gör det.
Lika felaktigt är det idag att framhäva SAP:s ursprung i svensk arbetarrörelse för att ställa partiet i en mer positiv dager. Vilket av dessa partier är det som mest aktivt kämpat för att Sverige även formellt sett skall överge sin neutralitetspolitik och bli vasall åt USA-imperialismen genom att gå med i krigsorganisationen Nato? Vilket av partierna tjänar i denna fråga det svenska folket mest/minst?
Samma sak gäller ordet rasism. Att ställa frågan ”Eller handlar det om rasism?” leder inte debatten framåt, det bara gör debattdeltagarna mer låsta i sina positioner. Bättre är att peka på att Sverige lydigt i kulturella, vetenskapliga, idrottsliga och andra sammanhang hjälper USA-imperialismen i dess fortsatta kamp för att behålla sitt grepp över jorden. Bättre är att framhålla att Sverige genom detta beteende klart för alla utanför det globala Väst visar att Sverige är en av de opålitliga vasallerna som går USA-imperialismens ärenden.
Det är klart, att om klassificeringen skall användas i juridiskt syfte, för att t ex fälla riksidrottsförbundet för rasism, då måste begreppet användas. Vem skulle kunna tänkas göra det? Lycka till!
Förklaringen är den att USA är ”exceptional”. Det är vad amerikanska politiker, inte minst dess presidenter, hävdar. Obama påstod faktiskt vid något tillfälle att andra nationer som Grekland, UK m fl också var ”exceptional” på sitt vis. Efter kraftiga protester tvingades han ta tillbaks påståendet: Endast USA är ”exceptional”. Detta accepteras fullt ut av de svenska etablissemangen, politiska, militära, kulturella och idrottsliga.
Sedan är det avslöjande när väst tror att stängda McDonalds, Starbucks, Hennes&Mauritz och brist på svenska ishockeyproffs ska få ryssarna att förtvivla och göra uppror. Vad än folk i väst tror, klarar sig ryssarna bra utan detta. Däremot visar det västs självbelåtenhet och nedlåtande inställning mot allt ryskt.
Den sjunde oktober 2001 startade OEF, Operation Enduring Freedom (varaktig frihet), d v s bombningen av Afghanistan. 13 år senare döptes kriget om till Freedom’s Sentinel (vaktpost). 1998 genomfördes ODF, Operation Desert Fox, ett kort bombkrig mot Iraq som den 20:e mars 2003 efterträddes av det totala OIF, Operation Iraqi Freedom. Det var under de första veckorna ett triumfatoriskt TV-krig. En del missiler hade försetts med videokameror, så man kunde sitta hemma i soffan och följa dem mot ”målet”, som förstås var ”militärt”. Specialtillverkade aluminiumkablar släpptes över kraftledningar och orsakade kortslutning. De enorma blixtarna och åtföljande explosioner i transformatorstationer gick också i direktsändning. På några dagar var el- och vattenförsörjning utslagen. Sjukhus, reningsverk mm upphörde att fungera.
Senare avlöstes OIF av OIF2 och OIF3. Ett nytt ord myntades: Sociocid, d v s avsiktlig och total förstörelse av ett helt samhälle. ”Iraqs återuppbyggnad” som det pratades om de första krigsåren var snart bortglömt. Civila bomboffer blev ”collateral damage”. Först förnekades de, sedan beklagades de och slutligen glömdes de.
Att glömma är lätt, när det ständigt dyker upp något nytt som engagerar. I San Francisco Examiner läser jag t ex om den nya restaurangen på Valencia och 23:e gatan, som erbjuder en ”prix fixe” lunch för 75 dollar. Desert är extra. Utanför står en timslång kö av folk och fän. Lunchen serveras nämligen enbart till hundar.