Vad bör göras?

I förhållande till flyktingströmmarna befinner sig Sverige i samma situation som Tor vid hans besök hos Utgårdaloke. Där uppmanas Tor att tömma det horn som Utgårdalokes hirdmän brukar svepa i en eller två sväljar. Men Tor lyckas bara sänka nivån i hornet helt obetydligt. Hornets spets är nämligen förbunden med världshavet.

På samma sätt är det med den svenska, och för övrigt hela den västeuropeiska flyktingmottagningen. Så länge källan till flyktingströmmarna – USAs krig – fortsätter och utökas, förblir varje flyktingmottagning, hur ambitiös den än är, blott en krusning på ytan.

Vem kunde tro att USAs – och Sveriges – krig i Afghanistan, ett land så oändligt långt borta, skulle resultera i att afghanska ungdomar via långa och mödosamma vägar skulle söka sig till Sverige i hopp om att finna en trygg uppehållsort. Men nu är de här och visar på en av konsekvenserna av George W Bush krig mot terrorismen. Som hellre bör kallas ett krig för terrorismen.

Efter sexton år av krig i Afghanistan kan USA inte komma på något smartare än att släppa världens kraftigaste icke-nukleära bomb någonstans i de afghanska bergen. Medan Sovjet inte behövde mer än nio år för att inse att det var dags att dra sig ur sin ockupation av landet.

Angreppet mot Afghanistan följdes av angreppet mot Irak, med USAs egna trupper och beredvilligt stöd av brittiska. Så kom angreppet på Libyen, nu med stöd av svenskt spaningsflyg som gärna ville visa sig som Bror Duktig. Därefter krigshandlingarna mot Syrien, där USA har valt att inte ha ”kängor på marken”, men är aktiva på många andra sätt.

När administratören Paul Bremer, efter invasionen av Irak år 2003, införde katastrofala förändringar av det irakiska samhällets organisation kastades landet ut i kaos. Tidigare statsanställda blev arbetslösa. Fängelser fylldes av dem som ansågs stå i opposition till landets nya amerikanska ledning. Där förnedrades de på det grövsta av de amerikanska fångvaktarna.

Under USAs krigföring förstördes allt som kunde förstöras. Broar, kraftverk, vattenreningsverk och andra för ett samhälle livsviktiga funktioner. Staden Falluja har blivit en symbol för förstörelsen. Efter angreppen med alla slags vapen, bland dem projektiler med utarmat uran, föds barn med svåra missbildningar och vuxna drabbas av cancer. I högre utsträckning än de som utsattes för atombomberna i Hiroshima och Nagasaki.

Ur detta kaos har extrema rörelser vuxit fram med medlemmar beredda att offra både sitt eget liv och andras. Syrien står nu i fokus och USA finns hela tiden i bakgrunden beredd att ge en hjälpande hand för att störta den lagliga regeringen. Tillgången på vapen och försörjningslinjer är god och i bakgrunden agerar de mest reaktionära arabländerna.

Saudiarabiens militärutgifter ligger nu på tredje plats bland världens länder och svensk krigsindustri får sin del av kakan, tryggad genom personliga besök av höga svenska representanter. Kriget mot grannlandet Jemen kan lugnt fortgå i medieskuggan av andra händelser och dess flyktingar har ännu inte hittat vägen till Europa och det avlägsna Sverige.

Till hösten skall krigsvilliga samlas i Sverige för övningen Aurora 17. Ett namnval som antingen tyder på en fullständig brist på historisk kunskap eller är uttryck för en medveten provokation. Kryssaren Aurora avlossade för hundra år sedan det skott som var signalen för stormning av Vinterpalatset. En symbol för den ryska revolutionen och avskaffandet av tsarväldet.

Med närmandet till Nato, som nu understryks med landstigning av stora amerikanska styrkor på svensk mark under Aurora 17, har Sverige verkligen hamnat i dåligt sällskap. Inför första världskriget ville delar av svensk borgerlighet och militärledning se en uppslutning på tysk sida. Under andra världskriget ville samma krafter se en uppslutning på finsk sida som kunde ha lett helt fel.

I båda fallen handlade svenska politiker klokare än vad dagens politiker syns förmögna att göra.