Vad hände den 7 oktober?

Hamas tog sig ut ur Gaza på olika vis…

---

Världen skakades av attacken den 7 oktober och Hamas brutalitet. Premiärminister Netanyahu pratade om halshuggna barn, våldtagna kvinnor, fruktansvärda massakrer och en blodtörst som världen aldrig tidigare skådat. Pressen i USA, Sverige och många andra länder spred den skrämmande bilden och regeringarna i USA och EU gjorde sig till ekon av detta och uttryckte sin avsky medan bilderna av brända bilar och förstörda byggnader fyllde tidningarna. Å andra sidan cirkulerade bilder av Hamas soldater som flög över muren i paragliders, grävskopor som rev barriären som omger Gaza och folk vällde över till andra sidan. Human Rights Watch publicerade den 18 oktober tre videor där Hamas soldater och andra utan uniform dödar civila och kräver att ICC ska utreda brotten begångna den dagen.

Onsdag 11 oktober skriver Jacob Magid i Times of Israel att Netanyahu ringde Biden och sa ”De tog många barn, band ihop dem, brände dem och avrättade dem. De halshögg soldater” och likställde massakern med nazisternas i Baby Yar under andra världskriget.

Samma dag sa president Biden att Hamas representerar ”en ondska som motsvarar det värsta och i vissa fall överträffar de värsta hemskheter av IS”. ”Jag trodde aldrig att jag skulle se och få bekräftad bilder av halshuggna barn” (”Evil that echoes the worst and matches, and in some cases exceeds, the worst atrocities of ISIS. I have been doing this a long time, I never really thought that I would see and have confirmed pictures of terrorists beheading children.” (Yashee Sharma, Sky News, 12 oktober, 10:30AM). Senare samma kväll förklarade Vita Huset att varken Biden eller någon annan hade sett bilder eller bekräftade rapporter om barn eller spädbarn som halshöggs av Hamas (Kevin Liptak, CNN, 12 oktober).

Israel kungjorde att Hamas hade mördat 1.400 civila, men sedan förklarade Mark Regev, rådgivare till Israels premiärminister, att ”nu har vi reviderat ner det till 1.200 eftersom vi förstod att vi hade överskattat antalet, vi begick ett misstag. Det fanns faktiskt kroppar som var så svårt brända att vi trodde att de var våra, i slutändan var de tydligen Hamas terrorister.”

Man kan undra hur detta hänger ihop. Vem hade bränt dessa kroppar så illa att de var oigenkännliga? Hamas terrorister kunde inte ha bränt sig själva. Oigenkännliga kroppar måste vara resultat av kraftigare explosioner. Hade Hamas med sig sådana vapen i sina paragliders, på motorcyklar och i pickuper som de använde när de tog sig in i Israel? De måste ha vetat att tiden spelade mot dem och att Israels armé snart skulle komma och ändå tog de sig tid att bränna kropparna? Regevs uttalande måste tolkas så att det var Israels armé som använde tyngre vapen från stridsfordon, flyg eller helikopter som attackerade och dödade dessa Hamaskkrigare. Men då reser sig en annan fråga: trodde Israel att de kunde ha dödat sina egna medborgare?

Hamas förnekade hela tiden att de var skyldiga till dessa brott och förklaringen de lämnade var att många civila hade gått över till andra sidan och att Hamas inte visste vad dessa hade gjort.

Den 15 oktober intervjuades Yasmin Porat, som hade överlevt massakern i kibbutzen Beeri, i programmet Haboker Hazeh i Israels radio Kan. Electronic Intifada publicerade den 23 oktober hela intervjun översatt till engelska. Yasmin berättar att hon togs av Hamas till ett rum där de var 12 gisslan och 40 Hamsmän som vaktade. Journalisten frågar om de blev misshandlade och hon svarar ”De behandlade oss mänskligt” (They did not abuse us. They treated us very humanely, meaning…). Hon berättar om fem, sex gisslan som inte blev skjutna av terroristerna utan av motelden. Journalisten frågar ”Kan våra styrkor ha skjutit dem?” och hon svarar ”utan tvekan, ja” och går vidare och säger att polisen sköt alla. ”They eliminated everyone, including the hostages”. Det hela slutade när polisen sköt två artillerigranater mot kibbutzen. Mycket tyder på att Hamas förväntade sig kunna förhandla med Israels polis och militär och de stannade i några kibbutzer ett par dagar.

Ett antal rapporter ifrågasätter den bild som Israels regering spred. Amos Harel i den israeliska tidning Haaretz skriver att kommendanten för Gazadivisionen, general Rosenfeldt, fick söka skydd i kasernens källare och därifrån söka stöd från flyg. Med andra ord, begärde han att deras kasern skulle bombas. Ynet publicerar 15 oktober en video som visar hur man från helikopter sköt mot personer utan att kunna urskilja om de var Hamas eller israeler som flydde. I texten (på hebreiska) sägs att det var svårt att ”urskilja vem som var terrorist och vilka som var soldater och vilka som var civila” och att piloterna var tvungna att ”bortse från alla restriktioner” och attackerade ”utan tillstånd från överordnade”.

Legacy Conversations är en YouTube-sajt som leds av sydafrikanska f d militärer. Under rubriken ”Legacy Special Report on Israel vs HAMAS” intervjuas den 14 november en pensionerad israelisk major I Graeme, som påstår att israeliskt flyg attackerade fordon där Hamas transporterade fångar till Gaza efter sina räder i kibbutzen och kaserner och dödade såväl Hamassoldater som gisslan.

Antalet rapporter börjar bli så överväldigande att en grupp israeliska medborgare i ett öppet brev nu kräver en utredning om vad som egentligen hände den 7 oktober, som Mondoweiss publicerade den 31 oktober på engelska och hebreiska (An open letter to Israelis from Israelis: We deserve the truth about October 7).

MSNBC:s journalist Mehdi Hasan konfronterade den 16 november Netanyahus rådgivare Mark Regev med flera av de påståenden som Israel hade spridit. En israelisk soldat ville visa prov på att ett rum i sjukhuset Al-Shifa hade används för att hålla gisslan och pekade på ett papper på väggen som han så var namn på soldaterna som hade hållit vakt över fångarna, men det var en almanacka och inget annat. Ett annat fall är ett inlägg av Ofir Gendelman, talesperson för Netanyahu: ”Palestinierna lurar internationella medier och den allmänna opinionen. Tro inte på det. Se själva hur de förfalskar skador och evakuerar 39 civila, allt framför kamerorna” skrev han till en bild som senare visade sig vara tagen från en libanesisk kortfilm, The Reality. Det har gått så långt att man börjar skämta om de israeliska påståendena.

När Yocheved Lifschitz (The Guardian, Israeli hostage, 85, shown shaking hands with Hamas captor after release) släpptes skakade hon hand med Hamas soldaten och berättade sedan för reportrar att de hade blivit väl behandlade, vilket fick Israels myndigheter att gå i taket, enligt Electronic Intifada som också publicerar en annan intervju med en överlevande som berättar att de blev väl behandlade och att vakten, en Hamas soldat, frågade henne om han fick ta en banan från en skål på bordet och att efter ett par timmar Hamas folk bara gick.

Videon från gisslan som släpptes från Gaza under eldupphör visar några av dem leende och hälsar på Hamas-soldaterna och vinkar åt dem. Andra exempel är Vivian Silver, en kanadensisk-israelisk aktivist som Hamas påståtts ha dödats i ett bevis på dess oerhörda blodtörst, men där det nu finns rapporter som berättar något annat (Paul Salvatori, Who killed Israeli-Canadian activist Vivian Silver? TRT World.

De grövsta lögnerna från Netanyahu och hans regering om halshuggna barn och spädbarn har försvunnit från medierna, på samma sätt som när informationen som USA spred att irakiska soldater hade kopplat ur kuvöserna i Kuwait 1991. Bilder av döda för tidigt födda barn kommer nu från sjukhus som Israel har besatt i Gaza.

Krigets lagar och Hannibal- och Dahiya-doktrinerna

Det kan tyckas absurt att befälhavaren skulle be flygvapnet bomba kasernen där han själv fanns, men det är det inte. Israel har länge tillämpat ”Hannibal-doktrinen”. Den tillämpades efter att flera soldater tillfångatagits av Hizbollah i Libanon på 1980-talet enligt parollen ”döda snarare än ta fångar”.

Korpral Gilad Shalit fångades av Hamas 2006 och blev utbytt fem år senare mot 1.027 palestinska fångar. Den 1 augusti 2014 kunde inte några israeliska soldater lokaliseras och man befarade att Hamas hade tagit dem till fånga. Svaret blev att bomba området massivt under tre timmar, vilket orsakade mellan 135 och 200 människors inklusive 75 barns död.

Den 11 oktober publicerade The Guardian en artikel av Quique Kierszenbaum, som var i Kibbutzen Beeri. Den visar en nivå av förstörelse som svårligen kan vara orsakad av Hamas. De hade inte tungt artilleri. Det verkar bekräfta vad Yasmin Porat berättat i radiointervjun som Haaretz publicerade den 20 oktober, endast på hebreiska, en intervju som Electronic Intifada har översatt. ”Enligt intervjupersonen [som heter Tuval] ockuperade IDF [Israel Defense Forces] kibbutzen först på måndagskvällen och efter att befälhavarna tagit svåra beslut, bland annat att bomba husen med sina egna ockupanter inuti – för att eliminera terroristerna tillsammans med gisslan. Priset var fruktansvärt, minst 112 döda. Andra kidnappades”.

De senaste veckorna har dock det som hänt den 7:e oktober och de följande dagarna kommit i skymundan av de massiva bombningarna, som bara kan förklaras som hämnd. Hur cynisk det än må låta, verkar Israel hålla en viss matematik (inte en helt okänd ”logik”): för varje av de våra som dödas ska så många möjligt av de andra dö. Tittar man tillbaka kan man tro att de skulle nöja sig med 10 mot en, men det kanske inte är tillräckligt och därför har Israel återupptagit bombningarna fredag den 1 december och fortsätter att tillämpa Dahiya-doktrinen, ”en militärdoktrin formulerad av den israeliske generalen Gadi Eizenkot som förespråkade ‘oproportionerligt’ våld i avskräckande syfte mot civila områden som används som bas för attacker. Målet är att inte göra någon åtskillnad mellan civila och militära mål.”

Grundläggande principer för ”krigets lagar” är: distinktionen mellan civila och militära, proportionalitet (av svaret på en attack) och principen om nödvändighet (attackerna måste begränsas till vad som är nödvändigt ur militär synpunkt). Det är uppenbart att Dahiya-doktrinen bryter mot alla dessa tre principer. I synnerhet gör Israel ingen skillnad mellan kombattanter och civila och våldsamt eller icke-våldsamt motstånd. När den icke-våldsamma protestkampanjen mot blockaden, Great March of Return, inleddes i Gaza 2018, blev obeväpnade demonstranter mål för israeliska soldater, som sköt från andra sidan ”barriären” som orsakade 223 dödade och 9.000 skadade palestinier.

Britterna var Israels lärare

Man måste ändå konstatera att Israel hade bra lärare i hur man ska behandla araber. Britterna ansåg att det enda dessa vildar förstod var terror. ”Den brittiske stridsflygaren J A Chamier skrev 1921 att det bästa sättet att demoralisera lokalbefolkningen är att koncentrera bombningarna till den mest avlägsna byn i den stammen man vill straffa. Alla tillgängliga flygplan måste delta i en obönhörlig attack med bomber och maskingevär kontinuerligt dag och natt mot invånarna, skördarna, boskapen. […] araberna och kurderna vet nu vad en bombning betyder”, rapporterade Arthur ”Bomber” Harris efter flera av dessa attacker. ”På mindre än 45 minuter kan fyra eller fem plan praktiskt taget utplåna en hel by, döda eller såra en tredjedel av befolkningen som inte har någon möjlighet att kämpa mot oss eller fly.”

I sina memoarer från upproret i Irak 1920 påminner general Sir Aylmer L Haldane om sina order: ”Varje irakier som påträffas med vapen kommer att straffas med största stränghet: ’deras by måste förstöras och befolkningen nekas tillgång till mat och vatten och allt som behövs för livet'”. Han tillade: ”Att bränna ner en by tar tid, en timme eller mer, beroende på dess storlek” (Jonathan Glancey, Our last occupation, Gas, chemicals, bombs: Britain has used them all before i Iraq, The Guardian, 2003-04-19). Kommer vi någonsin få veta sanningen?

”Det kommer att dröja år (om än någonsin) innan vi får fullständig information om vad som hände den 7 oktober och de följande dagarna […] det finns detaljer om Israels roll i dödandet av civila som redan idag förekommer i media” skriver en författare i Mondoweiss 22 oktober, som vill vara anonym av rädsla för represalier av Israel, vilket tyder på att det är en israelisk medborgare som skriver. (”A growing number of reports indicate Israeli forces responsible for Israeli civilian and military deaths following October 7 attack”, Mondoweiss, 22 october 2023).