Verkligheten börjar nu sakta sippra in i DN:s spalter. Idag skriver t ex DN:s utrikeskommentator Michael Winiarski följande:
”Har Ukrainas regering börjat överväga att ge upp en del av landets territorium i utbyte mot att Ryssland upphör med sin krigföring? Det uppger en högt uppsatt regeringstjänsteman i Kiev, enligt den tyska tidskriften Der Spiegel.” … ”Den senaste tiden har det i de västliga huvudstäderna, inte minst i Berlin, allt mer talats om att det är hög tid för fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland. Skälet är att kriget inte har utvecklats enligt det mer optimistiska scenariot, där de ryska styrkorna pressas bort från ockuperat territorium.” … ”The Economist: ’Om Zelenskyj fortsätter att trotsa verkligheten genom att insistera på att Ukrainas armé kan ta tillbaka allt land som Ryssland har stulit efter 2014 kommer han att avskräcka Ukrainas supportrar och öka splittringen i det ukrainska samhället'”
Men ännu håller Winiarski distans och återger främst vad som meddelas i Der Spiegel och The Economist, och det når ändå DN:s stora politiskt dominerande läsekrets. Detta är gott och väl.
Men analyserna av vad som eventuellt väntar runt hörnet lyser ännu med total frånvaro. När ska vi få läsa eller höra något om vad alla våra ”experter” som Gudrun Persson, Joakim Paasikivi, Martin Kragh m fl säger, eller vad ledande politiker har att säga om framtiden för Ukraina, Ryssland, EU, Nato, USA och lilla Sverige. Ropen på fler stödpaket till Ukraina har i alla fall tystnat, vilket också är gott och väl.
Allt pekar också mot att USA håller på att dra sig ur Ukrainakriget och skyffla över ansvaret för kriget på Europa. Alla inser att EU (och Storbritannien) inte förmår axla detta, samtidigt som majoriteten fortfarande vägrar förhandla med Ryssland. Det är en i längden ohållbar ståndpunkt.
Vid det här laget vet alla också att Ryssland i realiteten har vunnit kriget och att det Kievukrainska motståndet håller på att rasa samman.
Var finns svaren?
Många stora frågor måste mycket snart få svar. T ex, vad händer om kriget i östra Ukraina helt enkelt bara tar slut p g a brist på vapen och ukrainska soldater, samtidigt som alla ansvariga vägrar förhandla med Ryssland om en ny europeisk säkerhetsordning? Detta mardrömstillstånd för både Europa och Ryssland kommer allt närmare.
Låt oss fundera. Ryssland besitter då full militär kontroll över de annekterade områdena och står inför möjligheten att marschera vidare mot Kiev och Odessa. Vägarna ligger ju öppna! Något större motstånd behöver man då inte vänta sig. Restukraina i väster ligger till stora delar i ruiner, miljoner människor fryser och svälter och är på flykt. Ingen fungerande regering, en ekonomi i spillror, enorma skulder etc. I Lviv och Kiev och i andra små motståndsfickor härskar banderisterna beväpnade till tänderna, som förstås vägrar sluta kriga. Vem ska då hjälpa ukrainarna? Vill EU ta på sig denna börda? Har EU råd med det? Rasar inte EU också samman då? Är det troligt att Nato kan enas om att ta in Restukraina som medlem? USA har ju dragit sig ur kriget och kanske även Nato. Blir det till sist kanske Ryssland som tvingas ta över hela eller stora delar av Restukraina? Vad gör USA då? O s v.
Om inte ett fredsfördrag kan förhandlas fram efter Ukrainakriget mellan de stora maktspelarna riskeras framöver ett ännu värre kaos och fler krig. EU och Nato kan komma att förlora sin relevans i skuggan av den stora kraftmätningen mellan USA (med sina osäkra allierade) och Ryssland/Kina med det framväxande BRICS i ryggen. Mångas bedömning är att vi är mycket nära en sådan situation.
Hur ska lilla Sverige och andra USA-anknutna småstater agera i detta läge? Det står ännu skrivet i stjärnorna.
Mycket intressanta och berättigade frågeställningar som ingen tidigare inom västvärldens politiska maktsfär haft intresse av att lyfta.
En verklighet som nu kan besannas i någon – enligt artikeln nedtecknad – riktning, ty ett sådant scenario borde varit allmänt belyst innan kriget gick igång.
Men såväl det politiska etablissemanget som dom dominerande mediernas ledarsidor har enbart anfört att ”vi” skall vinna, som om detta krig inte sker på riktigt. Och detta hemska har kostat, enligt diverse rapporteringar, hundratusentals människoliv och massor av mycket viktig infrastruktur.
Två grannländer med historiska kulturband kommer sannolikt att leva med detta djupa sår generationer framöver, hur än detta krig slutar. Så meningslöst.
En katastrof som aldrig borde inträffat.
Kommentar från Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke i Sala.
Kommentator Archie Hamilton visar sig vara ett påhittat namn. Nålsticken från meningsmotståndare tar sig märkliga uttryck. Meningen är att förvirra, minska vår vaksamhet mot troll och därmed sidans trovärdighet. 8 kommentarer med denna avsändare har nu slängts i skräpkorgen.
Allmänt viktiga frågor … men ligger ”Restukraina” i väster … till stora delar i ruiner. Det tror jag inte är korrekt.
Lars D!
Kanske skulle jag skrivit i kaos.
Väldigt intressant och tankeväckande. Trump tycks ha större stöd gällande ekonomin. Obama läxar upp svarta män för att de inte stöttar Harris (vilket enligt Obama beror på att hon är kvinna) tycks förlora på att hon inte gör mer för att stoppa folkmordet i Gaza. Implicit även för att Ukrainakriget kostar oerhört mycket och USA har redan astronomiskt stor statsskuld.
Många förstår kopplingen krig-ekonomi, är oroliga för finanskris och att krigen ska spilla över på inhemsk ekonomi. Kan utrikespolitiken bli avgörande för valet? Magkänslan är att Trump vinner och försöker ta åt sig äran för fred i Ukraina. Ungern och Slovakien (kanske även Turkiet) tillåter inte Ukraina i Nato på många år. Hur länge orkar ukrainska folket och EU med det här?
Om själva den strategiska grundtanken från USA:s sida med att provocera fram kriget i Ukraina var att försvaga Ryssland via ombud och ombudet vacklar, så behöver USA nya ombud.
I fallet Ukraina kanske det är lika bra, i USA:s ögon, att Ryssland får erövra hela landet. Det försvagar sannolikt Ryssland mer än ett fredsavtal med landavträdelser.
Tänkbara nya ombud är Israel, via ett öppet krig mot Iran, som stöttas av Ryssland. Polen, Baltikum, Finland och även korkade lilla Sverige kanske kan dras in i proxykrig mot Ryssland innan Ukraina ger upp helt. T o m UK, Frankrike och Tyskland är möjliga kandidater.
Antagligen ser USA hela EU som tänkbara proxykrigare som kan offras för det övergripande målet att förhindra imperiets undergång i konkurrensen med de facto alliansen mellan Ryssland och Kina och inte minst BRICS.
Hökarna i USA inser nog att hotet mot deras världsherravälde aldrig har varit större än nu och lika desperata som hänsynslösa aktioner är att vänta. Sannolikt händer inte så mycket före valet i USA, men sedan…
Frågade AI om Ukraina ligger i ruiner, fick följande svar:
”Västra och centrala Ukraina har inte drabbats lika hårt som de östra delarna av landet under den pågående konflikten med Ryssland. De värsta striderna och mest omfattande förstörelsen har koncentrerats till områden som Donbasregionen, Mariupol, och vissa delar av södra Ukraina.
I västra Ukraina, inklusive städer som Lviv, har det varit relativt lugnt jämfört med östra och södra delarna, även om det har förekommit attacker och raketbeskjutningar. Lviv och andra västliga städer har fungerat som tillflyktsorter för många som flytt från de mer konfliktdrabbade regionerna.
Centrala Ukraina, inklusive huvudstaden Kiev, har också upplevt attacker, särskilt i krigets inledande skede. Kiev har dock lyckats stå emot och har inte blivit ockuperat. Många byggnader och infrastruktur har skadats, men staden är inte i ruiner.
Sammanfattningsvis är västra och centrala Ukraina inte i ruiner, även om de har påverkats av konflikten och har upplevt vissa skador. De mest omfattande förstörelserna finns i de östra och södra delarna av landet.”
Tror det stämmer, den ultimata testen är: åker våra politiker till Ukraina? Om svar ja, då är det säkert. Det tyder på att Putin gör och menar vad han säger.
Knut L!
Du skriver ”Vid det här laget vet alla också att Ryssland i realiteten har vunnit kriget och att det Kievukrainska motståndet håller på att rasa samman.”
Den typen av prognoser har du nu lagt fram i 2,5 års tid. Mot bakgrund av att Ryssland i år förlorat mer territorium än man erövrat, vad grundar du den prognosen på? När du levererar samma trötta och förhoppningsbaserade prognos år efter år utan att de infrias, finns det någon annan än de redan Putin-frälsta som har låtit sig övertygas hittills?
Den sista frågan är av typen ”Har du slutat slå dina barn?”
Att Ukraina förlorat kriget kan du till och med läsa (om än i något inlindad form) i stora svenska tidningar. Läs vad Michael Winiarski skrev igår i DN (citerat ovan), så bör även du kunna dra dessa slutsatser.
En som vill vara anonym skriver följande i e-post till mig:
Det har blivit allt vanligare att folk använder och redovisar svar de sökt och erhållit via olika AI-tjänster. Flera undersökningar visar att hur man utformar sina frågor har stor betydelse för de svar man erhåller. Den ursprungliga frågan är därför nästan lika viktig som själva svaret.
Varför inte uppmana de som använder AI-genereade svar i sina artiklar och/eller kommentarer att också redovisa de ställda frågorna som skapat svaret.
En liknande förbättring vore redovisning av källor, i synnerhet grundkällor, vilket inte är vanligt. Att länka till en debattör eller skribent som i sin tur använder påståenden utan källa eller åberopar en annan debattör eller artikel även den utan källa ger ingenting. Det blir då inte en diskussion om fakta utan om tillit och förtroende.
På avstånd är det inte lätt att skaffa sig en uppfattning om graden av förstörelse i Banderastan/ Restukraina.
Å ena sidan ylas det om förstörelse, å andra sidan såg man på videosnuttar folk som inte tog notis under pågånde bombning av militära mål, eller läste om razzia efter kanonmat på rockkonsert – stor rockkonsert under ”brinnande krig”.
Å ena sidan läste jag om att mer än hälften av den elektriska infrastrukturen var utslagen men å andra sidan såg jag flera gånger på http://www.rae.gr under sommaren att elpriset i Ukraina har varit lägre än i grannländerna, särskilt Rumänien. Idag är elpriset lägre än på Irland och Malta, och även lägre än i Italien.
Även fast halva befolkningen har utvandrat och om produktionen minskat därefter kan man inte annat än att vara förvånad över elprisets relativa stabiliteten (jämfört med de våldsamma svängningarna i västra Europa).
Nog för att de städer och byar som det har stridits om i de hårt befästa områderna i öster (”tre Maginotlinjer”) har förstörts, men de bilder man ser från resten av landet ger intryck om att det är farligare att vara bonde i Polens gränstrakter än i västra Ukraina, med mindre att man bor intill en stridsvagnfabrik eller ett ammunitionsupplag.
EU har nyligen definierat stora delar av landet som ”säkra”, med avsikt att sända tillbaka de som har anlänt därifrån. Det må handla dels om att lätta på den ekonomiska bördan, dels om att hjälpa Kiev med att få tag på arbetskraft (samt kanske en och annan ovillig soldat vilkens ID eller pass har gått ut) det torde visa att det finns både bostäder och viss infrastruktur kvar.