I två omgångar, sex veckor blev det sammanlagt, har jag vistats på Västbanken. För att gästföreläsa om ledarskap vid Birzeit University utanför Ramallah. Nå, andra gången inställdes all undervisning.
Studenterna strejkade i protest mot höjda terminsavgifter, stängde grindarna till det universitet vars murar kladdats ned med hotfulla utfall från bosättare som inte befinner sig långt borta.
Formuleringar som ”blod kommer att flyta”. Och det är inga tomma ord.
Att uppleva Västbanken inifrån innebär en bestående, nedslående erfarenhet. Med ockupationsmakten Israels ständiga närvaro.
Omöjligt att färdas på de ofta skraltiga vägarna utan att hejdas i checkpoints för att anropas av unga, tungt beväpnade soldater på det mest respektlösa och hånfulla sätt.
Jag ljuger inte om jag säger att jag mer än en gång kände mig rädd för vad som skulle kunna hända om situationen spårade ur. När den retoriska frågan kastades i mitt ansikte: ”Vad har du över huvud taget på Västbanken att göra?!”
Att tro att det internationella, akademiska utbytet, sanktionerat av svenska myndigheter, eller att mitt svenska medborgarskap skyddade mig, bara att glömma.
Innan jag satte min fot på Västbanken satte jag likhetstecken mellan hur det är i ”jordens största utomhusfängelse” Gaza och på den förra. Jag förväntade mig i min okunskap att få möta militanta muslimer. En islamistisk atmosfär. Inte alls.
Jag sammanstrålade och umgicks med akademiska kolleger vid Birzeit, flera professorer i ekonomi. Helt ”vanliga” medelklassmänniskor, konfessionslösa – stödde definitivt inte Hamas. Lika utsatta för ockupanternas behandling de.
Kollegerna blev goda vänner, vi har fortfarande kontakt på mejl och Facebook, om än alltmer sporadiskt.
Direkt skrämmande att få ta del av studenternas vittnesbörd, flera hade suttit i fängelse eller ”administrativt förvar” som ockupanterna kallar det. Mer än en torterad.
Jag vet att många i Sverige tänker Gaza när de hör Palestina. Inte Västbanken. Medierna förstärker den beskurna versionen.
Och jag brukar därför rekommendera alla som uttrycker sig onyanserat fördömande, med en felaktig förhandsuppfattning, att bege sig till Västbanken och se med egna ögon. Prata med människorna. Bilda sig en egen uppfattning.
Hamas angrepp på Israel och hur oskyldiga behandlas är naturligtvis inget jag stödjer. Hade angreppet kunnat undvikas om Israel tillåtit bildandet av en egen palestinsk stat? Jag lämnar det öppet.
Efterlysandet av en självständig palestinsk stat, jag säger det igen för säkerhets skull, legitimerar inte bestialiteterna.
Israels massiva svar på angreppet har USA:s stöd. Liksom den fortsatta ockupationen av och det illegala bosättandet på Västbanken.
Jag tror således inte att det kommer att ske, ingen självständig palestinsk stat kommer att utropas. Definitivt inte efter 7 oktober.
Och jag bävar för vad som nu kommer att hända i Ramallah och på Västbanken, ännu hårdare tumskruvar. Jag måste snarast kontakta mina vänner för att få en uppdatering.
Tack för viktig insiderberättelse från Västbanken.
Bra funderingar, Lasse! Men verkligheten ger ett entydigt svar.
Du skriver ”om Israel tillåtit bildandet av en egen palestinsk stat” och där är svaret tydligt JA! Men med vissa, alldeles omöjliga villkor. Alltså i praktiken NEJ, för alltid! Så länge apartheid-statsbildningen ”Israel” finns kommer aldrig palestinierna att få en EGEN stat. Naturligtvis får man upprätta en stat ENLIGT SIONISTISKA DEKRET, vilket blir en av ”Israel” kontrollerad liten statsspillra på ett 50-tal (eller kanske 100) bantuområden. Samtliga omgärdade av högmurar framför vilka s k ”judiska bosättningar” lever sitt eget luxuösa liv.
Men nu är det slut på friden. Det vardagliga kriget som ständigt släcker palestinska liv tränger plötsligt in på tidigare fredade ”judiska” platser. Förhållandena utjämnas. Hittills är det alltså, enligt israelisk statistik vilken utelämnar ”israeliska” stridandes dödsfall och skador, fler civila i ”Israel” än i ”Palestina” som avlivats i denna krigsmassaker.
Frågan är om västvärlden kommer att tillåta en snabb utrotning av palestinierna eller fortsatt långsam likvidering. Den senare har ju alltid möjlighet att förvandlas genom nya liv. Vad som kommer att hända med invandringen till det ockuperade Palestina är lätt att förutse efter de senaste dagarnas händelser medan den palestinska nativiteten fortsätter i samma, betydligt högre, takt än den judiska. Demografiskt är utvecklingen fullständigt bestämd.
Sedan kan vi ha vilka åsikter vi vill om Hamas taktik och strategi för det antiimperialistiska motståndskriget. DET är i alla fall än så länge tillåtet i den fria västvärlden.
Tillägg i marginalen:
Gaza är inget fängelse. I ett fängelse finns dömda brottslingar.
Gaza är ett koncentrationsläger, ett getto där civila människor hålls instängda utan möjlighet att lämna.
Israels försvarsminister skulle i Nürnberg ha dömts för krigsbrott och hängts. Att medvetet utföra krigshandlingar mot civila är inte möjligt att fatta innebörden av. Inte för oss som fötts och fostrats i frihet.
HAMAS terrorister sitter skyddade under jord, vilket Israels militär är väl medvetna om.
Att en israelisk försvarsminister och jude uttalar att civila invånare i Gaza är djur som ska mördas – och genomför det systematiska mördandet av oskyldiga civila – är en av historiens begripliga ironier.
Att dessa krigsbrott ursäktas och försvaras av människor i offentliga positioner är: En skam
och oroande.
Gör mig rasande och förtvivlad.
Arne W A!
Synen på invånarna på Gazaremsan är förfärande dehumaniserande: ”odjur”. Associationen går osökt, hur skulle man kunna undvika det, till hur judarna behandlades i Tredje riket. Apartheidstaten avslöjar sig i det omänskliggörande ordvalet. Bilden av ett utomhusfängelse syftar på Israels hand över Gaza. PS. Jag väntar på svar från Ramallah på Västbanken från mina vänner där, jag har mejlat och uttryckt stark oro över vad som sker. Och vill veta mer från dem – bortom all propaganda.