Juholt är något av en gåta. Å ena sidan kommer han hem efter en månads semester och släpper grodorna: ”Nu är jag en bättre människa” och den orimliga anklagelsen mot regeringen för att ha samarbetat med SD. Å andra sidan tar han glasklar ställning emot att Sverige ska ansluta sig till Europakten, vilket är mycket bra. Ja, kanske det viktigaste beslut som fattats av Socialdemokraterna på mycket länge. Det innebär att regeringen inte kan få majoritet för att ansluta Sverige, vilket värnar vårt självbestämmande och försvårar nedskärningspolitiken här hemma och i EU.
Frågan är som vanligt dock, hur förankrat var det beslutet? VU:s tvådagarsmangling kommer Juholt knappast att ta sig igenom som partiledare. Hans kritiker har många exempel på att han inte har tillräckligt med kontroll och omdöme för att vara en statsministerkandidat.
Risken är därför att inte bara Juholt faller, utan att även beslutet att stå utanför Europakten omprövas. Då kan vad som helst hända. Flykten till V kan då bli ett skred. Jonas Sjöstedt har betydande dragningskraft. Även MP och SD kan få en flock missnöjda S-väljare. Ja, partiets sammanhållning hotas faktiskt.
Juholt har gjort misstag, men folk gillar hans politiska framtoning. Han känner stödet från ”verklighetens folk” (må Gud och media förlåta mig). Här har han ett svårspelbart trumfkort.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Håkan Juholt, europakten
Men kan VU fälla honom!? Inte fungerar det väl så?
Verklighetens folk ja, det måste vara en halv evighet sedan man upplevde en sådan support från vanligt enkelt folk. En politiker, sosse därtill, som skrämmer skiten ur borgarna med sin retorik. Som förmår skilja överordnade frågor från underordnade.
Hoppas han är stark nog att sitta kvar!!
Nej formellt kan inte VU avsätta honom, men han kan själv välja att avgå.
Även om jag inte är S-märkt kan jag väl ha lite synpunkter på krisen i partiet. Min absoluta övertygelse är att den bristande sammanhållning och allmänna oförmåga att formulera en tydlig oppositionspolitik som S nu uppvisar beror på fundamentala faktorer. Valet av Juholt är bara ett av många symptom på tillståndet!
Utvecklingen i samhället ”avpoltiserar” de politiska partierna. Redan på 1950-talet formulerade Herbert Tingsten och andra tanken om ”ideologiernas död”. I en annan politisk ”stiltje-period” på 1980-talet formulerade andra tänkare idéer om ”historiens död”. Allt skulle framledes bara handla om så bra ”förvaltning” som möjligt. På just det området var dock socialdemokratin obestridligen svenska mästare och red på denna framgång ända in på det nya milleniet. Regeringen Reinfeldts stora bedrift är egentligen väldigt enkel; man har lyckats visa att den tidigare högeroppositionen är minst lika bra på ”förvaltning” som de tidigare ”statsbärarna” inom S.
Samtidigt har karriärvägarna för den grupp av folkliga företrädare, som tidigare har utgjort grundvalen för S-apparaten, inskränkts i och med sammanslagningar av fackförbund, nedläggningar av S-märkt press m m.
Folket i allmänhet har ju också fått ett stigande välstånd (alla skräckreportage i den hetsande kvällspressen till trots) vilket främjat mer genuint borgerliga värderingar. I storstäder betyder ombildningar från hyreslägenheter till bostadsrätter, varigenom äganderättsförhållandena radikalt ändras, säkerligen också en hel del.
Så, på vad sätt skulle Juholts avgång förbättra läget för S?
Du skriver ”folket i allmänhet”. Kan det vara samma som ”verklighetens folk”? Nå, Juholt har gjort tydliga klavertramp som skadat hans trovärdighet. Därmed har frågan blivit en personfråga, vilket förstås inte leder till annat än återkommande S-ledarkriser. Hela partiet skulle behöva en lång ”time out”. Men det går ju inte, så det måste utses en ny partiledare vars första uppgift bör vara att samla ihop partiet runt det som kanske skulle kunna kallas Socialdemokratins idébas. Någon med klassiska folkrörelseambitioner och ett lyssnande sinnelag. 2014 är säkert kört. Men kanske är det för sent. Partiet kan ju gå i två delar utan att någon egentligen vill det. Det har hänt i andra länder.
Folket i allmänhet struntar väl i eventuella klavertramp, bara Juholt får chansen att hålla på med politik. Det är ju alldeles uppenbart att det handlar om högersossarnas revansch. De utan ”klassiska folkrörelseambitioner”. Om Juholt sitter kvar tvingar han iväg högern till de partier där de hör hemma. Där skulle de snart försvinna i mängden. Om han avgår finns det ingen räddning. Eller tror någon att han skulle ersättas av någon med samma tydliga ståndpunkter? Knappast!
Nej, knappast. Det kan egentligen bara bli värre.
Stämmer det att Juholt är den som har flest personröster av alla i riksdagen? I så fall säger det ju väldigt mycket om vad verklighetens folk tycker. Om just honom.
Nej, Knut, med ”folket i allmänhet” menar jag definitivt inte Hägglunds slagord utan det som brukar sägas ”folk i allmänhet”, vilket normalt uttyds som ”medelsvensson” el ngt liknande.
Till Janne vill jag bara säga att han nog hyser en s k pipdröm om ”partihögerns” utmarsch. Något sådant har aldrig hänt förut och beror sannolikt på att just en sån ”mittenorienterad” politisk strömning svarar mot en ganska stor väljaropinion, som vill sköta sig själva efter att man överlämnat den politiska makten till det ena eller andra blocket vart fjärde år.
Det är väl mer sannolikt att Sjöstedt kommer att kunna göra inbrytningar vänsterifrån och S då riskera reduceras till ett normaleuropeiskt s k ”socialistparti”.
”Medelsvensson” är knappast mera begripligt än Nixons ”silent majority” eller ”verklighetens folk”. FiB:s ”folket” håller jag fortfarande på.
Kanske det. Borde beläggas. Sympatier strömmar emot honom dessa tunga dagar. Han ljuger inte när han säger sig ha stöd hos vanligt folk. Oj, nu hoppade grodan ut igen.