Bild: Riksdagen (Riksdagens hemsida, foto: Melker Dahlstrand)
Vi närmar oss EU-val och i medierna larmas om nödvändigheten att rösta och att ”rösta rätt”. Det är ett val som jag slutat bry mig om, så saken är lätt för mig.
Däremot funderar jag över hur jag skulle rösta om det var riksdagsval idag.
Vänsterpartiet har fått mycket intern kritik för att de vill slopa skrivningar om socialismen i sitt program och att de inte vill avskaffa kapitalismen. För min del får de gärna avskaffa dessa skrivningar och istället fokusera på att bli ett brett vänsterparti.
Men då måste det bli ett parti som sätter klasskampsfrågorna i centrum och lämnar identitetspolitiken till borgarna där den hör hemma. Vidare vill jag att de kräver att riksdagen ska ta kontroll över penningpolitiken, bli ett parti som står upp för Sveriges nationella oberoende, säger nej till amerikanska baser i Sverige, inte bejakar USA:s proxykrig i Ukraina eller vapenleveranser dit. De måste våga stå upp mot militariseringen av vårt samhälle och kräva att inga svenska värnpliktiga skall placeras utomlands, att vårt försvar är till för försvar av svenskt territorium och inget annat. Och att dessa frågor är viktigare än regeringstaburetter.
Ett sådant parti skulle jag kunna tänka mig att rösta på i det kommande riksdagsvalet.
Ett sådant parti skulle också jag rösta på, men det är långt från vad dagens (v)-representerar, deras riksdagsledamöter vägrar dessutom att besvara frågor. Jag kommer sannolikt inte att rösta mer. Ett tämligen meningslöst spel som inte har med demokrati att skaffa. Stefan Torssell uttrycker det rätt så bra här.
Jag skulle också rösta på ett sådant parti. Det skulle också framhålla att Sverige ska ut ur Nato och att Sverige ska driva sin egen utrikes-och säkerhetspolitik. Dessutom anser jag också att partiet skulle ta upp kultur, god infrastruktur som gynnar Sverige, decentralisering av polisen och ett mer hållbart och småskaligt jord-och skogsbruk, som gynnar svensk landsbygd.
Jan Fredriksson väcker frågan vad man egentligen ska rösta på i de val som medborgarna i vårt land erbjuds. Frågeställningen är intressant och tilltalar mig, den erbjuder olika infallsvinklar och en av de första som borde debatteras är frågan om vad demokrati är och hur den verkställs. Jag ska inte närmare gå in på demokratifrågan nu, den fordrar en egen omfattande diskussion men önskar i alla fall ge min kortfattade syn på saken.
Kärnan i demokrati är inte yttrandefrihet, rätt att ta emot information eller demonstrationsrättighet – det är däremot en förutsättning för demokratin. Inte heller möjlighet för folket att kunna påverka beslut i någon riktning eller välja politiker som sedan agerar efter eget gottfinnande tillhör demokratins kärna.
Demokrati råder när medborgarna är de som beslutar om landets politiska inriktning och då menar jag inte beslut om bensinskattens storlek eller administrativt könsbyte vid viss ålder. Dessa två senare frågorna får avgöras av en övergripande miljöpolitik där kärnkraft, vindkraft, älvars utbyggnad med flera hänsyn, där ett samlat alternativ vinner, och ska verkställas av tillträdande regering.
Fysiskt och folkbokföringmässigt könsbyte avgörs i allmänna val där medborgarna ger klartecken för möjlighet till könsbyte eller avslag och beslutet genomförs av regeringen.
Samtliga principiella och övergripande frågor som rör Sverige ska beslutas av medborgarna i allmänna val eller i beslutande folkomröstningar. Det är sedan valda politikers sak att genomföra dessa efter utredningar, inhämtade synpunkter och expertråd. Beslutet och genomförandet om till exempel Natomedlemskapet har inget som helst med demokrati att göra, absolut ingenting, det var en politisk kupp i Sveriges riksdag, en Natostödd kupp som inte äger sin demokratiska giltighet.
J F nämner i sin artikel frågan om valet till EU – den europeiska federationen. Det absolut viktigaste brukar framhållas från både anhängare av federationen och dess påstådda motståndare, är just vikten av att gå och lägga sin röst. I andra hand kommer frågan om respektive parti och dess kandidater. Detta förhållningssätt tyder på att ett högt valdeltagande, även av motståndare till federationen, är viktigare än ett lågt som tydligt och klart undergräver den demokratiska legitimiteten hos Bryssels överstatliga etablissemang.
J F tänker inte delta i valet om jag uppfattat det hela rätt – bra. Det tänker inte jag heller göra, det brukar jag inte göra, utan istället går valet till så här hos mig. Som en liten personlig protest, motståndsrörelse, mot överheten, globalismen och den totala bristen på demokrati tänder jag en brasa i utespisen, dukar fram matjessill, kokt potatis, gräddfil och en blandning av klippt gräslök och dill samt en matsup och pilsner. När elden tagit sig avsmakar jag det goda på tallriken, knölar ihop kuvertet som uppmanar till underdånighet och kastar det i brasan samt höjer glaset för ett fritt och demokratiskt land.
Så får det bli även 2024.
PS. Skulle någon önska delta i ceremonin med tillhörande diskussioner och samvaro är det bara att höra av sig, sovplats finns (norra Örebro län).
Kajsa Ekis Ekman är en annan som tyckt till (i Dalademokraten).
Magdalena Andersson berikar nu vårt språk på valplakaten inför EU-valet med uppmaningen: GÖR NÅGOT STORT! hämtat från dagisvärldens potträning. Där brukar man säga: ”det lilla” och ”det stora”, för att lära barnen det där med naturbehoven. Fru Anderssons uppmaning blir därmed något dunkel. Kan det tolkas som: Skit i valet?
Partiet MoD, ställer upp i EU-valet. Dom står för nej till EU, Nej till NATO, nej till DCA. Låt oss ge dom en chans. Jag tänker iallafall gå och rösta på dom. Valbojkott ger ingenting mer än ett hål i luften.