Vi som är verksamma inom Sveriges kulturliv är några av de som varje dag upprätthåller den demokratiska infrastruktur som står öppen för alla – det som gör Sverige till ett fantastiskt land, ett land där yttrandefriheten och respekten för den fria konsten står stark. Det kan valet om en dryg vecka förändra i grunden.
Från gång till annan har vi både kritiserat och hyllat den statliga kulturpolitiken, vi har både applåderat och skällt på Sveriges kulturministrar av olika färg. Men en sak har vi alltid varit säkra på, de politiker som haft regeringsmakten har alltid värnat och försvarat de grundläggande demokratiska värderingarna som kulturpolitiken hittills vilat på.
Idag befinner vi oss i en helt ny situation. I ett allt hårdare och mer polariserat samhällsklimat med hot och hat riktade mot kulturutövare, konstnärer och journalister står svenska folket inför ett val som kan innebära ett helt nytt Sverige.
Vi vet av historien att de krafter som velat attackera demokratin, de attackerar med kraft den fria kulturen. Vi har sett det i dåvarande Sovjet, i Italien och i Tyskland. I Sverige är det idag tredje största partiet i riksdagen, Sverigedemokraterna, inte bara ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen. Det är ett parti som har en mycket tydlig riktning för en helt ny kulturpolitik. De har vid många tillfällen visat vad som väntar det svenska kulturlivet om de får inflytande över regeringsmakten:
Riksdagsledamoten Linus Bylund kallar Sveriges journalister för ”nationens fiender” och Kent Ekeroth skriver att det inte går ”en dag utan att man blir mer övertygad om att svensk media måste bytas ut”.
SD vill lägga ned museum som beskriver världens kulturer, dra in stöd till internationellt kulturutbyte och få svensk film att sluta arbeta för kvinnor och mäns lika möjligheter.
De vill stoppa anslag till det som de själva bedömer som ”provokativ konst” och att svensk film ska ha som syfte att skapa ”en mer sammanhållen nation”.
I sina budgetmotioner till riksdagen skär de ner och avvisar satsningar på scenkonst, bibliotek, museum, film, litteratur och satsningar på barn- och ungdomsteater. I kommunala och regionala budgetförslag vill de skära än hårdare i det som ger alla i hela landet möjlighet att ta del av kulturen.
Partiledaren Jimmie Åkesson skriver att ”kulturradikalernas strypgrepp om vår nation måste brytas upp”.
Sverigedemokrater hyllar utvecklingen i Ungern och Polen där staten tar allt större makt över medierna och kulturlivet – och skryter öppet om att det som de berättat om sin politik hittills bara är ett första steg.
Partisekreteraren Richard Jomshof skriver: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
Detta kan vi aldrig stå tysta inför. Vi vet att historien är kantad av människor, som ångrar att de inte tog chansen att höja rösten innan det blev för sent. Under mandatperioden har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lyckats hålla Sverigedemokraterna borta från makt och inflytande. Deras besked är fortsatt tydligt. Men vad händer efter valdagen?
Vi vet att inte alla som röstar på SD är rasister – men vi vet också att partiets rötter är från den svenska nazismen och Vit Makt-rörelsen.
Vi vet att de än idag, gång på gång, avslöjas med att rikta hat mot minoriteter, och får människor i Sverige att leva i skräck för sin egen och sina barns framtid.
Vi vet att de vill inskränka demokratin – men bara de själva vet vad de verkligen vill göra den dagen demokratin är försvagad.
Vi vill att Sverige ska vara ett öppet och demokratiskt land där yttrandefriheten och kulturen har en fortsatt stark ställning.
Därför använder vi våra röster för att tillsammans säga: Vad som helst, men aldrig SD.
Kjell Bergqvist
DELA! Det här gäller alla, inte bara kulturarbetare.
#vadsomhelstmenALDRIGSD
