Det börjar brännas nu för valfrihetsfundamentalisterna. Allt fler inser att valfrihet inte är samma sak som frihet i allmänhet. Det är ett mycket mer sofistikerat begrepp. Bengt Göransson har formulerat sig mycket bra om det här.
En av Socialdemokraternas främste soffdebattör och idéspruta under 90-talet – det nyliberalaste av alla decennier – är Stig-Björn Ljunggren. Han är trevlig och förnuftig på många områden, t ex om det svenska försvaret. Men på skolområdet förblir han helt ur spår. Valfriheten, d v s det fria skolvalet och friskolesystemet räddade den sammanhållna svenska grundskolan hävdar han utan prut i en artikel på Newsmill 2012-10-05. Sten Svensson, f d redaktör för Lärarnas Tidning bemötte honom fötjänstfullt på Newsmill 2012-10-08.
Ljunggren framhärdar med att hävda att den svenska skolan på 80-talet var usel och saknade folkligt stöd, vilket är fullständigt uppåt väggarna. Stickan var visserligen en del av den förnuftiga kunskapsrörelsen på 80-talet, men spårade ut och hamnade i den moderata och mest nyliberala kritiken, den som såg grundskolan som en stel och utvecklingsfientlig statskoloss, ja som ett övergrepp mot medborgarna. Han blev valfrihetsfundamentalist. Får se hur länge han håller ut.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Bengt Göransson, Stig-Björn Ljunggren, Sten Svensson, valfrihet
För den ordinära människan i det nyliberala samhället gäller ungefär att ”allt är tillåtet men inget är möjligt”.