Vänsterns olämpliga sängkompis

De flesta män orkar inte läsa igenom Valerie Solanas SCUM-manifestet. Män tenderar att se det som en ”taskig litterär skrift”, svårbegripligt hyllad av vissa feminister och lyftad av progg-teatrar. En text som ska ”läsas metaforiskt”. Där, ungefär, stänger de flesta av.

Men i det svenska förordet till SCUM-Manifestet säger Sara Stridsberg (Svenska Akademien) att manifestet trots allt också är ett politiskt manifest med bäring på framtiden, genom karaktäriseringen av patriarkatet och den utopi som målas upp.

Alltså är det aningslöst av män att INTE läsa SCUM-manifestet och försöka förstå hur folk påverkas av innehållet. Vänstern kopplas ju ihop med dokumentet, och det är ingen slump, att män när de väl orkat läsa texten, blir berörda.

SCUM-manifestet är i huvudsak inte en litterär text. Det ÄR ett sorts ”manifest”, skrivet i vredgade punkter. Ett manifest som vill slå fast att världen av idag är bristfällig, att vissa saker måste göras om, rättas till.

Bland annat påstår Solanas att krigen är männens innovation för att kompensera för sin ”status som skithögar”. (Varje mansperson ”vet innerst inne att han är en skithög”.)

SCUM-manifestet skrevs ju i slutet av sextiotalet. Krigens funktion av ”väpnad konkurrens” var inte känd via evolutionsforskning och etologi. Överhuvudtaget framstår Valerie Solanas som galen sextiotals-rebell – när dessa, d v s ”min generation”, var som värst – med den tidens brister i kunskap och den tidens trendiga slanguttryck. Smått pyrande av illvilja, uppblåsthet…

När man läser texten i ett svep verkar det obegripligt att den är hyllad av feminister och av en svensk Akademieledamot:

”Effekten av fäder är att de fräter sönder världen med sin manliga identitet – allt de rör vid förvandlas till skit”.

En tanke som slår mig är att de här sortens delvis allvarliga, men hyllade diatriber kan utlösa varierande reaktioner. Den uttalade avsikten sägs faktiskt vara att män bör utrotas, dödas och förnedras. Med tanke på den samtida PK-känsligheten för ”hate-speech” är det ett märkligt exempel på blindhet i Sverige att SCUM-manifestet lyfts fram som ett ”mästerverk” och sägs ha betydelse för vår framtid. En offentlig hyllning till blint hat är gjort för att sätta obalanserade personligheter i rörelse.

Skulle judar på trettiotalet lyfta fram Der Stürmer för dess förträffliga innehåll, dess visionära blick angående framtiden? (ja, det kanske fanns såna?)

Å ena sidan…
SCUM-manifestet är ett smörgåsbord av väldigt ”dåtida” revolutionära idéer. Den ”fria kvinnan” beskrivs som något av en psykopat, hög på adrenalin. En vars nöje, är att ”söka emotionella kickar och upphetsning […] som ger sig hän åt … vidriga scener”. Våldsamma ”bitches” som inte tvekar att köra upp en ishacka i mannens röv ”om han kastar en blick åt hennes håll”. Den sortens kvinnor sägs vara ”coola”, rör sig i gränslandet för ”asexualitet”.

Å andra sidan…
”Mannen är till sin natur en blodigel, en känslomässig parasit, och därför inte, ur etisk synpunkt berättigad att leva […] precis som att människan på grund av sin överlägsna medvetenhet har större rätt att leva än en hund… så har kvinnan större existensberättigande än mannen. […] Att eliminera männen är därför en rättvis och förtjänstfull handling och tillika en barmhärtighetsgärning. […] Vad gäller frågan om huruvida männen ska tillåtas leva vidare eller ej, bör vi betänka hur männen, liksom vissa sjukdomar alltid funnits bland oss… […] När vi har kontroll över genetiken – och det kommer att hända snart – är det självklart att vi endast bör producera hela, fullständiga varelser – inte de fysiskt defekta och bristfälliga”.

Det finns lite influenser av Maos Lilla Röda, av Kommunistiska Manifestet men också av William Burroughs blasfemier i The Naked Lunch och Frank Zappas hån. Vad SCUM-manifestet föreslår är en sorts terroristceller som bryter mot alla lagar, saboterar ekonomin och mördar männen.

En del passager blir smått festliga, i anarkistisk yra – typiskt för vissa extremistkretsar på sextiotalet:

”Men SCUM är för otåligt för att vänta på avprogrammeringen av miljontals rövhål. […] En liten grupp SCUM kan ta över nationen inom ett år genom att systematiskt knulla upp systemet, förstöra egendom och mörda män”.

SCUM föreslår en sorts självhjälpsgrupper för de besegrade Männen (lite av komedi här, apropå det litterära!). De kallas ”Skithögsgrupper” – deltagande män måste introducera sig: ”Jag är en skithög, en extremt lågtstående skithög”. Det fortsätter sedan med att lista hur vämjelig han ”är”.

Belöningen efteråt är att ”få fraternisera en hel timme med SCUM”!

Dessutom finns förstås en av dessa dåtida ”dödslistor”. I den räknas upp:

• politiker
• dåliga musiker
• och sångare
• ägare av flottiga restauranger
• diverse ”Stora Artister”
• män som pratar på fast dom inte har något att säga
• män som vistas på gatan och förstör utsikten
• psykiatriker (!)
• kliniska psykologer (!)
• diskjockeys

Efter utrensningarna sägs att: Det fåtal män som finns kvar kan få leva vidare, ”höga på droger, struttande runt i drag, passivt kollande på högpotenta kvinnor in action…” Eller få fortplanta sig med sina rövslickare i kohagarna… Eller gå och besöka närmaste justa självmordsklinik ”där man smärtfritt och kvickt kan få bli gasad till döds.”

Inte utan att man förstår varför det gick så illa i ”debatten” för Pär Ström,

eller i livet för Benny Fredriksson m fl.