Varför arbetar jag i blogosfären?

nternet med sina så kallade sociala medier har öppnat en helt ny offentlighet för oss alla, som ger oöverblickbara möjligheter och förändrar i grunden villkoren för demokratin (yttrandefriheten). Den gamla offentligheten (tidningar, radio och TV) skakas i grunden. För att behålla sina läsare/lyssnare/tittare måste den förhålla sig till den nya och gör det på olika vis så gott de förmår. Men hittills har den lyckats ganska dåligt. Den nya offentligheten avancerar hela tiden och kapar åt sig allt mer, även av samhällsdebatten.

Själv har jag på egen hand trevat mig fram i den svenska så kallade blogosfären med denna sajt lindelof.nu och faktiskt lyckats uppnå en position. Trevandet och strövandet har pågått i mer än 10 år. Med hjälp av skrivande medarbetare och en ambition att vara läsvärd, där alla uppträder med för redax kända identiteter samt med ett minimum av smutskastning och skamgrepp i kommenterandet, har läsarna strömmat till i en allt stridare ström.

Statistik och ranking
För att få en uppfattning om hur långt man når, alltså om besöks- och läsfrekvenser, kan man registrera sig på olika rankingsajter och utnyttja olika statstiktjänster. Återkommer till statstiktjänsterna längre ner.

Den rankingsajt jag oftast kollar är Blogtoplist med 33.811 registrerade svenska bloggar. Den mäter antalet ”unika besökare” (ub) varje vecka (med start måndag). Högsta noteringen (i skrivande stund) är 38.439 ub har Lars Wilderängs site Cornucopia. Den är dubbelt så stor som 2:an med 18.398 ub. Sedan faller det mycket fort. De 50 största varierar mellan 38.439 för nummer 1 och 628 för nummer 50. lindelof.nu, har dagsnoteringen 1.482 och intar plats 24 (alltså av 33.811).

Ett liknande mönster visar den största rankingsajten, Bloggportalen med 150.329 registrerde svenska bloggar, där jag nyligen registrerat lindelof.nu (27/6). Dagsnoteringen för lindelof.nu är plats 126 (av 150.329). I Bloggportalens kategori ”politik och samhälle” ligger lindelof.nu på plats 8 (av 12.854).

Några slutsatser
Av det här kan man dra slutsatsen att det i blogosfären skvalpar runt en herrans massa små, obetydliga, bortglömda och sporadiskt aktiva bloggar med mycket begränsad trafik. Det betyder om man vänder på det att det finns relativt få kontinuerligt arbetande bloggar med någorlunda hög besöksfrekvens, knappast mer än 500.

Nå, alla dessa ca 500 bloggar handlar om allt mellan himmel och jord. Bland de 23 som ligger före lindelof.nu på Blogtoplist, handlar 21 om mat, bakning, inredning, privatekonomi, fitness, restips, hundar, skvaller och allmänt gnäll. Endast två – som denna blogg i någon mån kan jämföra sig med – har högre besöksfrekvens; nr 1 (Cornucopia som nämndes ovan) och nr 10 (Svensson med dagsnoteringen 5.110). Inga av de 25 största ”politiska” bloggarna tillhör den växande extremhögern. Svensson är allmänt vänsterinriktad och Cornucopia är politiskt förutsättningslös och närmast oberoende.

Men det finns fler
En del betydelsefulla politiska sajter som inte finns registrerade på Blogtoplist eller som inte skyltar med sin statistik på Bloggportalen finns också. Några exempel på högerkanten är Vavra Suks Nya Tider, Chang Fricks Nyheter idag, SD:s Samtiden, Lars Berns Antropocene, Patrik Engellaus Det goda samhället och den mer oberoende Torbjörn Sasserssons News Voice. De skulle säkerligen kvala in och puffa ner lindelof.nu några steg om de lät ranka sig på någon av dessa rankingsajter. Och det finns kanske fler av den typen som jag missat.

Det finns även sajter på vänsterkanten som inte rankar sig. Stefan Lindgrens 8dagar och Nyhetsbanken. Den framgångsrika vänsterbloggen jinge.se, som startades och byggdes upp av Jan-Inge Flücht på 90-talet och som senare togs över av Anders Romelsjö, har nu konverterat till något Romelsjö kallar Global Politics och ramlat ner till plats 46 på Blogtoplist med en dagsnotering på 685. Att byta namn är förmodligen mycket skadligt för den etablerade spontana trafiken, antagligen för att rankingalgoritmerna på Google och andra sökmotorer tappar orienteringen. Kildén & Åsman heter ännu en allmänvänster-blogg med sporadiska uppdateringar.

Mer klassiska vänstertidningar som Clarté, Folket i Bild/Kulturfront, Proletären, Internationalen, Flamman och liknande har nog en mer begränsad läsekrets och är inte heller registrerade på någon av dessa rankingsajter. Kanske vill de inte skylta med sin besöksstatstik. Dessa gamla vänstertidningar har svårt att förhålla sig till nätet. De kämpar med hjälp av presstöd (utom FiB/K) för sina papperstidningars överlevnad och simmar i stor utsträckning runt i en krympande läsekrets av 40-50-talister. Samma läsekrets klickar kanske runt lite på deras olika nätversioner. Möjligen kan man säga att bland dessa lyser Proletären fram som en pigg, välskriven och slagkraftig nättidning (säkert delvis tack vare presstödet).

Alla dessa har emellertid precis samma problem med nätet som de stora drakarna, möjligen med undantag för FiB/K. De tappar annonsörer och prenumeranter och har svårt att finna nya intäkter. Presstödet (skattepengar) håller dem flytande. Hur länge kan man idag undra.

Hur långt når man?
Hur långt nätsajter når ut jämfört med papperstidningar är nästan omöjligt att se. Prenumeranter har man ju inte i vanlig mening. Men något om trafiken och därmed om läsfrekvens kan man ändå säga. För analys av den egna sajtens trafik finns olika redskap. Jag använder mig av två, WordPress’ egen statistiktjänst och Google Analytics.

Hur många personer som besöker lindelof.nu varje dygn (ub) varierar mellan 400 och 600. Hur många som är återkommande besökare varje månad ligger runt 8000. Därtill kommer ca 7000 engångsbesökare. Man kan säga att läsekretsen består av – i mycket runda slängar – 5000–8000 personer och att omkring 300 återkommer varje dag. 347 abonnerar (en aktiv handling) på nya inlägg via e-post och närmare 2000 får länkar till nya inlägg via Facebook. Hur många gånger en enskild artikel läses (klickas fram) varierar mellan 200 och 2000 gånger. Det finns några artiklar som öppnats mer än 4000 gånger. Hur många gånger per dygn som artiklar öppnas ö h t (ant sidvisningar) varierar mellan 1000 och 1500.

Det demokratiska samtalet
Ju fler som finner mening med att söka sig ut på nätet för att informera sig i den nya offentligheten, desto större betydelse får Internet, nättidningar och bloggande för det demokratiska samtalet – all skit och allt näthat till trots.

Ännu en motståndare, den kanske farligaste, är de stora närjättarna Facebook, Google, Amazon, Instagram… de som försöker integrera, monopolisera och systematisera allas nätanvändning och därmed i samarbete med NSA kontrollera varje människas minsta rörelse och tanke. Mot detta finns en så kallad Open Source-rörelse, där alla ska ha tillgång till källkoden. Men den saken lämnar jag nu.

Det är alltså i denna lilla glugg som lindelof.nu och andra politiska nätsajter trängt sig ut i offentligheten. Visserligen är Internet en skör infrastruktur som med ganska enkla tekniska ingrepp i nätverkens noder kan blockeras och styras. Men, jag arbetar ändå med detta för att det är ett bra sätt att påverka – inte främst makthavare – utan övriga 99%.

Den gamla offentligheten krigar för sin överlevnad och förfasar sig över sociala mediers virala stormar och näthat. Ja, detta är förstås ett otyg, men det finns som sagt också en seriös och växande strömfåra där de alternativa berättelserna om tillståndet i Sverige och i världen kan föras fram och söka sin publik. Därför befinner jag mig här.