Dags även att fundera på varför länder som Israel, Saudiarabien, Iran och Turkiet inte instämmer i USA:s och Natos ekonomiska krig och oförsonliga hållning till Ryssland. Artikeln är skriven av M K Bhadrakumar och först publicerad på Inidna Punchline och på Globetrotter.
Här en länk till Asia Times
M K Bhadrakumar är en före detta indisk diplomat.
Artikeln finns här på norska.
Är det han eller jag som är galen? Det är en fråga man ställer sig när man stöter på något obegripligt, som artikeln av M K Bhadrakumar.
Alltså. Vad är det här för konstigt tal om att rasliga och religiösa fördomar plötsligt väller upp till ytan i Europa? Tydligen finns, enligt M K Bhadrakumar, en ras- och religionshysteri i Väst som driver Förenta staternas och Europas till en skoningslös kamp mot Ryssland. ”Västliga journalister argumenterar passionerat” för att Ukrainska flyktingar är inte som muslimska undermänniskor som söker asyl i Europa, utan kristna, blonda och blåögda. Jag läser att just nu faller den fernissa av kultur och modernitet som vi européer har av; nu kommer den sanna mänskliga naturen i all sin nakna grovhet till ytan hos oss. ”This is not a matter of education or wealth.” Vad talar karln om?
Nu pågår tydligen ett de kristna ländernas korståg. Så därför stöder två av de tre abrahamitiska religionerna – judendomens Israel och de muslimska länderna – Ryssland mot Västs korståg. Enligt M K Bhadrakumar har de delar av det nationalsocialistiska Tysklands mord på judar som skedde i Ukraina en särskild betydelse för Israels politik idag, men det är oklart hur. Många medhjälpare av Ukrainsk etnicitet deltog förvisso i dessa mord 1941–1945, liksom icke-tyskar var delaktiga i mord över hela det ockuperade Europa, men jag förstår inte hur detta skulle vara starkt styrande för Israels politik.
M K Bhadrakumar skrev att ”Putin of course briefed Bennett on the special military operation to defend Donbas”. Han presenterar Putins svepskäl som ett faktum. Det är konstigt. Även de som tycker att Vladimir Putins politik är rimlig medger att Rysslands ledning vill bestämma framtiden för hela Ukraina, inte genomföra en ”militär operation” med begränsade defensiva mål.
”Israel is acutely conscious that Russia is deeply committed to the campaign against fascism at a time when the Western world has turned its back on it and has decided not only to move on, but also to acquiesce with the recrudescence of Nazi ideology in European societies lately.”
Jaha. Europa nazifieras just nu, men Ryssland är djupt engagerat i kampen mot fascismen. Vad är det här för snömos av M K Bhadrakumar?
”Surely, German involvement with the neo-Nazis in Ukraine must be known to Israeli intelligence.” Okänt för mig. Har Tyskland byggt upp ett samarbete med de extremister som faktiskt finns i Ukraina? Det är belagt att extremister har byggt upp organisationer, begått brott, på olika sätt varit integrerade i staten och påverkat Ukrainas riktning, men har just Tyskland särskilda band med dessa fascister?
”But what can Israel do on its own? It is a deeply painful reality for both Israel and Russia that in the Western political ecosystem, Nazi ideology is no longer reprehensible.”
Nationalsocialistisk ideologi ses alltså inte längre som motbjudande i Sverige, Tyskland, Förenade kungariket, Frankrike, Förenta staterna, Canada, Tjeckien med flera länder, påstår M K Bhadrakumar. Och denna nationalsocialstiska Europeiska ideologi yttrar sig just nu i att tränga in Ryssland i ett hörn och sätta igång en konflikt för att skada landet.
På tal om den berömda ukrainska nazismen vill jag citera en vederhäftig undersökning från 2018 om vilka procentandelar som svarar NEJ på frågan huruvida de kan tänka sig att acceptera judar som medborgare i sina länder: Armenien 32%, Litauen 23%, Rumänien 22%, Tjeckien 19%, Polen 18%,Grekland 16%, Ryssland 14%, Ungern 14%, Georgien 13%, Moldavien 13% Vitrutenien 13%, Estland 10%, Kroatien 9%, Lettland 9%, Bosnien-Herzegovina 8%, Bulgarien 7%, Serbien 7%, Ukraina 5%.
”Isn’t it amazing that two of the three Abrahamic religions are in a quandary over the war cries in the Christian world? The crisis over Ukraine indeed makes strange bedfellows.” M K Bhadrakumar har många tankar om kristna europeiska rasistiska korståg, korstågshot som till och med enar Israel och muslimska länder. Stämmer detta? Är inte självprövning och vilja att komma bort från rasism framträdande strömningar i Väst? I författarens hemland Indien kan en stå-up-komiker, som råkar vara det som kallas ”mörkhyad” i Indien ha framgång med detta skämt: ”När jag föddes beklagade mina föräldrar sig så högljutt att halva sjukhuset trodde jag var en flicka”.
Mina engelsktalande vänner är imponerade av svenskans förmåga att med sammansatta substantiv få till benämningar som ”bysnille” och ”bygdefilosof” på svaga tänkare.
Efter generalförsamlingens omröstning har vi en fullständig bild av suveräna staters fördömande (eller inte) av Ryssland och Vitrutenien. Jag har grovsorterat länderna efter region och religion, vilket i vissa fall blir godtyckligt, men är viktigt eftersom debatten handlar om hur olika delar av världen ser på Rysslands och Vitruteniens krig.
Man ser vissa ändringar i staters inställning jämfört med tidigare uttalanden, mest till Rysslands och Vitruteniens nackdel. Många som nu röstar för fördömande har tidigare varit mindre skarpa mot Ryssland i ord och handling. Om orsakerna till staters kursändringar har jag inte forskat.
DE VIKTIGASTE punkterna i FN:s generalförsamlings resolution ES-11/1:
Condemning the 24 February 2022 declaration by the Russian Federation of a “special military operation” in Ukraine,
Condemning the decision of the Russian Federation to increase the readiness of its nuclear forces,
Deplores in the strongest terms the aggression by the Russian Federation against Ukraine in violation of Article 2 (4) of the Charter;
Deplores the 21 February 2022 decision by the Russian Federation related to the status of certain areas of the Donetsk and Luhansk regions of Ukraine as a violation of the territorial integrity and sovereignty of Ukraine and inconsistent with the principles of the Charter;
Demands that the Russian Federation immediately and unconditionally reverse the decision related to the status of certain areas of the Donetsk and Luhansk regions of Ukraine;
Deplores the involvement of Belarus in this unlawful use of force against Ukraine, and calls upon it to abide by its international obligations;
RÖSTER
JA Västvärlden: Albanien, Andorra, Samväldet Australien, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Förenta staterna, Georgien, Grekland, Irland, Island, Israel, Italien, Kanada, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Moldavien, Monaco, Montenegro, Nederländerna, Nordmakedonien, Norge, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Edsförbundet, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Ukraina, Österrike
JA Oceanien: Fidji, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Papua Nya Guinea, Samoa, Solomonöarna, Tonga, Tuvalu, Vanuatu
JA Latinamerika och Karibien: Antigua and Barbuda, Argentina, Bahamas, Barbados, Belize, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Dominica, Dominikanska Republiken, Ecuador, Grenada, Guatemala, Guyana, Haiti, Honduras, , Jamaica, Mexiko, Panama, Paraguay, Peru, Saint Kitts och Nevis, Sankt Vincent och Grenadinerna, Santa Lucia, , Surinam, Trinidad och Tobago, Uruguay
JA Afrika: Benin, Botswana, Cameroon, Chad, Elfenbenskusten, Gabon, Gambia, Ghana, Kap Verde, Kenya, Komorerna, Demokratiska Republiken Kongo, Lesotho, Liberia, Malawi, Mauritanien, Mauritius, Niger, Nigeria, Rwanda, São Tomé and Príncipe, Seychellerna, Sierra Leone, Togo, Zambia
JA Asien: Bhutan, Burma, Filippinerna, Japan, Kambodja, Republiken Korea, Nepal, Singapore, Thailand, Östtimor
JA muslimska länder: Afghanistan, Bahrain, Brunei, Djibouti, Egypten, Förenade Arabemiraten, Indonesien, Jemen Jordanien, Kuwait, Libyen, Malaysia, Maldiverna, Oman, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Tunisien, Turkiet
JA: Libanon
NEJ: Ryssland, Vitrutenien
NEJ muslimska länder: Syrien
NEJ Afrika: Eritrea
NEJ Asien: Demokratiska Folkrepubliken Korea
AVSTOD muslimska länder:, Algeriet, Bangladesh , Egypten, Eritrea, Irak, Iran, Mauretanien, Pakistan, Sudan,
AVSTOD Afrika: Angola, Burundi, Centralafrikanska Republiken, Ekvatorialguinea, Madagaskar, Mali, Moçambique, Namibia, Senegal, Sudan Sudan, Sydafrika, Sydsudan, Swaziland, Tanzania, Uganda, Zimbabwe
AVSTOD Asien: Indien, Folkrepubliken Kina, Kazakstan, Kirgistan, Republiken Kongo, Laos, Mongoliet, Sri Lanka, Tadzjikistan, Vietnam
AVSTOD Latinamerika och Karibien: Bolivia, El Salvador, Kuba, Nicaragua
AVSTOD Armenien
SMET UNDAN OMRÖSTNINGEN Muslimska länder: Azerbajdzjan, Marocko
SMET Afrika: Burkina Faso, Eswatini, Etiopien, Guinea, Guinea Bissau, Kamerun, Togo
SMET Asien: Turkmenistan, Uzbekistan
SMET Latinamerika och Karibien: Venezuela
Skribenter och talare som jag under de senare åren lärt mig värdesätta, som bland andra Pepe Escobar och Chris Hedges, talar om samma sak som den mycket kunnige och erfarne Bhadrakumar. Ingen av dem skulle falla för idén att tolka världssituationen utifrån omröstningssiffrorna i FN. De skulle analysera vad som ligger bakom varje enskilt lands ställningstagande, och sätta in det i sin tidigare kunskap om att världen håller på att förändras. De vet ju alla, att det nu pågår tre krig som har med Ukraina att göra. Ett militärt krig, ett ekonomiskt krig och ett krig om ordet, om berättelsen om vad som händer. De ser då tydligt att det sista kriget, kriget om ”narrativet”, det har USA, EU och Nato bland andra – det vill säga Väst – vunnit. Men Väst vinst är främst gjord i Väst. I tidningar i Argentina, Mexico, Indien och Kina, kan man med säkerhet läsa långt fler och olika berättelser.
Vijay Prashad, precis som Bhadrakumar djupt förankrad i det Globala Syd, höll för några dar sedan ett mycket bra tal om krig och Västs otroligt falska hållning, i början av Rysslands olagliga angrepp på Ukraina. Talet hölls på Belmarsh Tribunal i New York City, en dag efter det att Ryssland gått in i Ukraina.
”Why Russian operation focuses on Donbass, Black Sea regions” är en artikel av M K Bhadrakumar som jag nyss fick ögonen på. Den pekar på hans stora erfarenhet, självständiga tänkande och analysförmåga. Det är tre egenskaper som är en akut bristvara hos oss i Väst, och som vi i Sverige dagligen kan iaktta hos till exempel SVT, SR, DN, SvD, AB med flera, och som jag varje morgon, numer med ett igenkännande leende, ser i SMP.
Tack för det, Jan Arvid G!
Några detaljer: Du missade att Sudan hade avstått. Jag noterade det eftersom Sydsudan, som brutit sig ut eller brutits ut ur Sudan, också avstod. Guinea-Bissau ligger förstås i Afrika. Den fd diplomaten ägnar sig säkert åt en del önsketänkande. Men jag tror att du också önsketänker, när du tror att du så enkelt och, med viss tvekan säger jag, nedlåtande kan avfärda M K Bhadrakumar. Enda gången han nämner ”korståg” är alltså här: ”The heart of the matter is that they think this is another crusade of the Christian countries – cloaked as values and ’rules-based order’ – which they’ve experienced so often. They see that the Western countries are back to their bestial wars, endemic to European history through centuries.”
För några dagar sedan tänkte jag på att USA länge har beskyllts för att vara eller vilja vara ”världspolis”. Men en polismakt rycker ju ut för att upprätthålla ordningen, skydda medborgarna m m. Låt oss bortse från att polisen ibland är repressiv och brutal. Men USA:s internationella polisinsatser har mestadels skapat kaos, död och förstörelse. Det var vid den tanken jag kom på att ”korståg” vore ett bättre ord för att beskriva USA:s och dess allierades aktiviteter i världen.
Bengt S och Bertil C!
Om mitt schabbel med Guinea Bissau skickade jag rättelse till redaktörn, men Sudans ”Avstod” tappade jag bort tills jag läste BS:s kommentar. Tack för det, och redaktörn kan kanske peta in Sudan vid Sydafrika. [Nu gjort /red]
Självfallet kan man inte ”tolka världssituationen utifrån omröstningssiffrorna i FN” utan man måste ”analysera vad som ligger bakom varje enskilt lands ställningstagande”. Men det har jag uttryckligen inte gjort nu.
Den stora frågan om politiskt arbete är, som jag ser det, risken att man börjar med intellektuellt försvarlig teori och förnuftig praktik, men att man fortsätter på samma kurs med allt mindre noggrann navigering.
Min egen utgångspunkt är ”berättelser” av samma typ som M K Bhadrakumars: Berättelser om de underliggande ekonomiska och sociala skeendena och de dolda maktspelen. Bengt S, Bertil C blir väl inte förolämpade om jag framkastar att de och jag, mycket grovt räknat, har vissa likheter, som skiljer oss från till exempel dem som stödde Libyenkriget i demokratins och frihetens namn.
Men jag tycker att många av oss som arbetar för alternativ till ”Dagens Nyheter-världsbilden” underskattar risken för att man i sitt ifrågasättande börjar köra runt, runt i sitt eget spår, som Dupond och Dupont i ”Det svarta guldet”.
Att positivt ”värdesätta” skribenter och talare är olyckligt, tycker jag. Bättre är att leta fram fakta och användbara insikter och teorier som enskilda ”atomer”, och inte bli intellektuellt lojal med upphovsmännen och -kvinnorna.
Min idé är att vrida och vända på varje sak och argument utan att påverkas av en positiv förhandsinställning till avsändaren.
Men jag har en vana – eller ovana – att påtala det som jag tycker är intellektuella haverier. M K Bhadrakumars text är intellektuellt vilsegången, och om andra inte håller med mig om det så beror det rimligen på att de och jag har tänkt i olika banor under avsevärd tid, och det bleve svårt att ha ett samtal om det.
Jag läste M K Bhadrakumars artikel ”Why Russian operation focuses on Donbass, Black Sea regions”, och andra artiklar av densamme. Jag får ett dubbelt intryck: å ena sidan perspektiv och sakuppgifter som det skulle behövas mycket mer av i folkens demokratiska kamp för en bättre värld; å andra sidan, M K Bhadrakumars argument och faktasökning förvrids av stelnad teori och hat; ett hat som inte kan förklaras och ursäktas med ett sydligt perspektiv. Tycker jag. Det är ett svepande omdöme, men nu är inlägget långt nog.
Om man nu vägrar tro på att vi i Väst är rasistiska kan man kolla dessa citat från betydelsefulla europeiska informationskällor. Den ställda frågan ”Är det han eller jag som är galen? Det är en fråga man ställer sig när man stöter på något obegripligt, som artikeln av M K Bhadrakumar” kanske åtminstone får ett delsvar. Själv har jag kunnat konstatera hur otroligt positiva till flyktingar hela vår politikerklass nu blivit.
Bertil C skrev:
”Om man nu vägrar tro på att vi i Väst är rasistiska” och hänvisar till en citatsamling vidarebefordrad av M K Bhadrakumar. Nä, det är väl självklart att världen är full av dumhet, brottslig dumhet, dåliga tendenser. Frågan är vad man gör med de miljarder bitar av information som finns, av vilka man kan överblicka ett fåtal.
Jag läste citatsamlingen i går, men gick nyss tillbaka för att undersöka bakgrunden.
Citatet från David Sakvarelidze som sändes på BBC (européeer med blont hår och blå ögon) uppkom genom att ett intervjuoffer, en enskild medborgare, inte BBC:s medarbetare, pratade dumheter. BBC:s journalist blev överrumplad och fumlade när han försökte släta över.
Charlie D’Agata är säkert dum, jag har inte följt hans rapportering. Men han är i viss mån ohederligt citerad.
Det var de två första i M K Bhadrakumars samling, som han inte skapat själv genom intellektuellt arbete utan klippt och klistrat från allt det som cirklar runt på VärldsVida Väven.
Som illustration till M K Bhadrakumars artikel finns en bild i vars bildtext han hånar människor (vars omständigheter han troligen inte känner till) genom att sätta citationstecken runt ”flyktingar”: ”Ukrainska ’flyktingar’ väntar på en järnvägsstation i Zahony, Ungern, en stad vid gränsen till Ukraina, 26 februari 2022 (Foto: AP)”.
Även om man begränsar sig till en sektor i informationsflödet, till exempel ”antiimperialistiskt, Väst-kritiskt Globala Syd-perspektiv”, som M K Bhadrakumar representerar, är utbudet tusentals gånger större än vad jag kan läsa under min korta stund på jorden. Om man finner att en skribent tenderar att vara en ensidig hatare är man tvungen att bortse från den personen för tillfället, men skall givetvis vara beredd att ompröva beslutet.
Bertil C må, om han vill, fortsätta att hämta tegel från M K Bhadrakumar till byggandet av det orubbliga torn av sanning på vars krön BC sitter och ler åt Smålandsposten.