Våren 1939 var alla på det klara över att ”Hitler som ledare för ett Stortyskland vid vår gräns av egna politiska skäl kunde utgöra en fara för Sverige som nation […] en ledande grupp nationella kring Arvid Fredborg, som kraftigt hade stött såväl Mussolinis fascism som Hitlers nationalsocialism tog då ställning för Sveriges nationella oberoende. Trots den mycket stora ideologiska klyftan som skilde dem från Per Albin Hansson var de beredda att samverka med honom – om han slog vakt om Sveriges nationella oberoende.”
Läs Jan Myrdals Skriftställning i FiB/K nr 11-2017.
