VARFÖR PUTIN MISSLYCKADES I UKRAINA KOMMER ATT BLI LIKA BETYDELSEFULLT SOM GORBATJOVS I RYSSLAND

1. Counterpunch står oftast för en trotskistisk syn på världen. Det betyder bland annat att nationalstater är av ondo. Krafterna skall samlas kring en världsrevolution. ”Socialism med kinesiska förtecken” är blaha blaha. Därför liknar Patrick Cockburns åsikter på många vis de man kan läsa i bl a DN och SvD, det vill säga ”egentligen är Putin en loser”.

2. Bertil C!
   Huruvida CounterPunch och Patrick Cockburn är trotskister eller inte är mig obekant. (Jag följer dem inte tillräckligt nära för att ha en åsikt i frågan.) Jag kan dock inte finna att någon av dina – alltför hastigt – nedskrivna kommentarer har bäring på den aktuella texten av Cockburn. Åtminstone tror jag mig veta att det han skriver om Gorbatjovs bristande popularitet i Sovjetunionen är riktigt. Jag var i fler år nära kollega med en forskare från Moskva och denne brukade hävda att hans landsmän aldrig förstod vad den, i och för sig välvillige och sympatiske, Gorbatjov talade om.

   Indelningen i ”ismer” har ett hyfsat deskriptivt värde inom t ex konsthistoria (impressionism, kubism, expressionism osv). Idéhistoriskt kan vi också med fördel utnyttja begrepp som socialism, liberalism, marxism, anarkism, fascism, kanske t o m feminism. Men att idag säga att X är feminist och Y marxist-leninist säger på sin höjd vilka etiketter dessa personer sätter på sig själva. Historien har berövat de politiska ismerna deras konkreta innehåll. Vilket knappast skulle ha förvånat en Hegel eller dennes lärjunge Marx.

3. Det verkar som om det är en dramatisk förändring av kriget i Ukraina på gång. ”Moon of Alabama” brukar i sina analyser vara skeptisk till rapporterade ukrainska framgångar, men nu låter det annorlunda. Även ”The Saker” tvingas medge att ”This is, by far, the most successful Ukrainian attack since the SMO began”. Eller lyssna på en generad Alexander Mercouris.

   Jag skrev ett långt svar till Anders Å och Sören L igår, men det tycks ha försvunnit i cyberrymden. Det må vara hänt, men Ukrainas framgångar och Rysslands motgångar är mycket uppmuntrande, men kanske inte för dem som redan från början hoppades på en snabb rysk seger.

4. Tack Per-Olof Käll! Du har rätt, jag har för bråttom. Det kanske är brådskan som lett till att två av mina kommentarer på lindelof.nu blivit refuserade; men helt säker på det är jag inte. Fast å andra sidan är det ett lite ”häftigare” debattklimat i artikelkommentarerna som jag verkligen gillar hos lindelof.nu.

   Även Sveriges framtid är mer oviss än den varit sedan starten av andra världskriget. Vi måste diskutera den. Det går inte med bara nej till det och nej till det. Bör inte sådana som du och jag Per-Olof K, kunna diskutera ”Nej till Nato och ja till ?? Nej till Eu och ja till ?? Nej till vår politikerklass´ nyliberala politik och ja till ?? Nej till en unipolär världsordning, oavsett om den bär WEFs kännetecken eller de kännetecken som utformades av Komintern, och ja till den multipolära världsordning som med stora kliv nu växer fram, men som också har frågetecken.”

   Hur skall vi bäst kunna diskutera frågetecknen? Och var någonstans? Inte i MSM, det tog definitivt slut i februari då svensk politikerklass helt bestämde sig för att hata allt vad ryskt är och bli en duktig support till USA-imperialismen. Inte i Proletären. Jag har försökt med mejl till dess redaktion (återpublicerade på 8dagar) men får inget svar. ETC, Arbetaren och Flamman då? Se vad som händer med Kajsa Ekis Ekman.

5. Bertil C!
   I den verkligen urdåliga tidningen Kvartal går det fortfarande oftast att kommentera.
   Deras artiklar är på sandlådenivå, som alla andra i MSM, men det är likafullt möjligt att förmedla en avvikande åsikt.

   Det har jag gjort här.

6. Du sa det själv Bertil C. Du har ibland för bråttom (även i mina ögon). Självklart är det av största vikt att dina frågetecken diskuteras. Men varför jag refuserat några kommentarer från dig (vilket jag diskuterat i privatmejl med dig) måste jag nu förklara, eftersom du meddelat läsarna att så skett. Dina tankar far iväg och hamnar fort i den pågående förvandlingen av världen under USA:s överhöghet till någon helt annat. Hur detta andra kommer att se ut är ännu mycket ovisst. Hur vi ser på begreppet demokrati och socialism i detta sammanhang skiljer sig. Jag ser vår svenska yttrandefrihet som absolut omistlig och som ett fundament för allt annat som brukar rymmas i demokratibegreppet. Utan den har man antingen en oupplyst eller upplyst despoti. Båda leder förr eller senare till repression och förtryck. Därför kan man, enligt min syn på saken, inte tänka sig varken Ryssland eller Kina som förebilder för något slags framtida lyckorike.

   Alltså, någon socialism med kinesiskt ansikte tror jag inte på för övriga världen. Vår välfärd är byggd på äkta demokrati med yttrandefrihet och breda folkrörelser underifrån. Det går inte att jämföra med Kina och framför allt inte med det kollapsade Sovjetunionen. Kina kan i bästa fall ses som en upplyst diktatur, som vi ska samleva med i fred på klotet. Hur de ska uppnå den grad av grundlagsfäst medial frispråkighet som vi ”i princip” har i Sverige är deras sak. Det finns många mycket goda skäl att se EU, Nato som hinder för enara fredlig utveckling i vår del av världen. Bindningen till det allt mer politiskt kaotiska USA är mycket oförnuftigt (bara känslomässigt). Det kommer på sikt att förstås av en mycket stor del av befolkningen, utan att de deltar i en diskussion om Kinas väg till socialismen. Det är därför jag refuserat kommentarer från Bertil C. Det är en diskussion som jag tror far långt över huvudet på de allra flesta idag, skrämmer, eller i alla fall lockar mycket få till diskussion om situationen för oss i norra Europa.

   Det finns alltså många sätt att se på Sveriges situation som leder till alliansfrihet, neutralitet mellan stormakter och främjar fred. Alla borde dras med i den diskussionen. Därför har jag refuserat ett par kommentarer av Bertil C.

7. Mats L!
   Posta gärna din kommentar igen. Jag vill iallafall gärna läsa ditt svar.

   Vad gäller Ukrainas offensiv mot Izium, så borde en snabb titt på krigskartan ge alla som har hört talas om Erich von Manstein rysningar.

   Ryssland verkar inte ha haft riktiga arméstyrkor i dessa områden och inte mycket till strid verkar ha förekommit. Medvetet eller ej från rysk sida så har här skapats en långsmal Ukrainsk gryta. Nu kommer information om stora Ryska trupprörelser norr och söder om gryten.

   Mansteins arbetsmetod var att retirera och locka fienden att sträcka ut sig för långt, för att sedan klippa av navelsträngen och krossa en fiende som varken kunde få mat eller ammunition.

   Risken för total katastrof för Ukraina här synes mig uppenbar, så ta inte fram champagnen riktigt ännu Mats L.

8. Anders Å!
   Jag ser att min kommentar till din och Sören L:s kommentarer nu finns under ”Ukrainsk kommandooperation…”

   Om Ryssland hade haft en fältmarsalk av von Mansteins kaliber skulle jag vara orolig. När Hitler för en gångs skull höll tyst, stukad som han var efter Stalingrad, fick von Manstein fria händer och utnyttjade dem vid återerövringen av Charkov i mars 1943.

   Nu förefaller Rysslands generaler vara av Vorosjilov-klass, så man kan se den ukrainska offensiven med tillförsikt.

9. Till alla meddebattörer på bloggen!
   Ännu tycker jag nog det är oklokt att börja hylla några ”segrare” i Ukraina-kriget. Även om det givetvis kan beskrivas som ett proxykrig, ett anfallskrig från Nato, ett europeiskt försvarskrig och mycket mera finns det klara förlorare och det är stora delar av folket i Ukraina. Och däri är ju, som bekant, de självständighetsutropade Luhansk- och Donetsk-regionerna inbegripna, lite mer osäkert hur vi ska se på Krim. Men där är det ju klart, i varje fall enligt Kievregimen, att det är Ukrainska bomber och raketer som riktas mot folket där. Ryska uttalanden om olika explosioner och självantändning bör nog inte tillmätas alltför stor betydelse.

   Jämför med regionerna Ossetien i Nagorno-Karabasj och Transnistrien i Moldavien. Vad är deras närmast överordnade statsmakt (eller ”nation” för den delen)? Vi lever i en orolig tid, det torde stå klart för de flesta. ”Den nya oredans tid”, skrev den bäste av våra senaste utrikes ministrar i den svenska regeringen i en ingående genomgång om utvecklingen under ett sent 2010-tal i världen.

   Och det är nog någonstans där vi bör stanna upp och reflektera lite djupare. På senare tid är det klart att vi är på väg att passera en gräns, väl känd från von Clausewitz uttalande om det nära sambandet mellan politik och krig. Det är gränsen mellan de två tillstånden för mänskligt umgänge. men vilket är egentligen ”normaltillståndet”? Över historien, såväl den på många sätt nedskrivna som en tidigare, lite dunklare, i samtiden oskriven historia.

   Min uppfattning är att vi nu, på samma sätt som flera gånger tidigare, glider över i krig som det normala. Någon däremot? Granska t ex statsministerkandidaternas argumentering under valkampanjens slutdebatt. Har kriget redan kommit innanför våra egna nationsgränser?

10. Dennis Z!
    Det är intressant att läsa hur Charkov nu diskuteras av ”Moon of Alabama” i perspektivet av Röda arméns katastrof våren 1942. En katastrof som inte går att skylla på ”dvärgen” (Jezjov avrättades ju 1938). Stalin kom tydligen aldrig över vad som hände vid Charkov, och trots att ingen annan stad i Sovjetunionen kostade mer soldater för Röda armén, så fick den inte bli Hjältestad. Jag har nära vänner i Charkov som aldrig kommer att komma över att deras hemstad inte fick bli Hjältestad trots Röda arméns enorma uppoffringar i fyra utkämpade slag mot Hitlertyskland.

    Vad man kan höra på ukrainsk TV är att Putin nu pekar på andra som ansvariga för katastrofen i Charkov-regionen. Ett klart trendbrott. Är vi tillbaka till ”Kursk” år 2000?

11. Mats L!
    Det är dock inte så att Ukraina har segrat i en stor strid. Ryska militärledningen har valt att backa till en mer hållbar försvarslinje. Sparat sina trupper och flyttat dom till trakten runt Donetsk.

    Kom ihåg att Ryssland fortfarande inte har mobiliserat och att dom därför tar den här striden med en begränsad styrka. Plus att alla fördelar i form av överlägsen eldkraft och luftherravälde fortfarande är lika stora.

    Detta är andra gången vi sett denna dynamiska variant av krigföring. Först vid Kiev och nu vid Charkov. Även om politikerna grymtar så är det sannolikt att det är gynnsamt för Ryssland ur rent militär ståndpunkt och givet dom styrkor som finns till hands.

    Antagligen kommer den stora striden snart att börja just runt Donetsk. Då kanske det visar sig mer vem som har agerat klokast.

    Jag tror att väst lurar sig själva med sitt mediestyrda och allt för korta tidsperspektiv här. Ryssarna verkar inte ha bråttom och dom har säkerligen slutat bry sig om vad Kalle Anka-media i väst kvackar om.

12. Anders Å!
    Jag har lite svårt att se det ryska sammanbrottet på fronten söder om Charkov som att det är ”sannolikt… gynnsamt för Ryssland ur rent militär ståndpunkt”. Vore det så, skulle nog inte ryssarna ”backat till en mer hållbar försvarslinje” genom att lämna kvar en mängd artilleri, stridsvagnar och ammunition och ett inte obetydligt antal döda soldater. Kriget böljar ju fram och tillbaka och något har uppenbart inte klaffat i den här ”omgrupperingen”.

    Däremot bör nog ryssarna täta till säkerhetsluckorna kring den egna ordergivningen för att i största mån begränsa motståndarens uppenbart väl använda information. Då kommer det säkert att gå bättre längre fram. Noterade du militärledningens kommuniké, att retirerandet till Luhansk och Donetsk förklarades med hänvisning till ”ursprungliga målen för operationen”?

    Än viktigare blir säkert att hålla området norr om Krim med Cherson och möjligheten att för alltid hålla Europas största kärnkraftverk under rysk kontroll.

    Mats L!
    Tack för tipset om ”Moon of Alabama”. Ska uppdatera mig när jag är hemma i Uppsala om en vecka sisådär. Som Anders Å inser jag att Ukraina kommer att bli en lång krigshistoria där vi långtifrån ser något slut ännu. Och med det svenska valresultatet, i och för sig tacknämligt, är ju fortsätta vapenleveranser (och därmed ett allt längre krigsscenario) att vänta. Vi kommer allt längre in i det nya ”normaltillståndet” runtom i världen!.

13. Dennis Z!
    Jag ser rapporter om att det ryska tillbakadragandet startade redan innan den ukrainska offensiven, men ryssarna underskattade uppenbarligen kraften i den.

    Hade dom stannat, med de, som det verkar, mycket begränsade styrkor som fanns där, så hade det definitivt varit ogynnsamt för dem. Gynnsamt är ett relativt begrepp.

    Det här med de ”ursprungliga målen för operationen” har vi väl inte sett så tydligt uttalat förut. Det inger en liten strimma av hopp om en förhandlingslösning, men fortfarande väldigt liten. Väst vill knappast att kriget skall ta slut. Wolfowitz galna doktrin lever än.

    Snart brakar det nog löst på allvar i Donetsk. Att ryssarna slog ut elen och stoppade Ukrainas trupptransporttåg kan ses som en upptrappning och sannolikt då en ökad rysk beslutsamhet att erövra hela Donetsk oblast. Det kan bli riktigt otrevligt.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.