VÄSTERLÄNDSKA REPORTRAR OCH medier är så till den grad impregnerade av föreställningen om den ryska ondskan att de helt enkelt tappat omdömet, alltså allt vad kritiskt tänkande och ifrågasättande heter. Det som är själva fundamentet i deras yrkesetik. Det gäller nu händelserna i den lilla staden Butja norr om Kiev som varit kontrollerad av ryska trupper, men som de lämnade den 30 mars. Västvärldens ledare och medier protesterar mot ryssarnas krigsbrott, ja en del kallar det inträffade för folkmord. Detta sker utan att någon utanför den lilla staden Butja egentligen vet vad som verkligen hänt där mellan den 30 mars och den 3 april.
Man kan om man anstränger sig en litet aning finna märkliga omständigheter och komplicerande detaljer. Här några som jag snappat upp efter att tagit del av båda sidors versioner i detta drama:
Den 30 mars efter att de ryska soldaterna lämnat Butja, rapporterade stadens borgmästare Anatoliy Fedoruk i en, såvitt jag kan förstå, en officiell ukrainsk nyhetskanal, ”Ukrainform”, att staden hade befriats från ryska styrkor. Han såg glad och nöjd ut och nämnde inget om ryska övergrepp eller döda kroppar på gatorna.
Den 1 april anlände de ukrainska trupperna, varav Azovbataljonen utgjorde en del.
Den 3 april släpptes filmerna som visade döda människor på gatorna i Butja.
Den 4 april rapporterade Bengt Norborg i SVT-Rapport att en uppskattad borgmästare i en by utanför Butja kidnappats av ryssarna, mördats och dumpats tillsammans med sin man i en massgrav. Vi fick se bilder på en halvt uppgrävd lång grop där armar och händer stack upp ur sanden.
Norborg ingick i ett internationellt pressuppbåd som lotsades runt av dem som nu kontrollerade Butja, alltså ukrainska försvarsstyrkor. Och som av en ren händelse dök president Zelensky upp i skottsäker väst och fick tillfälle att inför världspressen ge sin version av vad som förevarit. Att inte dra öronen åt sig i detta läge måste ses som minst sagt oprofessionellt.
Minns ni förresten debatten med den svenska gruppen intellektuella, med Jan Myrdal i spetsen, som reste runt i Pol Pots Kampuchea 1978? Där var det tvärt om. De anklagades för allt de då inte såg. Mediernas dom var den gången mycket hård. I detta fall sväljer västerländska reportrar helt okritiskt allt de uppmanas att se. Att det möjligen skulle kunna vara en omvänd Potempkinkuliss finns inte på deras karta. Officiella ryska förnekanden återges med en ton och med kommentarer som om de endast vore ytterligare bevis för att det som rapporteras är sant. ”Man kan inte lita på något som ryssarna säger.”
Några ytterligare frågor, som dyker upp och som borde intressera professionella reportrar, är följande:
Varför ligger kropparna kvar dag ut och dag in utan att tas om hand? De påstås ha legat där i flera veckor. Varför vidtas inga forensiska och andra kriminaltekniska undersökningar? Dödsorsak? Dödstidpunkt? Har kropparna flyttats? Motiv för dödandet? Offrens identitet (rysktalande, ukrainsktalande)?
När det gäller eventuella motivbilder kan man fråga: Vem kan tjäna på dessa grymheter och att bilder och filmer sprids över världen, ryssar eller ukrainare? Jag har mycket svårt att finna något annat svar än att det är Zelenskysidan. Det enda som medierna framför som förklaring på ryssars odisciplinerade framfart, dåliga ledning, hämdlystnad och allmänna blodtörst. Alltså russofobi.
Aftonbladets ”krigsrapport” den 4 april är ett bra exempel på hur man å ena sidan säger att man inte vet tillräckligt, men ändå drar slutsatser att Ryssland ligger bakom allt.
Ännu en fundering om vad förklaringen till avrättning av civila människor i massor på det här viset kan vara följande: När de ukrainska försvarsstyrkorna (med hårdföra Azovsoldater i ledningen) den 1 april rullade in och tog över staden*, började omedelbart uppgörelsen med alla som samarbetat med ryssarna – kollaboratörerna. Så brukar det nämligen gå till i krig. Det är väl känt att de organiserade ukrainska fascisterna främst drivs av ett glödande rysshat. Så, de som har samarbetat med ryssar ses som förrädare och avrättas omedelbart.
Det finns uppgifter i en artikel i Cosortium News om att New York Times var i Butja den 2 april, men rapporterade inget om någon massaker i staden. De träffade på Azovkrigare, som också finns på bild i tidningen.
Ännu en anmärkningsvärd notering från artikeln i CN är att The US and EU-funded Gorshenin Institute online [Ukrainian language] webbsida Left Bank meddelade den 2 april:
”Special forces have begun a clearing operation in the city of Bucha in the Kyiv region, which has been liberated by the Armed Forces of Ukraine. The city is being cleared from saboteurs and accomplices of Russian forces.”
Var det denna upprensningsoperation som utvecklades till en massaker?
Idag rapporterar alla stora medier om att New York Times tagit fram ”satellitbilder” som ”bevisar” att kropparna legat på gatorna långt innan ryssarna lämnade. Kolla in dagens krigsrapport i Aftonbladet. Finns anledning till tvivel? Vad säger att dessa bilder inte är tagna med en drönare? Är detta trovärdigt? Hur vet man att bilderna inte är tagna efter den 2 april? Kan detta vara fejk? Ingen frågar dessa självklarheter.
Det enda jag önskar i dagsläget är att en oberoende utredning kommer till stånd och att journalister och normalt tänkande människor ska tillämpa normalt kritiskt tänkande. Vi vet ju alla att det första offret i krig är sanningen.
* Det finns en lång YouTube-film på själva övertagandet – inga lik ses då på gatorna då.
Vinjettbild: Borgmästaren i Butja Anatoliy Fedoruk
100 poäng till dig. Denna historia är underlig.
När det helt plötsligt, läggs stora resurser på att övertyga oss, om vem som är den lede fi, så skall man dra öronen åt sig.
Stora medier är numera ”underhållning” och ”Husbondens Röst”.
Tack Knut Lindelöf att du vågar ifrågasätta den usla papegojretoriken i västmedia. Journalisterna i västmedia har upphört med sin uppgift. Det är i och för sig inget nytt. Tabloidmedia jobbar för aktieägarna, undantag finns men inte när det bränner till. Då går den på snitslad bana allihop.
Tack! Knut Lindelöf, och förbered dig på drevet. Fördelen är att fler kommer i kontakt med tankar de inte visste fanns.
Ytterligare några självklara frågor:
– Om liken legat på gatan i två veckor, borde de då inte blivit attackerade av råttor? Av herrelösa hundar, som det borde finnas gott om i en krigszon? Kanske också ruttnade och uppsvällda av likgaser (beroende på temperaturen under de två veckorna)?
Det som ”sägs” ha hänt i Butja är ingenting konstigt eller ovanligt i krigs-”rapporter”. Minns de kuwaitiska kuvösbarnen! Och de syriska (numera enligt ”rapportörerna” säkerligen ”ryska”) gasattackerna. Vänta ända tills det kommer (om det kommer) VERKLIGT objektiva rapporter!
Klart jag blir glad för uppmuntrande tillrop. Tack för dem. Men jag vill också meddela att jag refuserat ett inlägg som var ett rent personangrepp. På Facebook har jag ett gäng som förföljer mig på ett sätt som man bara gör på Facebook. Man drar med sig sina kompisar i små drev för att förminska och ifrågasätta min person och mitt omdöme. OBS! för att jag ställer obehagliga (politiskt olämpliga) frågor och inte vill döma någon utan en ordentlig undersökning. Det gör mig i deras ögon till en diktarurkramare. Tänka att demokratins grundvärden kan sitta så löst.
Men alla ni som nu gör andra bedömningar än jag om Ukrainakriget, skriv kommentarer, säg vad ni tänker och tror och diskutera i sak. Det är vad som är meningen med denna webbsida. Välkomna!
En oberoende Amerikansk krigsreporter Patrick Lancaster rapporterar från Mariupol.
I slutet ca 20 min kommer en hälsning till släktingar i Vimmerby.
Att Storbritannien två gånger stoppar Rysslands försök till undersökning i säkerhetsrådet säger oss med all önskvärd tydlighet vem som har något att dölja.
Det formligen stinker ”false flag” om det här. Att dom efterblivna stolpskotten i media, som av någon obegriplig anledning kallas journalister, använder det i sitt hatspridande förvånar knappast.
Knut L!
Baserat på länkarna nedan vill jag påstå att din listning av dokumentation är långtifrån rättvisande. Klart är att Ryssland ljuger (eller möjligen inte har kunskap om vad deras soldater gör) vilket iofs inte betyder att det Ukraina presenterar är en absolut sanning.
Det krävs en kompetent domstol att undersöka denna och flera händelser.
Redan den 30 Mars rapporterar HRW ögonvittnens skildringar. Första april dyker videon med borgmästaren upp där han säger att Butja är befriat från ryssar den 31 Mars.
Sedan duggar rapporterna tätt. 2 april kommer rapporten om hittade lik upp. Samma dag rapporteras om en massgrav med 300 lik också här.
Det finns mängder av fler publiceringar. Sök och du skall finna.
Mycket bra skrivet Knut! Att journalistkåren lämpat så gott som allt ifrågasättande överbord och anpassat sig till makthavarna är troligen bekant för de flesta i vårt land. Men att man så totalt anslutit sig till den propaganda som USA:s olika organ sprider torde vara en tämligen ny upptäckt för de flesta.
För några år sedan ertappade jag en av SVT:s mer välkända utrikesreportrar med att ta artikel om Syrienkriget, från en av det amerikanska liberala etablissemangets mest välkända tidning, och översätta den hela till svenska och publicera under eget namn på SVT:s hemsida. Upprörd skrev jag och påpekade saken, men fick aldrig någon återkoppling.
Massgravarna i Butja; Inger filmerna av begravningarna någon trovärdighet? Begraver invånarna i den lilla staden utanför Kiev verkligen sina invånare och landsmän på sättet som filmas. Inga strider verkar pågå i närheten, de av ryssarna våldtagna, misshandlade och mördade människorna slängs ner i djupt grävda diken, förpackade i stora plastsäckar. Ingen präst, inga tal, ingen officiant vad jag kunnat se. Och absolut ingen journalist som funderar. Vad fanns det i säckarna, halm, gammal potatis, anonym ortsbo, stupad rysk soldat eller avrättad lokal samarbetsman.
För några år sedan så gjorde Leif GW P och hans medhjälperska Kamilla K ett experiment i anslutningen till tv-programmet Veckans brott. De lät gräva ner en död gris inlindad i plast. Ett antal månader senare grävdes paketet upp och det konstaterades att den naturliga förruttnelsen inte skett som den borde på grund av plasten. Leif GW sa, om jag mins rätt, att om plasten inte funnits så hade den döda grisen inte funnits kvar, vilket låter rimligt.
När jag såg filmen från Butja rann minnet av Leif GW:s experiment upp och den fråga som journalisterna först av allt borde ställt infann sig; är detta på riktigt, begraver man sina stadsbor, vänner och kära på detta sätt.
Jag funderar och angrips av tvivel.
Satellitbilder är otroligt lätta att manipulera. Sen kan man ju undra varför man inte reagerade vid tidpunkten då de ska ha tagits?
Flera ryska kanaler har alltså förbjudits i EU därför att man inte vill att folk ska påverkas bort från ”partilinjen” i den här konflikten. Den risken torde vara rätt liten med tanke på hur hjärntvättade folk är av medierna, eller som man sa om befolkningen i Nazi-Tyskland på sin tid: de förfäade massorna.
Detta är väldigt likt ”massakerna” på marknaden i Sarajevo, kända som Markale I o II. Vid dessa massakrer bombades serber i Bosnien. FN:s oberoende kommission konstaterade att de inte utfördes av serber, men bombningarna var då redan genomförda.
Sedan har vi ”massakrerna” i Racak. Serbien bombades i 78 dagar med långtgående katastrofala följder som fortfarande skördar människornas liv. Nu vet man att Racak inte heller var sant!
Påstådda massakrer är NAatos (USA:s) beprövade sätt att väcka vrede.
Hans Edlund!
Dina bifogade länkar tillför inget nytt. Den första är en månad för gammal och dom andra upprepar det vi redan sett i västkontrollerade medier.
Hur sjutton kan du skriva ”Klart är att Ryssland ljuger”? Det påståendet är en lögn i sig, inget är klart i den här frågan. Det enda vi kan säga säkert är att många ljuger om att det är klart att Ryssland ljuger.
Knut L!
Du frågar ”Vad säger att dessa bilder inte är tagna med en drönare? Är detta trovärdigt? Hur vet man att bilderna inte är tagna efter den 2 april? Kan detta vara fejk? Ingen frågar dessa självklarheter.”
Initialt skall man alltid ställa frågor. Ofta skriver man sedan inte ut alla frågor, om man deltager i en diskussion, därför att man inte finner vissa ifrågasättanden sannolika nog att fullfölja – för stunden.
Ett stort mediaföretag, New York Times, publicerade bilder från Maxar Technologies, ett stort företag som genom sina föregångare har varit verksamt genom hela rymdåldern. En stor konspiration skulle behövas för att omvandla färska drönarbilder till falska satellitbilder från mitten av mars, antedaterar dem, och infoga dem i Maxars lager av satellitbilder, om detta är tekniskt möjligt.
Jag har föreslagit att alla påståenden skall ifrågasättas. och att lindelof.nu vore ett lämpligt forum, eftersom åsiktsbildningsfrihet utan psykologiskt tryck på deltagarna råder här – en ovanlig och lovvärd insats!
Uppmana alltså dem som har uppgifter om de bästa källorna till att Ukrainas regering, direkt eller genom ombud, dödat och skadat ett stort antal människor i östra Ukraina sedan 2014, att lägga fram denna information i denna tidning, så att alla kan bilda sig en uppfattning.
Jag säger inte detta som en debattpoäng; jag undrar vad som verkligen skett i östra Ukraina; västliga medier och politiker kanske förminskar händelser som ägt rum.
I en sådan gemensam granskning skulle frågor om bevisningens äkthet kunna ställas, så som görs här med bevisningen från Butja.
Knut L!
Ser inget revolutionerande i dina frågor. Det är väl så en vaken läsare tänker. Varför underskatta ”Alla andra”?
Dock; I sinom tid får vi veta mer. Det är så det går till. De noggranna undersökningarna redovisas inte omedelbart – i så fall vore de inte noggranna.
För mig är det dock uppenbart att Ryssland begått det grövsta tänkbara brott då man startat detta krig, detta mördande och denna förödelse.
Världen har nog med problem utan att också behöva ta hand om detta. Vad kostar inte alla dessa attacker världens redan katastrofala miljöproblem?
Att försöka urskulda aggressionen genom händelser som inträffar flera veckor efter inledningen av kriget ger ingen trovärdighet.
Det finns ingen ursäkt för detta våld och förstörelse.
Curt L!
Du sitter i din goa stugvärme och funderar kring hur traumatiserade människor borde (!) bete sig.
Vad vet du om trauma? Har du ens träffat någon som genomlevt helvetiska krigshändelser?
Du tror att de mitt i skräck och förtvivlan ska gå ut – utan att veta om fienden lurar därute – och värdigt hitta en präst och anordna stilfulla begravningar.
Ack vilka begränsningar medkänslan har trots att numer all kunskap finns om verklig skräck och trauma.
Hans Edlund skriver ”Det krävs en kompetent domstol att undersöka denna och flera händelser.” Ja, och var finns den? Det enda någorlunda gemensamma som finns, stater emellan, är FN. I FN har Storbritannien blockerat frågan. Här hemma, som meteorologerna brukar säga, här hemma får vi veta precis vad som anses lämpligt för oss. Vi är nämligen undersåtar och inte medborgare. Det vi bör känna till är berättelsen om vad ”det internationella samfundet” gör och tycker.
Om man då som jag vet, att detta ”samfund” är ungefär 15 procent av jordens befolkning, funderar man naturligtvis på vad de 85 procenten gör och tycker. Som utgångspunkt vet jag då också att dessa 85 procent väl vet, vad de 15 procenten står och har stått för. De står för kolonialmakternas härjningar hos de 85 procenten under många hundra år. De står för den moderna imperialismen under USA:s ledning. De har petrodollarn, IMF, Världsbanken, Swiftsystemet m m som sina verktyg för att härja.
Därefter kan jag till min glädje konstatera att ledarna för de 15 procenten är förunderligt okunniga om att de 85 procenten idag inte går att ”hantera” på det sätt som var brukligt på den ”gamla goda tiden”. De 15 procentens ledare är, och det förstår jag inte riktigt, dessutom förunderligt okunniga om ekonomiska realiteter. Kollapsade Rysslands ekonomi som det sades för några veckor sedan? Nä. Kommer den att göra det? Vi får se. Håller petrodollarn på att tappa gadden? Ja. Vänder sig ledarna för de 85 procenten hellre till BRI än till IMF? Ja. Varnar inte ledarna för tysk industri för vad som är på väg att hända med den tyska basindustrin med alla sanktioner mot Ryssland? Jo.
USA:s finansdepartement varnar, Wall Street varnar, ekonomer i IMF varnar. Varför lyssnar då inte Joe Biden, Olaf Scholz, Boris Johnsson, Scott Morrison, Mateusz Morawiecki och Magdalena Andersson? Därför att stridsropet som genljuder hos de 15 procenten är högt, och blåser bort all eftertanke ”Krossa Ryssland, krossa Putin!” I ett sådant läge utnyttjas allt, precis allt för att visa upp hur hemsk fienden är, och att fienden måste krossas ”köste vad det köste vill” som vi säger i Småland.
Nu fick ni något att bita i era jävlar som startade anfallskriget!
Försvararna är smarta och experter på propagandakrig. De har uppbackning av de som har omfattande erfarenheter av tidigare krig i närtid. Information sprids snabbt nu.
Man kan lura alla ett tag och vissa all tid, men inte alla hela tiden. Det räcker med de flesta.
Det gäller både försvarare och anfallare, även i det senaste kriget.
[snälla människor:
sluta hacka på varandra.
Om ni ändå måste så gör det på Twitter och Facebook.
Det är inte er kriget handlar om]
En sak man preliminärt kan göra är att bedöma vad personer bosatta i Butja med omnejd säger inför filmkameror; lik kan ju inte tala. Inslag i Mainstream Media kan användas för detta, när civila personer vittnar med bild och helst namn. Man behöver tänka på att vittnesmålen passerar genom journalister; inte ens att förstå vittnets språk kan helt taga bort det filtret, eftersom vittnesmålen är klippta eller textredigerade.
Med den reservationen i tankarna ser jag på ett nyhetsinslag med en man som presenteras som Mykola. Han lämnar (enligt nyhetsteamet) dessa exakta uppgifter: Han och andra gömde sig och tog skydd när kriget börjat. Kort tid efter invasionen tvingade soldater från Ryssland ut män ur gömställena, och tvingade dem att visa sina papper. Ryska soldater mördade vissa personer på fläcken, enligt Mykolas uppfattning män under 50 år. Mykola såg män bli mördade, en av dem medelst ”a grenade” (handgranat?). Mykola plockade själv ihop den granatmördade. På bilderna ser man tre gravar bredvid den intervjuade Mykola, och journalisten återger tydligen Mykolas ord att män som mördats enligt ovanstående beskrivning ligger i gravarna.
Inslaget innehåller fånigheter av Mainstreamjournalisten, som det känslosamma ”för varje överlevande person finns en vän som har dödats” – då skulle ju halva lokala kvarstannande befolkningen dödats.
Bortsett från det, är Mykolas exakta uppgifter om vad Rysslands militär gjort trovärdiga? Jag tror det, Källkritiska invändningar mot min bedömning mottages tacksamt.
En annan person som framträder i ITV News berättar att två åldriga grannar blev skjutna av ryska soldater när de gick utomhus. Detta skedde tydligen några km sydost om händelserna som Mykola berättade om. Senare i samma inslag berättar en räddningsarbetare att han tagit hand om ett flickebarn på femton år. Barnet hölls fånget och våldtogs i tio dagar av ryska soldater. Modern hade också tagits, men hade skadats och förblödde till döds under två dagar i barnets närvaro.
Jag tycker även i detta fall att vittnena är trovärdiga. Knut Lindelöf har tydligt uttalat att han ”är övertygad om att de siktar på mål av militär betydelse och försöker undvika civila offer. Men som vanligt i krig så missar de ibland (collateral damage).”
Den kommentaren gällde grövre vapen. Men vittnesmålen från blott tre personer som jag refererade ovan handlar om att rysk militär personal påstås ha valt att inte ”undvika civila offer”. Menar Knut L att de tre personerna inte är trovärdiga eller har tagit miste? Om icke, gör Knut L den preliminära bedömningen att de inte är representativa för ockupationen i stort, och att vittnesmålen (om korrekta) handlar om beklagliga undantag i en ockupation som Rysslands ledning försöker göra så human som möjligt?
Jag frågar eftersom Knut L har skrivit att ”Om det obegripliga som nu sprids [bilder från Butja] är en ’false flag…’ kommer nog ta tid att reda ut.” Vittnesmålen ovan handlar om datum när Ukrainas trupper inte var i närheten. Om vittnena inte ljuger kan händelserna inte vara false flag – de måste vara fabricerade eller icke representativa, om man har hypotesen att de som leder Rysslands ockupation ”försöker undvika civila offer”.
Tack Knut L, för mycket läsvärt!
Vad jag finner stötande i denna allmänna medierapportering är den tvärsäkra inställningen som sänder signaler om att ondskan bortom all grymhet är enbart Putin och Rysslands verk. Men, så klart när vi enbart läser och tar del av den typ av tvärsäkra sanningar, råder det knappast något tvivel hos mottagaren vem den onde är.
För mig som gjorde lumpen 1964 fanns inställningen redan då uppenbar ifall kriget skulle komma, att det var från Öster och den inställningen är fortfarande ganska djupt cementerad. Inte minst återkommande ubåtsaffärer över tid visar på detta. Därtill i nära tid, Ryssland krigiska inblandning i Syrienkriget till hjälp för Bashar al-Assad.
Och nu är vi här i denna tid och bevittnar Rysslands hemska anfall mot Ukraina som gemene man har mycket svårt att förstå. När dessutom en enig svensk riksdag och vårt stora medieutbud hårt fördömer anfallskriget, då är det enkelt att välja vem som är ond och god.
Allt detta som händer berör mig med stort obehag, alltså vad människan låter sig användas till när det gäller konflikthantering och därtill solka ned sanningen i ett moraliskt haveri.
För övrig saknar jag en Inga Thorsson och Alva Myrdals röst i denna tid då världen står på randen mot en total katastrof.
Men om ryssarna vill tillåta sanningen, varför tillåter man då ej fri press?
Lise B!
Jag håller med dig om det uppenbara i ”att Ryssland begått det grövsta tänkbara brott då man startat detta krig, detta mördande och denna förödelse […] Det finns ingen ursäkt för detta våld och förstörelse.”
Men kriget är ingen isolerad händelse som plötsligt exploderade från en klar himmel. Vi måste ha en öppen dialog, klargöra omständigheter nyktert och sakligt och förhindra att kriget eskalerar, vilket den mediala hanteringen av krigsbrotten i Butja riskerar att leda till. Visar en oberoende undersökning att övergreppen utfördes av ryska soldater innan de lämnade Butja, ska de dömas för det. Kräv en utredning och avvakta resultatet.
Tack för en intressant reflektion! Ja, propagandan är outtröttlig och vi har nu matats i flera veckor med hatet mot Ryssland. INGEN tänker längre eller undrar om man möjligen är fler än EN part i denna konflikt? Eller vad som kan ligga bakom? Detta trots att vi varit helt grundlurade under två års tid gällande ”viruset”. Men det verkar vi ha glömt helt plötsligt! Jag klickade på länken till en YouTube-film i slutet av din artikel men TÄNK VA den är borttagen nu! Och det intressanta är att den hade 1.832.665 visningar och 7.925 kommentarer! Alltså nästan TVÅ miljoner visningar! Nu borttagen från YouTube, som censurerar ALLT som inte håller sig till narrativet. Skandalöst!
Det borde vara självklart att en FN-ledd forensisk utredning görs, som förhoppningsvis kan räta ut frågetecken om vad som hänt. Först då kan vi veta om det rör sig om skickligt utförd propaganda eller krigsbrott. Personligen skulle jag önska kritiska frågor från journalister på plats. Dessa saknas nästan helt idag. För säkerhets skull vill jag meddela att Ryssland har det hela ansvaret för invasionen i Ukraina och jag är inte Putinist.
Jan Arvid G!
Du lägger ner stort arbete på att ifrågasätta mitt omdöme. Det har du all heder av. Men, varken du eller jag kan svära oss fria från att göra missbedömningar, alltså ibland visa dåligt omdöme. Du pekar på några i dina ögon trovärdiga vittnesmål om ryska övergrepp och mord (som jag inte sett). Hur ska jag kunna motsäga dig i detta? Jag är övertygad om att ryska soldater gjort sig skyldiga till övergrepp i detta krig. Men frågan är om det är en uppifrån accepterad taktik, eller om det är undantag. Jag lutar åt det senare, men vet självklart inte. Krig är ofta mycket grymmare än man orkar föreställa sig.
Mycket bra artikel Knut! Den speglar exakt mina tankar. Och det du tar fram understryker ännu mer vad jag tycker om svenska medier. Oberoende och neutralitet tycks var begrepp som man totalt lagt åt sidan. Det är fascinerande hur medias syn på Ukraina har ändrats på bara några veckor. Från korrumperad bananrepublik till hela Europas snuttefilt.
Knut L!
Du är en av de inofficiella ledarna för en vänsterkoalition i Sverige som vi kan kalla ”Godtar-inte-Västvärldens-politisk-mediala-konsensus-om-Ryssland-och-Ukraina”. En bredd av åsikter finns inom denna minoritet, men allmänt omfattade åsikter inom minoriteten är Ukrainas regerings folkmord i östra Ukraina efter 2014, och nationalsocialisters och högerextremisters stora inflytande på statsapparaten.
Just nu har Ryssland dragit sig tillbaka från vissa ockuperade områden, och ett undersökande arbete pågår. Sådant arbete måste vara noggrant, sakligt och icke känslostyrt. Jag tror att min behandling ovan av två nyhetsinslag (om sex mord och en tiodagars våldtäkt mot barn av ryska styrkor) möter de kriterierna.
Men jag tycker där finns en skillnad mellan att vara hyperkritisk för saklighetens skull och att vara hyperkritisk för att man har en åsikt. Mycket som skrivits på lindelof.nu nyligen om händelserna på ryskockuperat område faller inom den senare kategorin, tycker jag.
Om samma slag av tendentiös hyperkritik skulle appliceras på de två teserna ”Ukrainas regering har brottsligt dödat många människor i östra Ukraina sedan 2014″ och ”nationalsocialister har stort inflytande”, då skulle ju teserna bli obevisbara, närmast outredbara.
Din och Sven-Eric Holmströms konspirationsteori att satellitbilder som hämtats fram ur den etablerade satellitbildsindustrins databanker kan vara manipulerade, är det slag av åsiktsdriven hyperkritik med vilken man kunde förvirra vilken fråga som helst.
När man skall vara saklig börjar man med ett stort antal TEORETISKT möjliga sätt att vara hyperkritisk på. Till exempel är det fysiskt möjligt att skotten mot Olof Palme var ett iscensatt skådespel, inget mord, och att han flyttade utomlands i hemlighet. Men man behöver välja de vägar som är rimliga. Mycket av det som du, och de som delar dina åsikter, har skrivit nyligen är det slag av orimlig hyperkritik som kunde användas till att avfärda de uppfattningar som ni hävdar, om man använde sådan hyperkritik.
Jan Arvid G!
Jag har aldrig hävdat att Kievregimen har bedrivit ”folkmord” i östra Ukraina. Det är en officiell rysk uppfattning, som jag misstänker kan vara missbruk av denna juridiska beteckning.
Att det skulle vara konspirationsteori att misstänka att bilder manipuleras i ett krig för att svärta mer motståndaren tycker jag är starkt överdrivet. Jag vill hellre kalla en ”inte orimlig möjlighet”. Du kallar det nedsättande för ”orimlig hyperkritik”. Varför skulle man tro på New York Times idag?
Vad gäller vittnesmål måste man ha i åtanke att det, speciellt i krig, kan vara livsfarligt för många att berätta vad som egentligen hänt eller vad de egentligen tycker.
Knut L!
Jag minns att du inte använt ordet ”folkmord” om östra Ukraina efter 2014. Det är andra inom den konsensus-brytande minoriteten som har gjort det (personer som du publicerar, vilket är bra). Jag minns denna kommentar av dig:
”Apropå ’folkmord’: en fråga är om t ex Rysslands påstående om att folkmord pågått i Donbass sedan 2014. I våra medier anses det inte ens värt att nämna. Detta liknar konfrontationen runt massakern i staden Srebrenica i Bosnien 1995. En för de drabbade meningslös storpolitisk diskussion om vad det som skett skulle kallas. Detta dolde det verkliga lidandet. Lidandet i Donbass sedan 2014 verkar förminskat eller helt bortretuscherat från Ukrainakonflikten. Vem ska vi tro på? Eller avspeglar den ryska anklagelsen mot Kiev-regimen om folkmord i Donbass ett verkligt lidande som pågått i åtta långa år? Vem bryr sig?”
Min poäng är att även din fråga om ett lidande i Donbass, och att Donbass borde diskuteras för att se huruvida Rysslands regerings anklagelse har något fog för sig, även en sådan diskussion skulle bli helt förvirrad om man tilläte sig åsiktsdriven hyperkritik istället för saklig, sträng källkritik. Alla utsagor om att, till exempel, människor i östra Ukraina dödats av nationalsocialister, eller av Ukrainska regeringsstyrkors eld, kan ifrågasättas, om man går så långt som du gör när du frågar huruvida Maxar Technologies’ satellitbilder är drönarbilder.
Självfallet kan man ”misstänka att bilder manipuleras i ett krig för att svärta mer motståndaren”. Självfallet skall man granska Mainstream Media som New York Times med stor skepsis, framför allt när det gäller det övergripande sammanhanget.
Mainstream Media skulle till exempel kunna förstora bilden av lidande som ryska trupper vållat. De skulle kunna utelämna saker och vara osakliga. Men att New York Times och satellitbildsindustin skulle inveckla sig i den gigantiska och lättavslöjade konspirationen att ändra i satellitbildsdata, det är orimligt, det är inte en ”inte orimlig möjlighet”. Har vi olika uppfattningar om det, då får vi låta saken bero.