Ännu en tulipanaroskampanj drar nu genom den svenska skolvärlden. I SvD 2011-08-27 skriver Helen Törnqvist (C-gruppledare i Stockholms stads utbildningsnmnd):
”Lärare som arbetar entreprenöriellt är lyhörda, bekräftar initiativ och låter undervisningsanknutna idéer omsättas till handling när det passar i relation till kursplanernas krav och det ämnesområde som för tillfället avhandlas.”
Tanken är sedan att de lärare som känner att de inte lyckas vara lyhörda alla gånger, bekräfta alla elevinitiativ eller låta undervisningsanknutna idéer alltid omsättas till handling … ska få gå gratis kurs för att äntligen lära sig att arbeta entreprenöriellt. På så sätt ska problemet med bristande lyhördhet, obekräftade elevinitiativ och en positiv samhällsutveckling skjuta fart.
ENTREPRENÖRIELLT LÄRANDE alltså. Det går nästan inte att säga, men det är gratis och kan dessutom ge EU-pengar. I Uppsala satsar den borgerliga majoriteten stenhårt. Återkommer till det senare.
Bakgrunden är alliansregeringens strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet som ska ”löpa som en röd tråd genom hela skoltiden”. Uppdraget att leda det hela föll förstås på Skolverket som på sin hemsida skriver:
”Skolverket ska stimulera arbetet med entreprenörskap i skolan. Det handlar om att stimulera och utveckla elevers företagsamhet såsom att se möjligheter, ta initiativ och omsätta idéer till handling.”
Man ordnar tillsammans med universitet och högskolor kurser.
”Lärare och skolledare i alla skolformer, fritidspedagoger, studie- och yrkesvägledare och motsvarande, från förskola till vuxenutbildning, inklusive särskola, är välkomna. Minst tre personer från samma skola krävs för att få delta. Deltagandet i kursen ska vara godkänt av rektor som delar kursens målsättning att utveckla skolans arbete.”
Alltså, hela svenska skolan ska nu utbilda entreprenörer. Redan på lågstadiet ska ”tänket” inympas för att våra 19-åringar ska gå ut gymnasieskolan som fullfjädrade småföretagarämnen. Så ska ungdomsarbetslösheten avskaffas, näringslivet och hela Sverige fås att blomstra. En klockrent nyliberal önskedröm alltså.
En av entreprenörerna för hela detta projekt inom den akademiska världen är Eva Leffler. Hon verkar vid ”Företagsamt lärande och entreprenöriell pedagogik” vid Umeå universitet och presenterar sina idéer på Skolverkets hemsida. Läs och begrunda! Hon kommer säkert att bli rik framöver tack vare denna nya statliga tulipanaroskampanj. Kan inte låta bli att klippa in en bit av projektets öppningssida på nätet:
”Centrets avsikt är att på ett hållbart sätt:
– stärka sin nationella ställning samt verka för att bli ett sammanhållande nordiskt nav,
– fortsätta ansträngningarna att erhålla forskningsmedel och verka för att på sikt knyta en doktorand till centret,
– vårda relationerna till kommuner och skolor,
– bibehålla kontakterna med Skolverket samt utveckla kontakterna till andra verk och myndigheter,
– göra strategiska val av utbildningsinsatser med hänsyn till kriterier som strategisk lönsamhet (spridning), ekonomisk lönsamhet och utvecklingsmässig potential”
Observera att man inte skriver ett ord vadom det handlar, bara om/hur projektet ska bli framgångsrikt och ge lönsamhet.
Efter att kvacksalveriforskare och regeringen/staten sagt sitt tar sedan kommunerna vid. Uppsala, den kommun som tvingade just mig att sluta på grund av att jag envist motarbetat dylika tulipanaroskampanjer, går nu med liv och lust in för denna nya. På en nystartad hemsida GNISTAN marknadsför man sig mot Uppsalas alla skolor. Att GNISTAN redan finns på nätet, som den digitala fortsättning på maoisternas vitala tidning för en generation sedan, är säkert bara en komisk tillfällighet, men ändå ett tydligt tecken på yngre kommunbyråkraters historielöshet.
Nå, man presenterar sig som ett entusiastiskt gäng som redan hållit på ett helt år, att man gått två kurser och sammanställt en broschyr med sina nya insikter. Broschyren kan förstås laddas ner. Men när man försöker det meddelas i en ruta att filen inte kan öppnas för att den ”är tom”. Ett mycket talande misstag.
Aningslösheten, okunnigheten och bristen på parktisk-pedagogiska insikter hos Uppsalas skolbyråkrater är idag halsbrytande, ja faktiskt komisk. Som pensionär kan jag bekvämt ställa mig vid sidan om och flabba åt alltsammans, eller förbittrat utropa: Vad var det jag sa! Det ger möjligen lite tröst för allt lidande under mina sista skolarbetsåren, men hjälper tyvärr ingen annan. Därför skriver jag nu detta i offentligheten och uppmanar alla i Uppsalas skolor, som upplevt skolutvecklingen sedan 90-talets början, att våga börja ifrågasätta tulipanaroskampanjerna.
Dessa bevisligen onyttiga drömmare i statliga och kommunala skolorgan verkar för evigt fjättrade vid att finna den sanna tulipanarosen som slutgiltigt ska styra in lärarnas sinnelag i rätta fåran, på det att eleverna ska lyftas till himmelens alla vackra attribut; hållbar utveckling, kreativitet, ansvarstagande, medvetenhet, empati, samarbete …
Min enda rimliga förklaring är att de onyttiga skoldrömmarna (de som drömmer alltså) numera är så avskilda från skolverkligheten att ingen längre förstår vad lärare faktiskt måste syssla med i klassrummen tillsammans med sina elever. De är fullständigt fastlåsta vid sina självuppfunna kvacksalverimediciner. De slåss nu med varandra för att vinna högre chefers öra med sina sina olika kampanjförslag. Just nu gäller det att sätta stopp för entreprenördarna.
Läs också följande om skolentreprenördarna: SvD 2011-08-25, SvD 2011-08-22, Johan Kants blogg 1 och Johan Kants blogg 2
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: entreprenöriellt lärande, Eva Leffler, Gnistan, Helen Törnqvist, Uppsala kommun
He-he. Gnistan dyker upp igen. Den är odödlig som det verkar… Här i Göteborg hade en grupp Studenter mot krig en variant för ett tag sedan. Den är numera nedlagd.