Jag har aldrig varit i Haiti. Jag har inte heller varit i Gaza. Så är det för de flesta av oss. Vet jag därför mindre än alla reportrar och hjälparbetare som öser rapporter över oss?
Ibland tror jag – fan ta mig – att jag vet mer. De som trängs runt de små oaser av relativ säkerhet mitt i katastrofen ser inte långt. Det som fångar deras sinnen och sedan når oss är det oerhörda närmast epicentrum där människornas ansikten – döda eller levande – borrar sig in. De ser inte särskilt långt.
Och vem hjälper Gazaborna och vem hjälper Haitierna? Framför allt är de de själva. I Gaza knackar man rent alla gamla armeringsjärn och samlar betongsmulorna i prydliga högar för återanvändning. Det gör man i brist på nytt byggnadsmaterial som lovades efter kriget 2008. Matrialet finns, men leveranser hindras av Israel ”av säkerhetsskäl”. Varje människa som kan knacka rent armeringsjärn är en säkerhetsrisk.
I Haiti gör nu varje enskild överlevande sitt allra yttersta för att hjälpa sina släktingar och grannar som är värre däran än man själv. Alla dessa enskildas hjälpande händer tillsammans utgör en gigantisk hjälpapparat, som aldrig kan organiseras av vare sig USA, FN eller internationella hjälporganisationer. Haiti kommer att resa sig igen liksom Gazas befolkning. Visst vore det bättre med mediciner, experter, maskiner och nytt modernt byggnadsmaterial. Men utan nationell suveränitet och en fungerande regering kommer korruptionen, kriminaliteten och behovet av främmande poliser och militärer.
En global krigs- och katastrofmarknad växer sig allt starkare. Och i dess tross ilar reportrar och journalister omkring från världens alla stora medier – för att sprida sina uppdragsgivares bilder. Den här industrin är beroende av att behövas. Vem springer egentligen vems ärenden?
Jag har som sagt inte varit i varken Gaza eller Haiti. Men jag tror mig ändå inte sämre informerad än många blixtbesökande reportrar. Dock, det goda journalistiska arbetet och ögonvittnesskildringarna hjälper oss att se klarare. Läs Lotta Schüllerqvists reportage från Gaza i HD 2010-01-17. Se också filmen To Shoot An Elephant på www.fib.se.
Och hjälpapparaten finns faktiskt nära oss. Jag menar då inte alla glittergalor med stora postgirokonton och egna svindlardirektörer. Nej, i min familj letar vi just nu fram hela och rena kläder och skor, som samlas in av palestinier i Uppsala, som själva kör ner ett lastbilslass till Egypten, som sedan tas in i Gaza via tunnlarna – som myndigheterna där gör allt för att stoppa.
Bloggportalen Intressant Bloggar om Haiti och Gaza: Jinge, Motbilder
Andra bloggar om: Gaza, Haiti, hjälporganisationer, Lotta Schüllerqvist, journalistik
Håller helt med. Hörde en norrman som varit katastrofexpert åt FN. I Haiti fanns ingen beredskap, trots att sådana ideligen drabbar landet. Att internationell hjälp tar en vecka normalt för att fungera. Till dess måste en stat själv organisera hjälpen.
Haiti som fattigt land har inte haft möjligheter eller tillåtits få det av Världsbank etc och inhemsk korruption.
Någon sa att det förkättrade Kuba ligger 100 ggr bättre till i en sån situation. Men att svenskar som andra folk ger bidrag visar hur fel nyliberalerna har – att människor skiter i andra, bara de får jobbavdrag på skatten!
Många stora organisationer slåss nu om att nå ut med sin hjälp. Många svenskar, kanske alla, kommer att bidra med något för att skapa en drägligare situation i både Gaza och Haiti.
Vad gäller Haiti är väl egentligen hela västvärlden ansvariga för denna enorma fattigdom i landet. Dvs att vi inte tidigare stoppat den politiska rovdrift av landet som fortgått under många år. På samma sätt som Somalia utnyttjats. Sixten skriver om normmanens och hans erfarenheter. Förmodligen är dom riktiga. Global research har följt Haiti under flera år med artiklar om det politiska läget och västvärldens inblandning i politiken. Även FN:s engagemang.
https://globalresearch.ca/index.php?context=newsHighlights&newsId=20
Det finns anledningar att fundera över om USA med sin massiva insats av militär styrka är fråga om en hjälpinsats eller invasion. I amerikanska media kan man läsa om hur Pentagon visste om den förestående jordbävningen dagen innan. Normalt är det FEMA som har hand om huvudansvaret för hjälpinsatser även om man använder militär utrustning och folk i det praktiska arbetet. Nu enbart militär insats.
Vad gäller Gaza har Anna Baltzer gjort ett antal filmer om palestiniernas situation. Anna Baltzer, amerikansk tjej på 25år, som är medlem i en internationell kvinnorganisation bestämde sig för att med egna ögon se hur det står till i landet hon även har sitt andra medborgarskap i. Hon trodde inte på alla dessa â€lögner om Israel†utan ville en gång för alla göra upp med smutskastningen. Resultatet blev en bok och hennes dokumentär nedan har rört om ordentligt i grytan Anna Baltzer, Jewish American Columbia graduate, Fulbright scholar, author of â€Witness in Palestineâ€, and the granddaughter of Holocaust survivors, shares her discovery of Israel’s human rights violations in Palestine.
https://se.youtube.com/watch?v=BGO9wToP7D4 Life In Occupied Palestine (1 of 6)
https://se.youtube.com/watch?v=T52xQg7Eiw%5DLife In Occupied Palestine (2 of 6)
https://se.youtube.com/watch?v=XA6NwbrmQUw%5DLife In Occupied Palestine (3 of 6)
https://se.youtube.com/watch?v=jGnmH3dtbxE%5DLife In Occupied Palestine (4 of 6)
https://se.youtube.com/watch?v=KAJRJjI9zcY%5DLife In Occupied Palestine (5 of 6)
https://se.youtube.com/watch?v=NcaHX9plCKI%5DLife In Occupied Palestine (6 of 6)
Finns säkert många gemensamma nämnare för både Gaza, Haiti m.fl och
västliga intressen för nykolonialism.
Min förhoppning är att även svenska medier börjar ta upp den svenska politikens delaktighet i denna smutsiga byk.