När skräckvisionerna om den otäcke ryssen växer sig allt starkare i den svenska ankdammen kan det vara dags att försöka sätta sig in i hur den andre tänker. Vilka upplevelser i nyare och historisk tid som inte kunnat undgå att sätta sin prägel på den ryska kulturkretsens bild av omvärlden.
Klockan 03.15 den 22 juni 1941 inleddes operation Barbarossa då 4,5 millioner soldater gick till angrepp längs Sovjetunionens hela västgräns. Huvudstyrkan bestod av tyska Wehrmacht men även rumänska och italienska trupper deltog. Lennart Palm berättar om den övergripande planen, Generalplan Ost, för det tyska kriget mot Sovjetstaten i senaste numret av Folket i Bild (nr 4 år 2014). Sovjetunionen skulle komma att förlora 28 millioner (runt 14%) av sin befolkning i kriget men stod till slut som segrare. Det namn man där gett kriget, ”Det stora fosterländska kriget”, är i hög grad berättigat. Av de tyska militära förlusterna under hela andra världskriget svarade östfronten för fyra femtedelar.
Den 3 mars 1918 slöts freden i BrestLitovsk mellan den nya Sovjetregimen, ledd av Lenin, och centralmakterna. Men någon varaktig fred blev det inte. Redan mot slutet av år 1918 angreps Sovjetstaten av 14 länder i Interventionskriget. Det var Frankrike, Storbritannien, USA, Italien, Tyskland, Polen, Finland, Tjeckoslovakien, Rumänien, Turkiet, Japan och de tre baltiska länderna som gick till angrepp. Innan kriget var över år 1922 hade det genom strider, sjukdomar och svält skördat 15 miljoner ryska liv.
År 1812 invaderade Napoleon Ryssland. Den 14 september intogs Moskva och staden sattes i brand av sina innevånare. Napoleon insåg att armén inte skulle kunna övervintra i Moskva utan beordrade återtåg. Merparten av La grande Armée gick under i den ryska vintern på grund av ryska anfall, matbrist och köld. Detta blev vändpunkten för Napoleons erövringar i Europa. ”Någon gång brytes det vandrande svärd” som Tegnér skriver i Det Eviga. Vad det kostade i ryska liv vet man inte.
Den 28 juni 1709, drygt hundra år tidigare, utkämpades slaget vid Poltava. Det blev slutet för de svenska erövringskrigen mot det ryska riket. Titta på kartan så ser ni att Poltava ligger öster om Kiev i Ukraina. Där en annan svensk Carl nu håller eldande tal till stöd för kuppregimen.
Så nog finns det anledning att fråga sig vem som hotar vem.
* Mer om Novembertraktaten
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: ryssskräck, operation Barbarossa, Brestlitovsk, Det Eviga, Tegnér, Poltava, Novembertraktaten
Ryssen är inte otäck, men Putin verkar ha maktanspråk i klass med sovjetledarna. Fråga de som var med om Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 om vad de tycker om rysk expansionism. Och vad hände i Georgien och vad händer i Ukraina ? Det känns inte som Carl Bildt, EU och NATO är de som hotar kvinnor och barn?
En av de dummaste kommentarer du lagt upp. Man kan göra en liknande lista över Sovjetbyrårkratins krossande av upppror och fråga sig vem man ska vara rädd för:
– det militära krossandet av arbetarnas uppror i Berlin 1953.
– 1956 krossas upproret i Poznan i Polen av ryska trupper
– 1956 krossar ryska stridsvagnar de ungerska arbetarnas uppror.
– 1968 krossar ryska stridsvagnar Pragvåren
– 1979 invaderar ryska armén Afghanistan
– 1996 angriper ryska armén Tjetjenien i det första tjetjenienkriget
– 1999 angriper ryska armén Tjetjenien i det andra tjetjenienkriget
– 2011 ingriper Ryssland i det syriska upproret mot Assad
– 2014 ockuperar Ryssland Krimhalvön
Listan kanske räcker och den tar bara sin början med 1953, inte 1709 som du tvingas gå tillbaka till för att underbygga ditt absurda resonemang.
Ja verkligen, tala om ankdamm! Ledningen för denna ankdamm, med Carl i spetsen, har inte ens någon självbevarelsedrift. Snart har vi all världens makter mot oss, då den samlade svenska riksdagen inte ens tycks hört talas om BRICS.
Och Benny Åsman håller, som vanligt, på det snälla och fullständigt oskyldiga USA, som väl aldrig har angripit något annat land – eller?
Alla de ingrepp/angrepp som Sovjet gjorde i öststaterna, och som Åsman räknar upp, har just sin förklaring i de angrepp som Lindelöf skriver om, samt i en hel del andra svek från Västsidan före och efter WWII.
Masha Gessen är frekvent i medierna idag, men läs denna passus i en DN-artikel som visar på USAs spel: ”Kunde USA och dess allierade ha försökt något annat än en militär intervention för att lösa krisen i Kosovo? De försökte faktiskt. Efter bombningarna, som stärkte stödet för Milosevic och försvagade hans motståndare, öste USA in pengar för att återuppbygga den serbiska oppositionen. Planerna för revolutionen mot Milosevic arbetades under dessa möten fram i minsta detalj, till och med var de 18 deltagande politiska organisationernas ledare skulle befinna sig om massprotester bröt ut i Belgrad. Det gjorde det, i oktober 2000, och Milosevic verkade ha tagits helt på sängen.”
I Ukraina valde regimen Janukovitj budet från Ryssland före EUs. Destabiliseringen av regimen började men Nuland ansåg EU för passivt och eldade på. Regimen hotades (av Carl Bildt, Hugue) med att om våld användes mot ”de fredliga demonstranterna” skulle den hållas ansvarig. Regimen avsattes, ny EU-vänlig regim till makten. Oroligt i östra Ukraina. Ryssland destabiliserar säger EU-ledare och medierna, som kallar ockupanterna huliganer (SVT). Regimen i Kiev berättigad att ta till våld enligt väst. Carl Bildt: ”Varje demokratiskt vald regering har rätt att tillgripa våld mot våldsverkare!” Observera att, om än korrupt, så var Janukovitjs demokratiskt vald men det är inte EU/USAs marionettregim i Kiev. Snacka om hyckleri när relativt fredligt övertagande av byggnader i öst kallas våld, medan regelrätta bataljer där polis översköljs med gatstenar och molotovcocktails i Kiev av Carl B fördöms som polisvåld. Svenska medier fullföljer mangrant rollen som EU/USAs okritiska propagandamaskin.
Jag hoppas Henrik hämtat sig från Benny Åsmans kommentar, den var väl ganska väntad efter den lite märkliga gästbloggen..
För den som vill se en fantasifull film som utspelar sig just dagarna innan den 22 juni 1941 kan jag rekommendera den ryska filmen ”Spionen” (The Spy; Schpion på ryska).
Jag vet inte hur man hittar den, jag såg den på filmhuset i Stockholm förra året i samband med den ryska filmfestivalen. Huvudrollen spelas av Danila Koslovsky, som också spelar huvudrollen i ”Legend no 17”, filmen om Valery Charlamov, en Sovjets bästa hockeyspelare. Även den är sevärd, men jag vet inte hur man hittar den, fick den på DVD av vitryska vänner för ett par månader sedan. Filmens höjdpunkt är den berömda första matchen mellan Sovjet och Kanadas bästa NHL-spelare 1972.
Vilken dårarnas värld befinner vi oss i? Sverige har sällat sig till fascisterna! – med draghjälp från Socialdemokratiska förrädare som Persson, Bodström och Rosengren!
I ett reportage från Ukraina berättade en man på fascistregimens sida att nu skulle hjälp komma från Afghanistan – erfarna krigare som reser runt och kallas rebeller och motståndare till den sittande regimen – vems lönelista står dessa lakejer på? Svenska biståndspengar? Israels USAs Saudiarabiens? Demokratiska val hålls i land efter land. Fel lag vinner (socialistiskt eller muslimskt) och en militärjunta sätts på plats!
Inte en gång till, sa människor vid andra världskrigets slut – inte en gång till! Nu står det åter en liten herre – utan mustasch – i dörren och våldför sig mot land efter land! Värst av allt är att Socialdemokratin har valt sida och står på fascisternas planhalva!
Det var Socialism vi ville ha – inte Fascism och Nazism! Det finns inget mellanting – människor är skräckslagna! Bildt har dragit in packet på Svensk mark – ett tredje världskrig blir det sista!