Har varit frånvarande några dagar och upptagen med rent privata angelägenheter. Åter vid tangetnbordet slås jag vid tillbakablicken på nyhetsflödet av bland annat skandalen inom Riksrevisionen.
Jag läser hos bloggkollegan Svensson om Susanne Ackum, som varit riksrevisor sedan 1 augusti 2015 (men som tack vare DNs granskning nu avgått). Hon har ”detaljstyrt nya anställningar så att hennes kompisar från regeringskansliet kunnat få jobben. Normala anställningsrutiner har frångåtts regelmässigt och de rekryterade har fått extremt höga löner. Hon har dessutom lämnat ut internt arbetsmaterial till sådan som granskas samt låtit personer på Regeringskansliet och Saco direkt påverka granskningar.”
Hon har även låtit sin sambo ta del av och komma med synpunkter på hur en granskning skulle presenteras. Ackum var med andra ord en genomkorrumperad person – i en för myndighetsförtroendet helt avgörande position.
Ackum var statssekreterare under Anders Borg vid Finansdepartementet 2010-2014 och dessförinnan chef på Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning (LO).
Inga-Britt Ahlenius´ (f d chef för RR) säger i en kommentar till DN: ”Jag kan inte hitta ord för vad jag tycker. Det är otroligt häpnadsväckande. Att ledningen på en svensk myndighet kan göra så här är illa nog. Att Riksrevisionen gör det är fullständigt skandalöst. Det är genant för riksrevisorerna, för Riksrevisionen och för Sverige. Det här är något som kommer att ge eko internationellt.”
Vänskapskorruption och mygel har nu slagit rot i demokratins kärna. Hur ska vi nu kunna lite på statens tjänstemän och myndigheter?
Det här är, så vitt jag förstått efter tre månader i Ryssland, vardagsmat där. Och det lär vara mycket värre i Ukraina. Så medan alla goda svenskar oroas av ”rysk propaganda” och håller utkik efter ryska ubåtar, verkar man hålla garden nere för andra hot från öster.
Att riksrevisionen i vårt politiska system nu visar detta förfall är egentligen inte förvånande. Det är ett verkligt mått på hur en demokrati fungerar, att organ som ska kontrollera regeringens och riksdagens arbete sköts i enlighet med lagar och paragrafer.
Det hänger ihop med att all politisk makt håller på att flyttas över till EU-parlamentet delvis, och framför allt till den allt större byråkratiska makten inom unionen. Kommissionen och kommissionärerna är de verkliga makthavarna, så långt från folkvälde man kan komma. Det är bara att iaktta hur JUNKERN strutsar omkring i alla sammanhang överhuvudtaget när det gäller unionens verksamheter och beslut.
Att då Riksrevisionen utvecklar detta parasiterande beteende – som bra journalistik nu avslöjat – hänger ihop med förflyttningen av den suveräna folkliga makten från riksdagen till parlamentet i EU och framför allt till de verkliga makthavarna Kommissionen och kommissionärerna.
Sverige – en exemplarisk bananmonarki?
Om vi utgår från grundbulten att all makt ska utgå från folket, så råder idag istället att all makt utgår från EU-kommissionen och dess kommissionärer i samråd med ministrarna i rådet. Detta är inte ett uttryck för demokrati, snarare plutokrati.
Den skandal som avslöjats genom bra journalistik från DN är i första hand ett resultat den korruption som sprider sig i bakvattnet av demokratins sammanbrott inom EU. En viss typ av personlighet har nu agerat på ett omoraliskt och svinaktigt sätt, vilket samtidigt är ett uttryck för att vår riksdag och dess kontrollinstanser faller samman.
Vårt nationella parlament är inom kort helt utan möjlighet att påverka den politiska utvecklingen i EU.
Det är bara att läsa tidningarna idag så framgår detta.
EU kommissionären Jean Claude Juncker skakar idag tass med Kinas president, efter att ha diskuterat stålkvoter. Handelskommissionär Cecilia Malmström försöker fortfarande få i hop det omdiskuterade TTIP avtalet med USA. Hon har i ett samtal med journalister i en tysk tidning sagt att hon har förstått att avtalet har medfört stora protester runt om i Europa, men att hon tänker bortse från detta då hennes mandat inte kommer från folket utan EU kommissionen.
Det kommer snart mer skandaler i det demokratiskt sönderfallande strukturerna i vårt land. Svensk riksdag står där som ett monument över den visserligen inte fullständigt väl fungerande demokratin fram tills nu. Ungefär som de sönderfallande och övergivna bilfabrikerna i Detroit. Symboler för en svunnen tid.
Finns bara en lösning. SVEXIT!
Affären Belfrage nyligen är ett annat exempel på korruption.
De två senaste fallen har koppling till Moderaterna, men det betyder inte att det inte lika gärna kan vara (S) nästa gång. När demokratin slutat fungera blir eliten en egen liten krets av tjänstemän och politiker som byter roller inom kretsen – idag politiker – imorgon offentlig (eller privat) tjänsteman. Det bildas ett nätverk av kompisar som lever sitt eget liv uppe i det blå och utvecklar system av tjänster och gentjänster. De blir blinda och uppfattar nog inte tjänsterna som korruption utan snarare, i det egna samvetet, som effektivisering till gagn för alla.