Ett ryskt bombplan har skjutits ner av Turkiet. Enligt turkiska och alla västerländska uppgifter skedde det efter flera varningar och på turkiskt territorium. Varför är Turkiet så oerhört känsliga för att ett ryskt bombplan råkar snedda lite över turkiskt territorium i sina bombuppdrag över Syrien. Titta på kartan så ser man att det måste vara ganska lätt hänt.
Turkiet är Natomedlem, men allt annat än samordnad med USA i Syrienfrågan. De ingår USAs koalitionen mot IS, som uppenbarligen inte lyckats stoppa IS´ framfart särskilt framgångsrikt. Turkiet är samtidigt till stor hjälp för IS genom att tillåta transporter av vapen, olja och IS-rekryter över sin gräns mot Syrien. Man spelar uppenbarligen ett dubbelspel. Turkiets främsta mål även i Syrienkriget är att stoppa kurdiska positionsframflyttningar i Syrien. Kurdiska krigare är de enda som med någon framgång slagits på marken mot IS och lär dessutom samarbeta med syriska reguljära styrkor, vilket av Turkiet ses som ett hot mot Turkiets enhet. Alla kurdiska framgångar ser man som hot. USA-koalitionens (mot IS) mål i Syrien är officiellt att bekämpa IS, men minst lika viktigt är att få bort al-Assad, som i decennier haft nära samarbete med Ryssland och alltså hindrat USAs inflytande i området.
Nu har USA tvingats att acceptera ryska bombningar av IS och andra islamistgrupper som strider i Syrien mot al-Assad. Här skär det sig med vad man tidigare sagt och särskilt mellan Turkiet och USA. Turkiet har varnat för att man kommer att skjuta ner ryska plan som kränker turkiskt territorium. Och nu skedde det. Krisen inom Nato är nu ett faktum.
Jens Stoltenbergs uttalande efter gårdagens krismöte var hovsamt, men man uttalar samtidigt sitt stöd för Turkiets rätt att försvara sina gränser. Men vad säger Ryssland. Föga förvånande har man en helt annan version. Den ryske generallöjtnanten Jevgenij Buzjinskij, gör följande expertkommentar för ryska medier (källa Nyhetsbanken):
Turkarna förnekar inte att de har skjutit ned planet. En annan sak är att de säger att vi har flugit in i deras luftrum. Enligt uppgiftskulle de ha försökt kontakta planet innan det sköts ned av ett turkiskt F-16-plan. Jag betvivlar den versionen.
För det första har vi undertecknat ett protokoll om förebyggande av incidenter i luften med USA. Jag är helt övertygad om att alla USA:s allierade vet om innehållet i protokollet. Och även om flygplanet flugit 1 km in på turkiskt territorium är det inte skäl att skjuta ned det.
Sedan tror jag att turkarna har skjutit ned flygplanet med en missil, och inte med ett F-16. Det gör det inträffade till en uppenbart ovänlig handling som naturligtvis kommer att få konsekvenser.
I nuläget finns det ingen anledning att sätta mer tilltro till de uppgifter som kommer från Nato eller västmedia. Ovan återgivna ryska version är minst lika plausibel, särskilt med tanke på de spänningar som finns inom Nato mellan kurder, USA, Turkiet … om hur IS och al-Assad ska bekämpas.
Daily Mail har en bra täckning av saken, också bildmässigt.
Delar helt din annalys om Turkiet och dess dubbelspel. Kurder är deras huvudmotståndare. Detta ger också för handen att vi ska absolut ej gå med i Nato!
Se Jens Stoltenberg darra på rösten (inte trovärdig för fem öre) här.
Synd att journalisterna inte ställer mer kritiska frågor liknande de presstalespersoner från Obamaadministrationen får vid presskonferenser.
Enligt Turkiets FN-ambassadör kränkte planet Turkiet i 17 sekunder. Enligt officiella uppgifter varnades planet 10 gånger!
Prio 1 för Erdogan är att få bort Assad och slå ner kurder. USA låter honom hållas och spelar därmed med i Erdogans dubbelspel. Det gör våra medier också genom att ideligen framhålla att USAs bombningar hjälper kurdiska pershmergasoldater till framgångar men upprepar lögnen att Ryssland bombar oppositionen, d v s moderata rebeller. SR ger stöd med ”experter” från FOI till västpropagandan, som frekvent vistas i SRs studio. Fram till nu har inte USA bombat oljetransporterna trots att USA känt till trafiken. Först efter att Ryssland och sedan Frankrike bombat har USA bombat. WHY?
Den turkiska versionen är mycket märklig. Dels säger de att det ryska planet under 17 sekunder flög över turkiskt territorium, dels att man varnat det ryska planet ett tiotal gånger. Hinner man med det på så kort tid?
Faktum är är den turkiska regeringen har sagt att de tio varningarna utdelades under fem minuter/.
Jag brukar inte ta till argumentet att Putin är ”smart”, vill snarare förklara hans utrikespolitiska framgångar med att Väst hävdat en orätt sak (eller flera orätta saker). Men nu undrar jag om inte Putin är ”smart” och söker utnyttja det faktum att Turkiet är Natos mest impopulära medlem och söker slå in en kil mellan landet och de övriga medlemmarna. Som jag sagt tidigare, bara för att man är med i Nato och har dess ”garantier” är det garantier bara på pappret.
Kommer det också fram att Turkiet, förutom att köpa olja av IS också skickat iväg ett par miljoner flyktingar in i EU, och hotar att skicka mer om man inte får bli medlem i EU, så vete f-n hur det slutar.
Ett märkligt sammanträffande är att för cirka en vecka sedan, så tävlade de konservativa amerikanska presidentvalskandidaterna om vem som skulle vara bäst i att utan tvekan beordra att skjuta ned ryska flygplan över Syrien, ifall just denne presidentvalskandidat blev vald till ny president.
Det lät ju fullständigt vansinnigt, när jag läste det. Nu är det verklighet.
De som har mest att tjäna på detta är de som finansierar ISIS.
Nedskjutning av flygplan tycks snabbt bli en ideologisk fråga. Svante Svensson har på FiB/K:s hemsida visat hur bl a en framstående svensk dokumentärfilmare (hon ingår i en förnämlig svensk tradition av dokumentärfilmare) skrivit om nedskjutningen av MH17 utan att ens använda de basala kunskaper i fysik som en svensk högstadieelev förväntas ha enligt läroplanen. När Svante påpekar det basala misstaget, vilket alla kan göra, så får han direkt stämpeln ”geni”.
Sedan undrar jag vilka utrikespolitiska framgångar Putin haft. Rysk-ukrainska kriget 2014/15 kommer i historiens backspegel, sett ur ryskt perspektiv, ha samma fiaskostämpel som rysk-japanska kriget för drygt 100 år sedan.
Mats L!
På vilket sätt är den senaste neskjutningen en fråga om fysik? Jag som mest ser den som en fråga om politik, vad har jag missat?
Mats L!
Intressant hur olika man kan bedöma en situation. Jag ser ”Ukraina” som början på slutet för USA/Natos expansion i Europa. Liksom jag bedömer ”Syrien” som början på slutet för USA/Natos expansion i Mellanöstern. USA/Nato har definitivt haft sin bästa tid. Inte ens ett storkrig kan ändra på det.
Knut!
Jag skrev inte att den senaste nedskjutningen var en fråga om fysik, däremot tycktes det mig som att ”vänsterbloggare” (i Svante Svenssons terminologi och som han diskuterar i sina två bloggar på FiB/K:s hemsida) snabbt kom fram till att nedskjutningen skedde i syriskt luftrum.
Däremot skrev jag att basal fysik räckte för att skjuta i sank en del argument om MH17 som dök upp på samma ”vänsterbloggar”. Även du måste väl ställt dig frågan hur jinge kunde publicera Maj Wechselmans argument utan att åtminstone låta sin barndomsvän fysikern Brage Norin (som ibland gästbloggar på jinge) göra en rimlighetskontroll?
Men om vi i alla fall ska blanda in fysik så bygger positionsbestämningar (syriskt eller turkiskt luftrum) på GPS, som i sin tur inte skulle fungera med så stor precision utan Einsteins allmänna relativitetssteori, som i dagarna fyller 100 år.
Bo P!
Intressant att vi bedömer situationen så olika när det gäller Ukraina, men är väl också det som präglar Knuts blogg. Det är inte den vanliga hejarklacken som jublar åt allt som bloggaren skriver, utan faktiskt mycket olika åsikter som ventileras.
Syrien förefaller mycket komplicerat, men här är jag benägen att hålla med dig om att det kanske är slutet på USA/Natos expansion i Mellanöstern.
Mats L!
Allting är relativt som du vet. Åtminstone på kort sikt har Ryssland kunnat plocka poäng i den västerländska opinionen genom att i Syrien göra det som alla hoppades att Nato eller EU skulle göra.
För det andra, på lång sikt, är inte Ryssland så isolerad som det framställs i våra media. När kameran nyligen fångade Putin i samtal med Obama framställdes det som att Putin fått komma tillbaka lite grand i värmen bland de stora grabbarna och tjejerna.
Men världen är inte (längre) bara USA och Europa. Ryssland har sedan länge goda kontakter med Kina, Brasilien, Sydafrika, Israel, Iran och andra icke-europeiska makter.
Och Europa är inte (längre) bara det ”liberala” Europa och Putin ligger som bekant bra till hos många nationalkonservativa.
Mats L lämnar oss i sticket om fysiken. Jag vet inte vad saken handlar om, men för att göra klart för er hur även den ”klassiska mekaniken” kan strida mot ”sunt förnuft” låt mig berätta att ett fall ur den gren som kallas ”ballistik”, d v s dynamiken hos ivägskjutna kroppar – eller så rör det sig om ”celest mekanik”, dynamiken hos himlakroppar.
Hur som helst, ni befinner er i en satellit som rör sig runt jorden. Plötsligt blir ni överfallna av en grön människa från Mars som tagit sig in i kabinen. Ni slår honom medvetslös. Som väl är antas alla gröna varelser från Mars vara män.
Men var ska ni göra av kroppen?
Sunda förnuftet säger att när ni passerar över en större ocean, öppnar ni luckan i golvet och kastar ner den gröne gubben. Ni ser honom försvinna som en grön prick emot oceanens djup. Nöjda stänger ni golvluckan och firar segern med en öl.
Dock, halvannan timme senare hör ni en duns emot taket. Det är den gröne Marsgubben som, fortfarande medvetslös, kommit tillbaka efter att ha fullbordat en stor cirkelrörelse runt er satellit. Han har inte ens varit i närheten av jordens atmosfär – än mindre den våta oceanen.
Så, enligt de lagar som Mats L finurligt håller för sig själv bör ni kasta Marsgubben framåt eller bakåt, eller åt sidorna, från satelliten. Han kommer inte heller nu att ramla i havet (förrän efter mycket lång tid) men han går in i en omloppsbana runt jorden som inte kolliderar med er satellit.
Allt detta enligt en professor Butikov i St Peterburg, som jag högaktar.
Fysiken är förvisso en intressant vetenskap! Antag att ett ryskt plan sköts ner över Turkiet. Borde inte flygplansvraket då befinna sig i Turkiet, liksom de två ryssarna ombord? Eller kom det en kraftig nordanvind i precis rätt ögonblick och blåste fallskärmshopparna och det brinnande planet tillbaks in över Syrien?
Hade de första nyhetsartiklarna i ämnet varit skrivna för att skapa klarhet, skulle jag inte behöva ställa frågorna. Någon som kan ge ett svar?
GPS bygger på satelliter med atomklockor. Men atomklockorna i satelliterna tickar något annorlunda än atomklockor i ett jordbaserat laboratorium. Anledningen till detta är just de relativistiska effekter som följer av de teorier som Einstein utvecklade 1905 och 1915. De satellitbaserade klockorna måste korrigeras för dessa effekter, men eftersom de är väl kända så går detta bra.
Einsteins teorier har testats i otaliga experiment och astronomiska observationer. Man har aldrig hittat någon avvikelse.
Anders P, jag förstod inte riktigt din poäng med Marsgubben. GPS handlar om mätning av tid med hög precision.
En länk till en öppen föreläsning om allmän relativitetsteori (inget lösenord behövs).
Vad gäller Ryssland så är mitt intryck att landet går mot ökad isolering, ett intryck som inte bygger på läsning av svenska massmedia. Jag pratar i stort sett dagligen med ryssar med nära släktingar i Ryssland.
Mats!
Det talades bara i allmänna termer om okunnighet i fysik. Att det gällde Einsteins relativitetsteori i allmänhet och GPS teknologi i synnerhet, förstod jag aldrig.
Exemplet gavs för att visa att det finns delar av gammaldags ”klassisk mekanik” som är svårare att intuituivt förstå än ”modern fysik” (Einstein, Bohr osv). Varför är det så? Jo, det finns tusentals populärvetenskapliga böcker om ”modern fysik” men mycket lite om den i vardagen mer användbara ”klassiska fysiken”, som anses ”tråkig” och inte lika kommersiellt gångbar.
Sist jag framförde detta argument blev min motpart hemskt upprörd eftersom GPS-teknik i högsta grad tillhör ”vardagen”. Jo, men det finns massor med situationer i vardagen där kunskaper i klassisk mekanik är mer användbara.
Så t ex verkar få inse att en långtradare som tvingas accelerera från stillastående vid en fotgängarövergång sprider ut lika mycket avgaser som under flera mils normalgång. När jag bodde i Sala fick jag alltid dåligt samvete när stora, tunga långtradare, utan mitt ingripande, bara vid synen av mig, på genomfartsleden inne i stan, bromsade upp så jag kunde gå över.
Detta missförstånd, att det som kostar bränsle under gångfart bara handlar om att överkomma friktionen, medan det vid uppstart handlar om så mycket mer, beror på att folk och beslutsfattare inte begriper Newtons lagar i gammaldags klassisk mekanik. Här hjälper oss inte relativitetsteori eller kvantmekanik.
Anders P!
Bra att du påminner om att det är den praktiska, ingenjörsmässiga användbarheten som är kriteriet. Populärvetenskapen har man ju inte den minsta praktiska nytta av. Det är inte fysik utan metafysik. Och det är ju intressant. När filosofin har gett metafysiken på båten, så har vi fått den tillbaka via populärvetenskapen. Inte mycket till framsteg alltså.
I Rapport 18.00, 3 minuter in i programmet fick vi höra att den ryske soldat som dog efter nerskjutningen inte alls mördades av turkiskstödda terrorister, utan ”omkom under räddningsarbetet”.
Bo P!
Håller helt med dig. Den moderna fysiken håller på att bli metafysik, precis som Tor Ragnar Gerholm varnade för 50 år sedan i sin bok ”Fysiken och människan”. Senaste exemplet är från ”Independent” där vi kan ser hur ”ett svart hål äter en stjärna och sedan kräks upp den igen”. Bildtexten är ännu bättre. Här sägs det svarta hålet suga in människor och sedan spottar ut dem som förminskade versioner.
Svar till Mats Ls kommentar 26/11
Nu har jag läst Svante Svenssons kritik på fib.se av sina värsta antagonister. Faktum är att jag ägnar allt mindre intresse åt jinge.se och Oleg Mezjuev för att jag ser dem som alltför okritiska i sin hållning till Putin och Ryssland. Därmed inte sagt att de inte många gånger har intressanta uppgifter. Det här gäller även Maj Wechselmann f ö. fib.se är mycket ojämn, men även där kommer intressanta saker då och då. Dessa sidor ger visserligen mest returinformation, sådant man ofta får del av på annat håll, därför missar jag en del förstås, men tiden är begränsad.
Men när det gäller Stefan Lindgren är det annorlunda. Han klarar sig också lite bättre genom Svante Svenssons kanonad, som sannerligen även den präglas av gammalt groll och viss brist på saklighet. Men han tar faktiskt reson, vilket hedrar honom. Fysiken är förstås viktig vid denna haveriundersökning. Men politiken är nog ändå överordnad.
Och när det gäller Steigan tycker jag Svante missar målet. Steigan är mycket noga med källhänvisningar och hans politiska resonemang om vem som har mest nytta av det som händer måste föras och förs av just honom på ett i huvudsak hederligt sätt.
Det skulle vara intressant att veta vad Svante Svensson eller du anser om det politiska spelet och om de olika inblandade parternas intressen runt nedskjutningen av MH17, även om det verkar lugna sig i Ukraina nu.
Nu har två belgiska fysiker mobiliserat sina kunskaper i klassisk mekanik (inte relativitetsteori) för att visa på inkonsistenser i både de turkiska och ryska versionerna. i Independent är det inte klart att man med ”object” menar det föremål som träffade planet, vilket dock kommer fram i denna sajt. Jag är dock inte helt övertygad om deras analys av det ryska planets kursändring. Den behöver inte bara förklaras med ”stöten” då missilen träffade.
Svar på fråga från Knut:
I en kommentar (idag 10:43) ber Knut mig att beskriva vad jag ”anser om det politiska spelet och om de olika inblandade parternas intressen runt nedskjutningen av MH17”. Knuts blogg är sympatisk och jag svarar gärna.
Om detta anser jag ingenting, eftersom jag inte har underlag för vare sig det ena eller det andra. Jag har heller ingen uppfattning om VEM som avsköt den BUK-robot som orsakade MH17:s haveri. Däremot har jag under lång tid med stigande förvåning sett vänsterbloggare (inklusive Stefan Lindgren) framföra olika hypoteser som nästan alltid först producerats i Ryssland. Och flera av dem har presenterats för den stora ryska publiken i ryska TV1 (kanske bör jag påpeka att jag behärskar ryska).
Dessa hypoteser har alla varit orimliga. Enda stödet för fantasierna har varit hänvisningar till andra bloggar o s v. Maj Wechselmann hade ett märkligt argument mot min genomräkning av hennes påstående att det inte kunde ha varit en BUK-robot som orsakade haveriet, eftersom hela planet med passagerare, enligt henne, skulle ha pulvriserats av ett eldklot. Som underlag förde hon fram att hon hade ”161 källor”. Men samtliga dessa källor var uppenbarligen usla, eftersom hennes påstående strider mot naturlagarna, i detta fall värmeläran.
Skuldfrågan kan man inte anse något om innan den holländska polisutredningen lagt fram sitt resultat. Haverikommissionen skall inte reda ut skuldfrågan, utan bara ta fram olycksorsaken. Detta har den gjort på ett så föredömligt sätt att t o m Stefan Lindgren gav sig, även om han publicerade sin ändrade syn på ett mer undanskymt ställe (Nyhetsbanken) än där han ursprungligen framförde tokerierna.
I haveriutredningen framgår också att man har ett antal föremål och annat som man inte offentliggjort i sin rapport, därför att detta skulle påverka polisutredningen. Bland dessa saker finns delar av själva roboten som hittats bland skrotet på nedslagsplatsen. Dessa delar har naturligtvis lämnats över till polisutredningen.
Ordförande Mao skrev en gång: ”Utan undersökning ingen rätt att tala” och det är en klok synpunkt som jag delar. Därför har jag heller aldrig skrivit om ryska förband i Ukraina. Jag har skrivit om det jag vet: Nämligen att en ung rysk värnpliktig, som jag känner till, har tvingats iväg till Ukraina och stupat där. Konstigt nog har detta orsakat mängder av upprörda kommentarer.
Filosofen Jean-Paul Sartre sysslade hela sitt liv med frågan om vår fria vilja. Det är uppenbart att vi inte kan påverka allt i vår omgivning med våra handlingar. Allt sådant kallade han ”fakticiteten”. Till denna hör t ex att vi inte väljer våra föräldrar. Naturlagarna tillhör också fakticiteten, liksom den faktiska historien. Vi kan inte ändra fakta i denna historia med politiska uppfattningar. Bara tolka fakta, vilket som bekant är föremål för massor av diskussion. Tolkningarna är inte entydiga.
Naturvetenskapen tillhör fakticiteten. Det är inte ”genier” som ger säkerheten i dess påståenden. Alltsedan Galieleis tid gör man nämligen bara påståenden som kan kontrolleras genom experiment som kan upprepas av alla och envar. Det var Upplysningen som förstod att detta är en central del av kulturen och för oss fibbare hör den absolut till Folkets kultur. Det är därför viktigt att det bedrivs god undervisning i naturvetenskap i grundskolan och gymnasiet.
Svante!
Vill egentligen bara kort svara dig att jag håller med om allt du skriver. Men jag vill ändå tillåta mig en undran varför du, som gärna gör rimlighetsbdömningar, är så ovillig att göra sådana omkring det politiska spelet runt Ukraina då eller Syrien nu. För att vi ska bli klokare och komma till vettiga ståndpunkter (t ex i Natofrågan här hemma) behöver vi kloka rimlighetsbedömningar av de inblandade parternas mer eller mindre goda och onda avsikter. Och det – menar jag – är fullt möjligt utan att höja varken Putin eller al-Assad till hjältestatus.
Knut!
Svante Svensson byggde sin gästblogg på en mycket noggrann läsning av den holländska rapporten, parat om en del beräkningar som bygger på klassisk fysik. Jag har läst delar av rapporten, men inte i närheten så noggrant som Svante, men jag noterade att han plockade upp detaljer i rapporten som jag också noterade och fann viktiga, t ex mikrofonerna som möjliggjorde bestämning av explosionspunkten. Som du märkt när du läst Svantes gästblogg så tar han inte ställning till vem som avfyrade missilen.
Min egen, personliga uppfattning byggde från första stund på följande resonemang. Endast den ukrainska regeringssidan hade flygplan, separatisterna hade det inte. Antingen sköt separatisterna ned MH17 av misstag i tron att det var ett ukrainskt militärflygplan, eller så sköt den ukrainska regeringssidan ned planet medvetet i förhoppning att det skulle se ut som om separatisterna gjorde det. Eftersom separatisterna inte hade flyg så kunde regeringssidan inte ha skjutit ned planet i tron att det var fientligt flyg.
Den ukrainska regeringssidan visste mycket väl att om de sköt ned MH17 skulle den ryska säkerhetstjänsten kartlagt detta i detalj på nolltid. Jag höll det för mer troligt att MH17 sköts ned av misstag av separatisterna.
Det finns ingenting i den holländska rapporten som gett mig anledning att ändra mig. Pervyj Kanals olika idiotiska teorier, enkom för inhemsk konsumtion, har heller inte bidragit till att jag skulle ändra uppfattning.
Det är f ö snabba ryck numera för det ryska folket. Nu börjar Pervyjs nyhetssändningar med Turkiet; från september var det Syrien som var huvudnyheten. Ryssland har just tappat sina två populäraste turistmål, Egypten och Turkiet. Återstår ett mörklagt Krim, men jag tror inte det kommer att tillfredsställa Moskvaborna.
Jag har medvetet avhållit mig från att kommentera ”bröderna” Perssons utläggningar om populärvetenskap, metafysik och klassisk fysik, eftersom det drog iväg för mycket från trådens tema. Om du vill ha en gästblogg där jag reder ut begreppen så säg till, annars avstår jag.
Anders P:s länkar i senaste kommentaren var intressanta, ska tilläggas.
Efter att ha hållit med Mats L och sedan Svante S så mycket vågar jag mig på en liten dissonans. Den matematiska-naturvetenskapen strävar efter att komma fram till absoluta sanningar. Men det är inte alltid möjligt. Min amerikanske favoitfysiker Richard Feynman fick ofta frågan om flygande tefat existerar. Han valde då att svara:
– Det vet vi inte, det är inte omöjligt.
Detta tog tefatsmaffian som inteckning på att han mer eller mindre ansett det ”troligt” att flygande tefat existerar. Men det gjorde han inte. Att svara:
– Nej, de finns inte, hade varit vetenskapligt felaktigt och oärligt.
Att på frågan:
– Kan någon lyfta sig själv i håret, svara ”nej, det är omöjligt” är däremot vetenskapligt, eftersom detta lyft strider mot fundamentala naturvetenskapliga lagar.
Om någon sedan påstår att Knut Lindelöf sköt ner MH17 kan detta inte uteslutas förrän vi har ovedersägliga bevis på var KL befann sig i detta ögonblick. Om han påstår sig ha varit ute på en ensamsegling utanför Östhammar under de aktuella dagarna före och efter så måste vi tillstå att, det mot allt sunt förnuft stridande påståendet, att KL är förövaren med en sannolikhet större än 0 %.
Skuldfrågan om MH17 kan på samma sätt bara uttryckas i sannolikheter, om än sannolikheten att det inte var ryska separatister som gjorde det av misstag är ganska liten.
Det uppskruvade tonläget mellan Ryssland och Turkiet märks på valet av nyhetsuppläsare i Pervyj Kanal. ”Kulsprutekvinnan”, som var flitigt använd när Donbass och ”juntan” var huvudnyheten, läste idag men nu med Turkiet som måltavla. När tonläget är mer dämpat och nyheterna kanske t o m börjar med inhemska ryska nyheter har man ingen användning av ”kulsprutekvinnan”.
Samtidigt har ryska lastbilschaufförer börjat röra på sig, missnöjda med kraftiga skattehöjningar. Det kan bli blockad av infartsvägarna till Moskva.
Amerikanska flygplan har bombat ställningar som bemannats av syriska regeringsstyrkor inne på syriskt område. Syriska regeringssoldater har omkommit. De enda icke-syriska krigsflygplan som enligt folkrätten har rätt att agera i syrisk luftrum är de ryska, som har tillstånd av den syriska regeringen; alla andra krigsflygplan kränker de facto syriskt luftrum.
Om dessa plan dessutom dödar syrisk militär har syrierna rätt att skjuta ner dem. Också ryska plan har denna rätt eftersom de är inbjuda av den syriska regeringen.
Ni kan själva tänka er konsekvenserna om ett ryskt stridsflygplan, med folkrätten på sin sida, skjuter ner ett amerikanskt plan.