När jag överhör människor titt som tätt klaga på våra politiker, får jag spontant lust att utbrista: ”Det är inte politikerna det är fel på, det är ni som är problemet”. Ni finner ju er i ta mig tusan allt, räntehöjningar och matpriser som skenar. Med miljardvinster för banker och livsmedelskedjor.
Lägg till elpriser som tycks närmast fantasifulla på en konstgjord marknad. Men vad spelar det för roll? Ni tänder stearinljus och använder tvättmaskinen på småtimmarna.
Allt går, allt passerar utan att ni gör som fransmännen: beger er ut på gatorna och med emfas kollektivt slår näven i bordet.
Är det inlärd hjälplöshet, ett begrepp lånat av psykologen Martin Seligman och som jag ofta använt som ett förklarande, nota bene icke-värderande sociologiskt sådant som spökar?
Hjälplösheten emanerar ur en tro på att vi inget kan göra, vi är maktlösa och vi kan aldrig ändra på det. Tillsammans förstärker vi denna maktlöshetens känsla, håller varandra nere.
Brechts ironiska kommentar, riktad till de stalinistiska makthavarna, i samband med 17 juni-upproret 1953 i DDR, när östtyskarna gick man ur huse för att protestera mot höjda produktionsnormer, en protest som brutalt slogs ned med hjälp av sovjetiska stridsvagnar:
”Om ni är missnöjda med folket får ni väl välja ett annat.”
Jag är nästan beredd att instämma, riktat mot svenska förhållanden. Dödsstöten i min tro på att det, nog ändå och trots allt, gömmer sig en protestvilja i var och en av oss, var att den markanta försämringen av ATP-systemet kunde genomföras utan att ett stort, folkligt uppror utbröt.
En av arkitekterna, sedermera välbetalde konsulten Göran Persson, dristade sig cyniskt till och med att förutspå att människor skulle bli riktigt besvikna när de väl insåg innebörden av ”reformen”.
Pär Nuder och andra hjälpte Persson och försämringskompaniet på traven genom att varna för ett växande ”köttberg” av improduktiva pensionärer, vi fyrtiotalister, som måste försörjas av allt färre arbetande.
Den ekonomiska undergången var nära, om man inte gjorde något drastiskt.
Att i det läget försöka hävda pensionernas primära koppling till den ekonomiska tillväxten, en god sådan är naturligtvis fullt möjlig även om allt färre arbetar, det lyssnade ingen till.
Förutom att vi ”icke-arbetande” under alla år av flitigt arbete avstått från en stor del av inkomsten som avsattes till den kommande pensionen. Den senare förtjänar ur detta perspektiv att betecknas uppskjuten inkomst.
Vi bara måste sänka pensionerna, ekade det. Och gemene man instämde, fogade sig, började leta röda prislappar i butikerna, dra åt svångremmen.
I dagsläget är våra pensioner bland de lägsta i Europa. Och vi har ”välsignats” med ”fattigpensionärer”, främst kvinnor som slitit hela livet. Pensionsåldern har höjts. Samtidigt som pensionsfondernas kistor sväller över alla bräddar.
Med andra ord kunde rejält med pengar skjutas till om blott den politiska viljan fanns, den genomsnittliga pensionsnivån skulle över en natt bli mer anständig.
Att det så kallade ”jobbskatteavdraget” kompenseras med lägre skatt för pensionärer, som utlovats även av socialdemokratiska regeringar, det har jag givit upp hoppet om.
Jag oroas av förslaget från den sittande regeringen om att det nuvarande presstödet skall avskaffas. Och att det anges som ett kriterium för stöd att ”demokratiska principer” måste beaktas.
Vad betyder det? Vilka blir konsekvenserna? Att ”odemokratiska” tidningar som Proletären och andra försvinner ut ur medielandskapet och det offentliga samtalet?
Om mina farhågor har fog för sig, kommer det att ske utan några större protester från allmänheten. Den medborgerliga medvetenheten är låg hos oss svenskar. Vi har blivit ett folk av undersåtar.
Något som befrämjas av ett utbildningssystem som förhindrar all form av kritiskt tänkande.
”Inlärd hjälplöshet” som sagt, makthavarna kan sova lugnt.
Brechts satir i original, Die Lösung tål att läsas.
Om man får tro Wikipedia så publicerades det inte förrän 1959, alltså efter Brechts död. Han hade ju en rätt ombonad tillvaro i Öst Berlin med egen teater, som fortfarande är aktiv och det brukar sitta ett litet kapell och spela Weill musik där.
Omtänksam om sig själv så hade han Österrikiskt medborgarskap och investerade sina royalties i västtyska banker. Han lurade och bedrog de flesta i sin omgivning. Men tveklöst så överskuggar hans skrivande gärning bristerna i etik.
Citat: ty när herr Puntila vaknar kommer han att upptäcka att berget Hattelmala har vissa påtagliga likheter med herr Puntilas bibliotek, det blir inte trevligt för drängen Matti så han ger sig av.
Noam Chomsky skrev i någon av sina böcker att Diktaturen skrämmer folk till tystnad med vapens hjälp och ”Demokratier” använder sig av propaganda t ex när Förenta Staterna gick med i 1:a världskriget efter kampanjen ”I WANT YOU” med stor bild av Uncle Sam.
Den inlärda hjälplösheten är något Noam Chomsky skyller på medierna. De vill att vi ska känna oss okunniga och enligt Julian Assange ensamma om vår åsikt och samhällssyn. Chomsky exemplifierar med när han var ute och åkte bil och det diskuterades baseball på radion. Till radion fick då lyssnare ringa och ha synpunkter på hur det spelades och hur tränare och spelare skulle agera. Chomsky tyckte att det kom in väldigt mycket kloka och kunniga röster från lyssnarna. Utifrån detta drog han slutsatsen att detsamma borde gälla politik och samhälle. Varför låter inte media vanliga lyssnare komma till tals och diskutera dessa ämnen? Chomsky är helt övertygad, vilket jag själv också är, att det finns massor med klokare insikter bland vanliga mediekonsumenter än bland politiker och eliter.
Assange menar att media mörkar folkopinioner som inte stöder den rådande ordningen i syfte att vi alla ska tro att det bara är jag själv som tycker si och så. På så sätt motarbetar man demokrati och folkstyre samtidigt som man trycker ner, förminskar och osynliggör stora grupper, ibland majoriteter, bland befolkningen.
Jag minns för något är sedan när omkring tio kineser demonstrerade mot Kina nere vi Nybroplan. Då blev det minsann ett inslag i SVT, eftersom galoscherna passade. När däremot den så kallade frihetsrörelse drog till sig tusentals demonstranter förteg SVT den opinionsyttringen, eftersom de galoscherna inte passade.
Till skillnad mot Frankrike domineras våra fackförbund av LO, som är en underavdelning till Socialdemokraterna. LO står hellre upp för den rådande ordningen, socialdemokratin och företagen än sina medlemmar. LO trycker ner både sina medlemmars löner och åsikter. Därmed blir det inga franska protester i Sverige. När Hamnarbetarförbundet – ett fackförbund som företräder sina medlemmar åsikter och ekonomi – går ut i kamp så får de hela etablissemanget emot sig. Så det är inte undra på att människor i Sverige är uppgivna. De har ingen som företräder dem.
När det gäller medieklimatet så arbetar etablissemanget just nu flitigt för att strypa alla alternativa medier. Senast var det FOI som kom med en så kallad rapport. Före det så kom Regeringen med en proposition om mediestöd som kan misstänkas ha till avsikt att utesluta alternativmedia. Under coronatiden bedrevs det ett intensivt propagandaarbete mot påstådda konspirationsteorier.
Det som utmärker dessa så kallade experter som utreder alternativmedia och konspirationsteorier är att de fullkomligt skiter i att ta reda på fakta. De gräver inte i de konspirationsteorier som sprids för att se om det faktiskt kan finnas saklig grund för dem, eller rent av fakta som bekräftar dem. I stället tycks de avfärda allt som inte står att läsa i Dagens Nyheter, se på SVT eller höra på SR som konspirationsteorier utan grund.
Resultatet av detta blir att vi får ett samhälle med etablissemangsmedier som är lika styrda och enögda som i den värsta diktatur, samtidigt som alla andra röster tystas precis som i den värsta diktatur. Resultatet av detta blir just diktatur. Världens ekonomiskt starka styr redan idag genom sitt ägande av media och sitt inflytande i mäktiga lobbygrupper samt så kallade NGO´s såsom WHO och FN. Därifrån sipprar deras agenda ner genom organisationerna till EU -> Sverige -> Sveriges regioner -> Sveriges kommuner. Detta sker utan att etablissemangets medier berättar om tågordningen.
I ställer för information om denna tågordning vill Regeringens medieproposition satsa extra på lokalmedier trots att största delen av politik i Sverige och Sveriges regioner och kommuner styrs närmast från EU. Det är bara den formella implementeringen som sker i Sverige – nationellt, regionalt och lokalt – det borde följaktligen vara i EU som den stora mediala satsningen skulle göras. Vi undersåtar borde – om Sverige och etablissemangsmedia ska uppfylla demokratikraven i god tid få vetskap om vilka beslut som är på gång i EU så att vi hinner informera, argumentera och opinionsbilda. För att kunna bli demokratiskt delaktiva i “demokratin”.
Jag tipsar om en bok av Roger Eatwell (Professor emeritus i politik vid University of Bath) och Matthew Goodwin (Professor i politik vid School of Politics and International Relations vid University of Kent) som heter National Populism (utg. 2018). Boken är en seriös genomlysning av orsaken till den så kallade populismen. Författarna har tagit människor på allvar i stället för att ignorera eller förlöjliga dem. En hållning tvärt emot det svenska etablissemangets hållning som valt att ignorera och förlöjliga de som inte är politiskt korrekta. Boken är på engelska men nedan har jag översatt några godbitar:
“Den internationella tankesmedjan Chatham House frågade ett stort urval av Europas politiska, civila och affärsmässiga eliter och även allmänheten om de ansåg att ”människor som dem” gynnades av att vara med i EU och om politikerna brydde sig om ”vad människor som ni tycker”. Medan 71 procent av Europas eliter ansåg att de hade gynnats sjönk siffran till 34 procent bland allmänheten, och medan till och med 50 procent av eliterna ansåg att politikerna inte brydde sig om vad folk tycker, steg siffran till nästan 75 procent bland allmänheten.”
“… antalet personer [i Sverige] som byter röst från ett val till ett annat sedan 1950-talet har mer än tredubblats för att nå 37 procent i början av 2000-talet.23 De en gång dominerande socialdemokraterna, som i genomsnitt fick 45 procent av rösterna mellan mitten av 1930-talet och 1980-talet, var nere på 31 procent 2014 – även om de fortfarande tillhandahöll statsministern, vilket visar att det som händer på regeringsnivå ofta inte är representativt för vad som händer på gräsrotsnivå.”
“De faktorer som banade väg för den nationella populismen är djupt invävda i våra nationers väv. De har sina rötter i motsättningarna mellan demokratins funktionssätt på nationell nivå och en alltmer globaliserad ekonomisk marknad, en lång och fast förankrad tradition av elitens misstänksamhet mot massorna, latenta och ganska utbredda nationalistiska känslor och den långvariga urholkningen av förhållandet mellan medborgare och partier.”
“När det gäller dessa djupa rötter har vi hävdat att fyra breda omvandlingar har varit avgörande: Människors misstro mot den liberala demokratins alltmer elitistiska karaktär, vilket har underblåst en känsla bland många att de inte längre har en röst i samtalet, och som sannolikt kommer att sporra deras stöd för en mer ”direkt” demokratimodell; pågående oro för nationens förstörelse som har skärpts av den snabba invandringen och en ny era av hyperetnisk förändring, vilket ger upphov till både legitima frågor och främlingsfientliga farhågor; stark oro för relativa brister till följd av övergången till en alltmer ojämlik ekonomisk lösning, vilket har underblåst den korrekta uppfattningen att vissa grupper orättvist lämnas efter i förhållande till andra, och rädsla för framtiden, och den ökande avhoppen från de traditionella partierna, vilket har gjort våra politiska system mer instabila och ett större antal människor ”tillgängliga” för att lyssna på nya löften, medan andra har dragit sig tillbaka i apati.”
“Liberaler svarar ofta med att hävda att om nationalpopulisterna fick vad de ville skulle resultatet bli lägre ekonomisk tillväxt. Men som vi har sett skulle många av dem som vänder sig till nationalpopulister gärna vara lite fattigare om det innebar att de fick mer kontroll över sitt land och mer inflytande. Många väljare tänker inte i transaktionella termer om kostnader och fördelar, bruttonationalprodukt, arbetstillfällen eller tillväxt. Om de gjorde det skulle det vara mycket lättare att reagera på populism. I stället lägger de lika stort värde, om inte mer, på gemenskap, tillhörighet, gruppidentitet och nationen – och det är dessa djupare frågor som kommer att behöva tas upp. Men hittills verkar väldigt få personer inom den liberala vänstern vara intresserade av att engagera sig i dessa samtal, utan föredrar att avfärda sådana farhågor som rasism och snabbt gå vidare.”
Lasse E!
Uppror behöver ledare.
Mina tankar går till Klubbekriget. Under Nordiska 25-årskriget utarmades bönderna i Finland och tvingades betala ohemula skatter. Hertig Karl (sedan Karl IX) uppmanade bönderna att försvara sig mot knektarna (ledda av Flemming). Och fram trädde den krigsvane Jacob Ilkka som blev Klubbekriget härförare. Upproret varade 1596–1597.
Alltså 2 omständigheter: Sanktion från legal ledare (Hertig Karl) + modig härförare (Ilkka).
I Sverige saknar vi dessa figuranter!
Ta en titt på Albert Edelfelts berömda målning Den brända byn.
Numer, bäste Lasse, utgår jag ifrån följande förhållande. USA-imperiet kämpar på med sin fruktlösa kamp mot den framväxande multipolära världsordningen. En sak har dock varit framgångsrik i denna kamp, nedtryckningen av imperiets vasaller. Ben Norton går igenom hur vasallskapet nu erkännes till och med av tankesmedjor i EU.
Detta vasallskap kommer att vara möjligt ända tills en kritisk massa bland medborgarna i vasallstaterna inte längre accepterar det. Detta är beroende av hur, när och om medborgarna tror sig se någon form av alternativ. Möjligheten att se ett alternativ kämpar vasallstaten Sverige, som du påpekar, stenhårt för att undertrycka. Att visa på dessa möjligheter som till exempel BRI och BRICS, med 19 länder som ansöker om medlemskap, anser jag vara min huvuduppgift. Här gör tidningen Proletären sitt största misstag. Tidningen visar fram det som Sveriges medborgare i stort sett redan vet: Sverige blir ett allt sämre land att leva i. Samtidigt beskriver tidningen mycket dåligt hur kampen för freden och en multipolär världsordning med bra fart förbättrar läget för länderna i det globala syd. Denna senare kamp, som ganska direkt påverkar även oss svenskar, sker under framför allt Kinas ledning. Därför läser jag nu in mig på vad Kina är för en sorts land. Jag har nu avslutat läsningen av Roland Boers bok om Kina för västerlänningar. Den har jag presenterat på steigan.no.
Nu håller jag på med The East is Still Red av Carlos Martinez. Som titeln antyder har det funnits (och finns) tankar om att Kina inte längre är socialistiskt ”på riktigt”. Både Roland Boer och Carlos Martinez är duktiga på att förklara hur det förhåller sig. Den förre gör det oerhört grundligt med en enorm referensapparat.
Det viktigaste för att förstå Kina är dock verkligheten. Den engelske ekonomen John Ross påpekar i flera samtal att den enorma förbättring som medborgarna i Kina varit med om under bara några årtionden inte hade varit möjligt om inte Kina varit en socialistisk stat. Vem kan på allvar längre ifrågasätta detta påpekande? USA-imperiet gör det inte!
Svenska befolkningen vet nog inte vad som väntar Sverige. Det verkar som välfärden inte är någon prioriterad fråga längre. Att klara leva en dag i taget gäller för de flesta. Framtiden är den vi lever i nu. I morgon är en annan dag att ta vara på.
Chomsky har också skrivet att makthavarna betraktade dom stora folkliga rörelserna som Medborgarättsrörelsen och dom folkliga protesterna mot Vietnamkriget som ett DEMOKRATISKT PROBLEM. Idealet är en passiv massa av konsumenter.
Magnus B!
När jag läser din text så får jag associationer till Michael Moore som har haft serier i svensk TV. När amerikanska politiker gick ut med att ungdomarna skulle ta värvning i armen och slåss för Amerika. Då passade M M på att fråga ut politiker på väg ut från Parlamentet om deras barn hade tagit värvning. Då blev det oroligt bland politikerna för det visade sig att dom flesta hade skaffat sig frisedel eller med hjälp av föräldrarna klarat sig undan.
Detta gäller ju även George W Bush, amerikansk president 2001–09. Född 1946 och 18 år när Vietnamkriget eskalerade och 100.000-tals unga amerikaner skickades till kriget och i många fall kom hem i en svart plastsäck.
Även Janne Josefsson gjorde ett liknande avslöjande i ett av sina program när han mötte en del av Riksdagens ledamöter och frågade om EU:s grundlagar. Stor aktivitet utbröt bland partiernas kontor i Riksdagshuset. Tror det bara var en av dom utfrågade som kunde sin läxa. Det hade föregåtts av en diskussion om medborgarna var mogna för att avgöra i så komplicerade frågor som EU.
Lasse E!
Här skall du få ett filmexempel som utspelar sig 1918 i Tyskland, Novemberrevolutionen.
Bygger på den Österrikiske författaren Joseph Roth:s roman Spindelnätet från 1923 och som förutsåg vad som skulle ske under 1920-och 1930-talet.
Filmen hittade jag efter flitigt letande till slut på en Rysk länk om det inte gör dig upprörd. Jag skiter i det. Hittat massor med film på vk.com, t o m med svensk text.
Eftersom du behärskar det tyska tungomålet så håll till godo. Jag förstår väl 25 procent av tyskan, därför måste jag läsa J Roths bok samtidigt.
Tommy Sjöberg!
Tack för tips.
Joseph Roth, mycket egen stilist, är en favorit.
Lennart P!
Som dom flesta människor så har Bertold Brecht goda, sin dramatik och övriga texter, och mindre goda sidor. Han behandlade väl inte sina kvinnliga medhjälpare så väl. Ivar-Lo skrev i någon av sina memoarböcker att B B hade ”stickande ögon” och Tyskland skulle nog haft en positivare utveckling om t ex Kurt Tuscholskys texter, på svenska Tyskland vårt Tyskland, fick större
spridning än kulturvänsterns under Weimarrepubliken.
I slutet av 1990-talet var jag tillsammans med ”Fibbaren” S L och sportjournalisten Simon Bank och såg en dokumentär om B B där det framkom att B B hade kört ihjäl en människa i Danmark under sin vistelse där. Detta resulterade i att medlemmar ur Kommunistisk Ungdom startade en visselkonsert efter Dokumentärs slut. Den ingick i Göteborgs Filmfestivals utbud på biografen i Folkets Hus.
Tack för länkarna Tommy.
Lasse E!
Tyvärr söp Joseph Roth ihjäl sig i 45-årsåldern. Hans sista bok hette Legenden om den helige drinkaren.
Dagens fynd på filmfronten är en film om en finsk skogshuggare.
Skogshuggarens saga Original title: Metsurin tarina 2022 1h 39m.
Pepe the woodcutter’s life in his idyllic Finnish village is torn apart over the course of a few days, but he is seemingly fine with it all.
As though he knows some profound truth about existence.
Hoppas länken fungerar.
Tal: finska
Text.Engelska. (klicka på kugghjulet)
Igår lyssnade jag på ett KASSETTBAND om någon kommer ihåg den tiden. Ett OBS! Kulturkvarten från 9/1-2002 som innehöll en presentation av Hans Ruin, ej att förväxla med d ä med samma namn. Han är professor på Södertörn Högskola och i programmet så framförde han bl a synpunkten att med dagens teknik där dom flesta skall vara till lags nästan dygnet runt jämförde han med pigor till överklassen som skulle vara på språng så fort man pinglade med bjällran.
Tjänstehjonen är tillbaka i modern upplaga. Nuförtiden är det alltmer viktigt att inordna sig i hackordningen.