Igor och Valentina har länge varit vänner. De har en lång historia tillsammans, flera gemensamma bekanta och de spenderar ofta helger tillsammans.
Igor har misshandlat några av sina flickvänner förut. Omvärlden blundade, och nu har Igor våldtagit och misshandlat även Valentina. Igor försvarar detta med att Valentina har uppsökt och vill gå med i en kvinnojour och för att hon försökt söka sig annat sällskap än Igor. En del av Igors riktigt gamla flickvänner har redan hunnit gå med i kvinnojouren och lägger nu sig i.
Vi måste ha förståelse för att Igor känner sig kränkt och hotad av denna kvinnojour och av att Valentina försöker skaffa sig en annan bekantskapskrets. Den inkräktar på hans intressesfär och han känner sig hotad av detta, och Valentinas nya bekanta ska ge blanka fan i att försöka ta Valentina ifrån honom. Han har ju traditionellt haft ett dominerande inflytande över långt fler än Valentina och sina gamla flickvänner, och det inflytandet är ju hans födslorätt. Han vet ju att egentligen vill Valentina tillhöra honom och ingen annan. Sen är hon ju egentligen lite nazist också tycker Igor och har därför skickat några SS-tatuerade kompisar för att banka lite vett i henne.
Kvinnojouren och bekantskapskretsen förlänger bara misshandeln genom att ge Valentina stöd. Om kvinnojouren bara lovar att hålla sig borta från Valentina och bekantskapskretsen avsäger sig bekantskapen med henne så lovar han att han kommer att sluta våldta och misshandla Valentina. Då kommer allt bli bra igen.
Byt nu ut Igor och Valentina mot Ryssland och Ukraina, kvinnojouren mot Nato och bekantskapskretsen mot EU så har du Putinapologeternas resonemang i ett nötskal.
Mats Österholms inlägg är inte bättre idag än senast vi begåvades med dem. Begriper inte varför han bereds plats här, när han säkert välkomnas med öppna armar i Schibstedts- och Bonnierpressen. Det här borde vara en plats för sådant som inte kommer fram där.
Vad blir klarare här? Klart blir det väl om man beskriver vad som verkligen händer. Jag antar att temat ’våldtäkt’ hamnar under en granskning av ukrainska banderister exempelvis, bland allt annat som dessa personer ställer till med.
Jag antar att termen ”putinapologet” syftar till att skrämma opponenter till tystnad. Det ställer jag inte upp på.
En bra sammanfattning av din linje, Mats Ö!
Och det är inte heller svårt att se var linjen avviker från det reella. Att framställa den (numera) uppenbart helt anfallsinriktade militäralliansen Nato som ”kvinnojour” är för oss utomstående en grotesk liknelse men säkerligen djupt känd.
Att en kvinnojour skulle plöja ner miljard efter miljard för att ”vinna över” allt fler av diverse frihetstörstande förtryckta kvinnor till kamp mot en ”överbeskyddande” pojkvän är väl i och för sig möjligt men rätt svårförståeligt.
Jag räknar mig inte som ”Putinapologet” men är dock Rysslandsvän och lider med de ryssar som alltmer blir paria i det nya milleniska Ukraina.
En något märklig kvinnojour vars nästan enbart manliga medlemmar ägnat sig åt våldtäkter över hela världen alltsedan dess grundande. Artikeln är ett bra exempel på den demagogi som kännetecknar svensk utrikesdebatt.
Mats Ö!
Med trubbigt redskap författas en saga du menar har allegoriska dimensioner. Istället för denna klumpighet som andas förakt för bloggens läsekrets vill jag uppmana dig att återgå till den stil dina tidigare inlagor präglats av. Ditt annorlunda perspektiv är naturligtvis värdefullt och välkommet; det kan nämligen diskuteras. Men barnsliga sagor byts med fördel ut mot försök att beskriva verkligheten. För all del gärna i allegorins form, men då rekommenderas en skarpare penna.
Nyhetsbevakarna i väst lever i en psykos som genom en enfaldig konsensus skapat en tvångsföreställning att kriget ”går dåligt för Ryssland” när det i själva verket går planenligt. Studerar du en enkel krigskarta finner du röda pilar som visar hur ryssarnas offensiv är massiv över hela Donbass inklusive två andra regioner.
Ukrainare unga som äldre dör i 10-tusental senast i Soledar och nu i Bakhmut. Ukraina kommer sannolikt att delas i öst och väst, där huvudstaden i öst förmodligen blir Odessa. Väst får antagligen behålla Kiev. Den här utvecklingen sker på grund av de stora ryska förstärkningarna i folk och vapen.
Du kan ha en moralisk åsikt om rätt och fel, men Kiev lurade ryska federationen i en fälla genom Minsk 2 avtalet, som kördes över av Washington och London, vars påtryckningar att inte gå fredens väg inleder bombernas väg. Sista möjligheten var mötet i Turkiet mellan inblandade makter och där fredsrösterna kvävdes och Zelenskyj och Co lämnade bordet. Ukrainakriget är ett geopolitiskt drag och där både Kina och vänner står i tur för den ondskefullaste av alla – USA – och som jagar sin egen skugga.
Mats allegori känns inte höra hemma i Ukrainakriget mer än att ukrainska kvinnor lämnade landet långt före kriget och väldigt många offer för trafficking i Sverige och väst för att Ukrainas ekonomi kraschat när den ekonomiska makten hamnat utanför landet, i Bidens USA, och oligarkismen som samarbetat med den förra makten. Utförsäljningen av ett världsberömt jordbruksland är känt och där skapades flyktingvågen med kvinnorna som Mats Ö ömmar för.
Rolf N!
Vi behöver olika meningar om det mesta för att kunna orientera oss och diskutera utan personliga påhopp. Mats Österholms uppfattning är mycket vanlig i detta land, därför är det bra att den även diskuteras här. Det där med att hindra åsikter att yttras är jag ingen tillskyndare av.
Helt i sin ordning att Mats Ö bereds plats här. En enkel fråga till den i militär strategi insatte. Redan från vecka 1 av invasionen har vi undfägnats med meddelanden om hur illa det går för invasionsstyrkan. Men är inte det just vad vi bör förvänta oss då angriparen är så numerärt underlägsen? Jämförelsen med finska vinterkriget som Paasikivi m fl drar till med blir ju då helt bortitok.
Att försöka göra jämförande berättelser av olika händelser kan givetsvis leda tlll en förlösande tanke när konflikt uppkommer. Och inte sällan kan det vara förlösande i ett låst tillstånd.
Med Mats Ö:s berättelse vill jag mena att det går inte sätta likhetstecken mellan kvinnojourens mänskliga omtanke och en vapenmakt vars CV saknar den kvalitén eftersom spåren förskräcker därvidlag i flera avseende.
Fascinerande!
Inte bara för att jag publicerade min amatöröversättning av Caitlin Johnstones artikel (från hennes Substack 7 september) där hon beskriver exakt denna ”analogi” och varför den inte bara är felaktig utan kränkande för henne som verklig överlevare av flera våldtäkter och våld i hemmet.
Men dessutom publicerades här på lindelöf.nu för bara fyra(!) dagar sedan en till översättning (av Henrik Linde) av nästan ordagrant samma artikel efter att den åter publicerats av Caitlin Johnstone på Constortium News 8 januari.
Caitlins artikel redogör för varför det tjatas så in i h-e om ”oprovocerad” invasion när Ryssland till slut gick in i Ukraina 24 februari 2022; därför endast ett barn eller en idiot (eller någon som av någon anledning lever avskärmad från omvärlden och saknar Internet) tror att invasionen var oprovocerad.
Listan av världsledare, politiker, experter på internationella relationer, journalister med integritet, o s v som öppet och tydligt sagt att Natos expansion och USA:s/Natos/Västs beteende angående Ukraina är en absolut medveten provokation av Ryssland. Som nuvarande chefen för CIA William Burns, då USA:s ambassadör till Ryssland, skrev i ett hemligt memo 1 februari 2008 med rubriken ”NYET MEANS NYET: RUSSIA’S NATO ENLARGEMENT REDLINES” efter toppmötet i Bukarest varför Ryssland (Lavrov) starkt motsatte sig mot Natos expansion österut och varför Ukraina och Georgien var sådana röda linjer för Ryssland. Och det var rationella skäl.
Men för Natos apologeter (och barn och idioter, Caitlins ord) är det bara en sak som gäller. Håll liv i Ukrainakriget (våra kulor, Ukrainares liv, som Oliver North uttryckte det) så länge som möjligt, till vilket pris som helst. Det finns ingen back-växel för dessa galningar, bara eskalering, mer vapen till Ukraina, tills inga vapenföra Ukrainare finns kvar att kalla in och snabbutbilda och skicka ut att dö eller tillfångatas om de har tur.
Nu skrapar Nato ihop allt möjligt och skickar till Ukraina, och på pappret ser det kanske imponerande ut för oinsatta, men som t ex Brian Berletic i The New Atlas redovisar räcker leksakerna mycket kort tid med det tempo Ukraina bränner igenom sina ammunitionslager och huvudlöst offrar soldater och utrustning för markerövringar som ser bra ut på löpsedlar, men som Ryssland gärna överger och lämnar över för att bevara sina styrkor och utrustning i det utmattningskrig de bedriver. Ett utmattningskrig som Ryssland deklarerade redan från början i februari 2022 att de skulle utföra. Avnazifiering och eliminera Ukrainas militära styrka för att få slut på åtta års slakt i östra Ukraina, stoppa de nazistmättade styrkornas uppenbara förestående markanfall av östra Ukraina och omöjliggöra en upprepning av denna situation.
Jag förstår om genomsnittliga svenskar, som bara intresserar sig för rubrikerna på löpsedlarna och roliga videoklipp på nätet och som tror att svensk nyhetsmedia inte är korrupt som i USA, har en j-gt skev bild av många internationella skeenden, det visade Covid-19-paniken tydligt. Men när folk engagerar sig såpass att de börjar skriva artiklar, inlägg och kommentarer på bloggar, utan att få betalt för det(?), som är så 180 grader felaktiga och enkla att dubbelkolla, lära sig och ändra sig, då blir jag ledsen, orolig och besviken. Du har grå celler mellan öronen och Internet vid fingertopparna; använd dem!
Jag skulle skämmas om jag ljög på nätet. Ännu mer om jag gjorde det för ett imperiums skull och dess vapenindustri och oljebolagen. Men redan vid en lögn. Jag är ingen advokat så jag kan inte ens gissa vad utbildning till det involverar och om det finns någon ed i stil med läkarnas ed (”do no harm”), typ ”ljug inte”. Jag är bara systemutvecklare/programmerare/kodapa och där fanns ingen ed, bara kollegors och chefers goda vitsord att jag skrev bra kod. Men som jurist tycker jag man borde ha lite högre/bättre moral, bättre källkritisk förmåga, bättre källor. Och aldrig aldrig öppet försvara ett imperiums proxykrig.
Rolf Nilsson är inte den förste på lindelof.nu som vill stoppa skribenter som inte faller dem på läppen. Bra att vår redaktör sätter ned foten.
Min erfarenhet från tiden efter 24 februari är att de allra flesta jag träffar ligger mycket närmare Magnus Bredelius (i en annan tråd) än de flesta andra skribenterna på denna sajt. Redan någon vecka in i mars hade vi vardagsrummet fullt av ukrainska flyktingar (flera med covid), men också en tredjedel av rummet fyllt med kläder och annat från grannar i vårt kooperativa hyreshus. Jag kan på rak arm inte påminna mig ha träffat någon som Rolf Nilsson (och har ingen önskan att göra det heller).
Jag är ingift i en familj med fyra generationers erfarenhet av krig. Min frus morfar (hos oss boendes hans dotter, min svärmor) stupade i Röda armén 1941, hennes far och farbror stred i det Stora fosterländska kriget mot Hitlertyskland, hennes jämnåriga kamrater kom tillbaka från Afghanistan mer eller mindre psykotiska, och hennes vuxna söners vänner strider nu mot ryssarna i Ukraina. Jag litar på hennes omdöme, efter en vecka i Kiev, att motståndet är kompakt mot moskoviterna.
Jag tror inte att jag kan anklagas för Russofobi för den som läser mina gästbloggar på denna sajt genom åren, däremot är det helt klart för mig att Ukraina just nu utkämpar sitt eget ”fosterländska krig”. Många här kommer inte att hålla med mig, men det är min bestämda uppfattning. Att Dennis Z:s och hans ”ryssar” hamnade på fel sida kan jag bara beklaga.
Fascinerande att den främsta invändningen mot min analogi är ”det går faktiskt jättebra för Ryssland”. Tillämpat på analogin skulle det vara ”Igor är faktiskt jätteframgångsrik på att våldta”. Skarpare mothugg än så hade jag väntat mig.
Invändningen ”Nato är inte att jämföra med en kvinnojour” är dock värd att bemöta. Det är korrekt att enskilda medlemsländer i Nato har begått grova folkrättsliga övergrepp. Andra invasionen av Irak är ett utmärkt exempel. Nato är dock en försvarspakt och det finns ingen som helst skyldighet för ett medlemsland att bistå vid något annat tillfälle än när ett medlemsland blir angripet (dessutom med vissa territoriella begränsningar). Att säga att Nato invaderade Irak är därför lika fel som att säga att FN eller WTO invaderade Irak. Artikel 5 om ”ett angrepp på en är ett angrepp på alla” har hittills inte behövts åberopas, av det enkla skälet att inget medlemsland har blivit angripet. Vilket visar att Nato fungerar förträffligt i att avskräcka angripare. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien m fl av Rysslands f d ”flickvänner”, liksom nu Ukraina, söker sig till Nato just p g a kvinnojoursfunktionen, d v s att få skydd mot en aggressiv, stor granne.
Så sorry, kvinnojoursanalogin håller.
Mats Ö!
Vad jag tror du bevittnar just nu är en konflikt som dina föräldrars generation (jag antar att detta är din relation till Knut L) var helt oförberedd på. Konflikten utspelas mellan två länder som de i stort sett aldrig besökt, mellan människor de aldrig träffat, och som pratar språk som de inte har en susning om. De kan inte ens läsa ländernas alfabetet.
Att förvänta sig skarpare mothugg på ditt inlägg är nog tyvärr ett önsketänkande.
Carl Sagan hade rätt;
”One of the saddest lessons of history is this: if we’ve been bamboozled long enough, we tend to reject any evidence of the bamboozle. We’re no longer interested in finding out the truth. The bamboozle has captured us. It’s simply too painful to acknowledge, even to ourselves, that we’ve been taken. Once you give a charlatan power over you, you almost never get it back.”
När nästan hela västvärlden glatt rusar mot avgrunden framstår de få av oss som springer åt andra hållet som galningar. Propagandamaskinen är effektiv, men sanningen bryr sig inte om majoritet, den står på egna ben. Bara lögner behöver skyddas med lagar, censur och smutskastning.
Mats Ö!
Att ”Polen, Tjeckien m fl” plötsligt investerade miljarder i att skicka tusentals soldater till Afghanistan, Irak etc strax efter att de blivit medlemmar i Nato var alltså en ren tillfällighet? Det lilla fattiga Portugal hade förstås kunnat driva sina kolonialkrig i Angola och Mocambique i årtionden även som alliansfritt utan Nato-uppbackning? Och USA:s militärbaser i Turkiet och andra Natoländer, som är ovärderliga för krigföring i Mellanöstern och Afrika har inget med Nato att göra?
”During the 2019 Turkish offensive into north-eastern Syria, tensions between Turkey and the US moved the B61 nuclear bombs (ett 50-tal), stored by the US at the Incirlik airbase, back into focus. A removal was again debated, but Vipin Narang from the Massachusetts Institute of Technology pointed out, that the process of moving them under these circumstances poses risks and the weapons ’could be vulnerable to accidents, theft or attack’.”
Även UK och Saudiarabien använder flygbasen nära Medelhavet, det senare som hedersmedlem av Mats Österholms kvinnojour får vi anta.
Ska du göra mig till Natovän får du komma med något mera trovärdigt. Men återkom gärna. Jag måste erkänna att ditt inlägg livade upp mig lite.
Tack för ditt svar, Mats Ö!
Svårbegripligt är resonemanget du för kring ”kvinnojouren”. Det är helt riktigt att kvinnojourer i allmänhet ger skydd åt av män förföljda kvinnor. Men att därifrån dra analogin att Nato skulle vara en försvarsorganisation går ju inte. Vi kan alla lätt se att Natos fiende (och fiendeallians) upphörde alldeles i början av 1990-talet. Efter detta fanns ingen ”fiende” att bygga ”försvarsallians” mot.
Därmed blev Nato som militär organisation enbart en anfallsallians. Vilket vi kan se runt om i världen under de senaste 30 åren. Möjligen med deviser av typen att ”anfall är bästa försvar”. Men det ALLRA bästa anfallet är naturligtvis just det som i dag sker i Ukraina, d v s när inte Natotrupp används, utan offren utgörs av ukrainas folk, såväl civila som militärer (och givetvis mot dessa krigande ryssar). Till dessa stridigheter kan vi med fördel, till vår militärindustris fromma (75 procent USA:s), skeppa så mycket vapen vi har råd med och låta dessa slaviska ”slavar” slå ihjäl varandra.
Nej, liknelsen med kvinnojourer haltar på båda benen!
Knut L!
Det är din sajt och du bestämmer vad och vem som bereds plats. Du kan också bereda plats för Gudrun Persson och Joakim Paasikivi om du vill. Det jag menar är att dessa, liksom Mats Ö har en given plattform i alla medier i Sverige, möjligen undantaget Proletären, Flamman och kanske ETC. Plus möjligheten att kommentera i de bloggar som företräder en annan berättelse om världen. Jag har sett åtskilliga kommentarer på t ex Global Politics som företräder ungefär samma syn som Mats Ö. Det är bra för debatten, självklart, men jag tycker nog att det räcker med just kommentarer, inläggen bör stå för det som sajten företräder, till skillnad från Public Service, som borde ha till uppgift att spegla brett, något de inte gör, har ju också tagit bort debattforumet de hade tidigare på hemsidan.
Dennis Z!
Du skriver att ”Vi kan alla lätt se att Natos fiende (och fiendeallians) upphörde alldeles i början av 1990-talet. Efter detta fanns ingen ’fiende’ att bygga ’försvarsallians’ mot.”
Jag undrar om Estland, Lettland, Litauen, Finland, Georgien, Ukraina, Tjetjenien m fl delar din uppfattning att Ryssland inte utgör ett hot mot sina mindre grannstater? Vad tror du?
Rolf N!
Din uppfattning om att utesluta meningsmotståndare för att de har de stora medierna till sitt förfogande är ett obehagligt argument. Som redaktör godkänner jag inte allt. Jag väljer vilka områden jag vill lyfta fram. Jag undviker vaccinationsdebatt och 911-debatt t ex. Men vanligt förekommande och mig själva stridiga uppfattningar slår jag däremot vakt om och lyfter gärna fram. Ett viktigt argument är att inte göra som våra stora medier. En ingående analys – av Pål Steigan – av vad utfrysningen av motståndare kan betyda kan man läsa här. Den handlar om yttrandefrihetens betydelse för ett samhälles möjligheter att korrigera sina egna fel. Utan den går demokratin i graven.
Intressant fråga, Mats Ö!
Fast lite inskränkt formulerad. Det finns två punkter att diskutera kring detta. Den första är frågan om ”fiende” och ”hot mot”, vilket inte är sammanfallande begrepp.
I utgångsläget är Ryssland (oavsett vad du och Nato-vurmarna inbillar sig) givetvis inte ”fiende” mot någon. Den omedelbara föregångaren till Ryssland både positionerades och positionerade sig själva som ”fiende”-lägret mot USA och dess imperialism. Vi känner väl till det ”kalla krigets” dagar. Att Ryssland därmed skulle med någon sorts automatik vara, eller bli, fiende till USA är inte självklart.
Tvärtom deltog Ryssland under flera år aktivt i ”Partnerskap för fred” som bildats av Nato-länderna i stället för att, som varit det rimliga, lägga ner organisationen. Men ”färgrevolutionerna” och därefter omedelbart medlemskap i Nato, samtidigt som Rysslands relation med Nato-ledningen försämrades gjorde att de närmanden som varit möjliga uteblev. I stället utvecklas Nato till en renodlad organisation för att i alla lägen främja amerikansk imperialism.
Det vore sällsynt naivt att inte inse att detta har även Rysslands politiska ledning uppfattat. Så frågan är om inte de baltiska staterna direkt kommit ur askan rakt in i elden genom att lämna alliansfriheten. Och samma sak händer naturligtvis med Finland och Sverige om vi inte återtar vårt förnuft, liksom med både Tjetjenien och Georgien, vilka tidigare fått känna av värmen från små krigseldar och Ukraina av numera lätt insedda skäl.
Vid denna punkt är det dags att ställa frågan vart den alliansfria rörelsen har tagit vägen. Det ska jag dock inte gå in på här.
I stället ska jag ta upp den andra punkten i min argumentation. Och den kanske är den mest betydelsefulla. Vi utgår från de baltiska staterna och Sverige/Finland där det ö h t inte diskuterats VAD det är vi har respektive vill ha anslutning till. Detta är nu något som smygs in lite här och var som ett självklart faktum, givetvis också på grund av oklarheter kring begreppen ”fiende” och ”hot mot”.
Nu står det alltmera klart att det pågår en positionering inför ett kommande VK3, som av alla tecken att döma blir en undergång för USA som herre på dynghögen. Vad som kommer i stället är i nuläget svårt att bedöma men det troligaste är att USA kommer att splittras i tre delar, västkust, östkust och det emellan ungefär. Då kommer världen i stället ledas av andra nationer och troligen kommer även EU att gå i graven. Majoriteten av jordens människor kommer att välja andra lösningar än de som synes förhärska i dagens värld.
Varför ska vi välja att gå med den förlorande sidan redan nu?
Dennis Z!
Jag får allt svårare att följa dina argument. I en tråd hävdar du att Ukraina medvetet sprängt ett bostadshus i Dnjepropetrovsk, en mycket intressant stad, som du vet var strikt stängd under Sovjettiden. Jag har svårt att köpa det argumentet. Jag har varit där och känner människor som bor där. Jag uppfattar att även Jan Arvid G är skeptisk till din uppfattning, särskilt som du inte redovisar några bevis.
Nu har du en vision om ett kommande VK3, som tog mig lite tid att förstå, men det är, om jag förstår rätt, ett kommande icke-kärnvapen-baserat världskrig som kommer att splittra USA i tre delar. Som sagt, jag får allt svårare att förstå dina kommentarer.
Tack för din kommentar Mats L!
Låt oss vara lite mindre vårdslösa med våra generaliseringar. Vad jag sagt rörande det raserade bostadshuset i Dnipro (ukrainskt modem om jag förstår saken rätt och definitivt enklare än det ryska Dnepropetrovsk) är att av alla föreslagna tolkningar av skeendet förefaller denna minst osannolik. Jag har, i likhet med de flesta som yttrat sig i saken, inga tillstymmelser av ”bevis”. Men det har ju inte Beengt Norborg heller när han mycket snabbt transporterats dit för att med andan i halsen rapportera om de senaste utsagorna från högsta propagandaledningen i Kiev. Alla är vi hänvisade till tidigare erfarenheter.
Att Zelensky och hans gäng inte drar sig för någonting har vi lärt oss sedan tidigare, men jag tror inte att människorna du ”känner” varit närmare inblandade i dessa förehavanden. Inte när det finns så gott om ”rådgivare” från utländska (främst från USA naturligtvis) makter i landet, som kan bistå på ett tyst och effektivt sätt.
Huruvida kärnvapen kommer att användas i VK3 är naturligtvis ingenting som jag har någon aning om i skrivande stund. Vi kan dock vara alldeles säkra på en sak; Ryssland kommer aldrig att tillgripa dessa som första land om man inte tydligt kan känna ett hot mot den egna nationen. Det är bl a därför Scholz tvekar att skicka in Leoparderna i stridigheterna på Ukrainskt territorium. Kanske inte minst för att detta territorium, just nu, inte är alldeles klart definierat och allmänt accepterat.
Jag kan dock rekommendera två böcker till läsning. The Man in The High Castle av Philip K Dick, som skildrar ett tudelat USA efter ett VK2 med annan utgång en det som blev 1945 och Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Den senare finns också som intressant och välspelad TV-serie och där är USA också tudelat efter moraliska förtecken. Eller efter politiska övertygelser om man så vill.
Under 1950-talet spådde Richard Wright att ”framtiden kommer att domineras av frågor kring ras och religion”, vilken kunde uppfattas som apart i en tid där den alliansfria rörelsen växte fram till en verklig världsrörelse. Valet av Donald Trump och Jair Bolsonaro till presidenter i de två folkrikaste nationerna i Amerika och efterspelet till deras respektive valförluster bör mana till viss eftertanke även om mänskliga reaktioner kan synas svåra att förstå.
Jag hävdar inte att mina farhågor skulle vara helt lätta att tänka sig, men att behandla dessa tankar som bemötta med den politiska aningslöshet som bl a de svenska och finska statsledningarna gör förefaller mig något främmande.
Dennis Z!
Det var ett långt (och fantasifullt) svar som helt undvek att svara på frågan. Så jag ställer den igen:
Tror du att Estland, Lettland, Litauen, Finland, Georgien, Ukraina, Tjetjenien m fl delar din uppfattning att Ryssland inte utgör ett hot mot sina mindre grannstater?
Det är en ja/nej-fråga.
Mats Ö!
Verkligheten är sällan dikotomisk. Däremot kan man av propagandistiska skäl försöka framställa den sådan. Huruvida det accepteras inom ramen för ett ”vettigt samtal” är inte och kan heller aldrig göras till en ”trosfråga”. Finns det någon faktagrund för att kunna ta ställning, t ex klara och tydliga svar inom ramen för en opinionsstudie, som följer vetenskapliga normer?
Inget av de av dig angivna sju (7) geografiska områdena är särskilt etniskt rensade. Det ställer ytterligare frågor då t ex delar av Lettland, t ex huvudstaden Riga, har en majoritet av annan än lettisk härstamning. Naturligtvis finns det områden där befolkningen är antirysk, vilket kan ses på diverse språklig lagstiftning. I Ukraina är detta alltmer tydligt och förföljelser av det ryska språket ökar i lagstiftningen.
Jag förmodar att du fortfarande tycker att jag ”helt undviker” att svara på frågan, men det beror ju på att jag inte ”tror” något, t ex är inte Tjetjenien självständigt även om det har ett visst mått av självständighet. Ett svar kan jag givetvis ge och det är att jag givetvis ”tror” att en hel del ”ledande” personer i de av dig angivna områdena är fullkomligt övertygade om att Ryssland ”utgör ett hot mot dem och deras familjer”. Den närmaste uppgiften för dessa vore rimligen att försöka minska detta hot, helst begränsa det till ett minimum. Att då ansluta sig till Nato eller föra en politik som syftar till detta anser jag (och här är det inte fråga om ”tro” utan om ett sakligt baserat tyckande) var en äventyrlig linje, vilken exempelvis kastat in Ukraina i ett krigsäventyr, som ingen riktigt kan överblicka hur det slutar.
Dennis Z!
Visserligen är det Mats Ö som du talar med just nu, men jag gör ett inlägg om detaljer, för tidningens (lindelof.nu:s) skull.
Dina ideliga konstigheter är exempel på det som jag sade i min kommentar till artikeln ”Vem kan man lita på”.
Det största problemet för lindelof.nu är att redaktören och många skribenter inte vinnlägger sig om att diskutera så att presumtiva läsare inte skräms bort. Jag menar inte att skribenter skulle behöva utöva självcensur om stora frågor, eller taga Jesu råd (Sjj, jagh sänder eder såsom fåår ibland vlfwar: warer förthenskul snälle [kloka] såsom ormar, och enfållige som dufwor.) Nej, framlägg tydliga motbilder mot rådande konsensus!
Men låt bli att indulge yourself (engelska har det mest träffande uttrycket) med konstigheter!
”Inget av de av dig angivna sju (7) geografiska områdena är särskilt etniskt rensade”, svarade du på att Mats Ö räknat upp Estland, Lettland, Litauen, Finland, Georgien, Ukraina, Tjetjenien.
Att Finland icke vore ”särskilt etniskt rensat” är bara ett meningslöst befängt yttrande.
Lettland huvudstad Riga har en majoritet av annan än lettisk härstamning på grund av rysk erövring (etniska letter vart avlivade eller deporterade, etniska ryssar och andra flyttades in).
Att Ukrainas regering skulle ha sprängt ett bostadshus i Dnipro är en utsaga av samma slag som att kontrollerade sprängningar skulle ha utförts av statliga operatörer i World Trade Center 2001.
Märk väl att mina anmärkningar är inte riktade mot att lindelof.nu-skribenter argumenterar för att Västvärlden och Ukraina skulle ha framkallat kriget, att Ukrainas regering vore korrumperad, lögnaktig, nationalsocialismbefrämjande, med mera. Jag talar om att gå över stollighetsgränsen.
Det är bra, Jan Arvid, att du tänker på lindelof.nu:s framtid och läsvärde.
Men i samband med detta har jag vissa funderingar. Du tror att några läsare ”skräms bort” av det, som du betraktar som ”konstigheter” och ”meningslösa befängdheter”. Nåväl, jag kan ta att du betraktar mina inlägg som mer än lovligt aparta. Det är din egen upplevelse och den får du givetvis ha.
Att däremot, utan något som helst försök att diskutera ”stolligheterna” meddela ditt eget tyckande är svårt att se som en framgångsväg till vidare lärande samtal. För att ändå se om det finns några möjligheter till detta skulle jag vilja att du gav en direkt citathänvisning där någon påstår att ”statliga operatörer” skulle utfört sprängningar vid World Trade Center i New York 2001!
Dennis Z!
Du kan väl börja med att ta del av the Sakers funderingar i ämnet.
Knut Lindelöf!
Du skriver: ”Din uppfattning om att utesluta meningsmotståndare för att de har de stora medierna till sitt förfogande är ett obehagligt argument.” Jag har inte pratat om att utesluta någon, däremot skiljer jag på inlägg och kommentarer. Mats Ö har en given plattform i 95 procent av svensk massmedia. Han är alltså ingalunda utesluten och har full frihet att skriva kommentarer som publiceras, också här. Till skillnad från t ex Anders Romelsjö på Global Politics, som regelbundet, efter vad han meddelat på GP, försöker få in debattinlägg och kommentarer till artiklar i DN, men uppenbarligen ofta refuseras. Public Service tillåter aldrig motröster när det kommer till tabubelagda områden som Ukrainakriget, Covid och 9/11.
Vidare skriver du: ”Men vanligt förekommande och mig själv stridiga uppfattningar slår jag däremot vakt om och lyfter gärna fram.”
Då ser jag fram emot att på denna sida få ta del också av vad Sofia Nerbrand, Patrik Oksanen, Martin Kragh, Gudrun Persson, Joakim Paasikivi m fl kan ha för åsikter om just Ukraiakriget. I namn av yttrandefriheten. Risken är förstås att du skulle förlora följare. Och just Steigan publicerar enbart sådant som inte publiceras i MSM, också i yttrandefrihetens namn. Och adjektivet ’obehagligt’ tycker jag nog att du kan reservera för sammanhang där det är mer på sin plats.
Har möjligen grundfrågan (berättelsen överst) försvunnit ur sikte för andra i och för sig viktiga diskussioner? Var den möjligen så här:
A och B är en stor släkt där många bor i samma hus. A får för sig att vilja ta över hela huset, (påhejad av C-gänget, för övrigt) och med sina närmaste börjar han trakassera B. Det är grova saker som går över gränsen från oförskämdheter till rena övergrepp, i stil med våldtäkter, mord, tortyr och fördrivning (på riktigt alltså, inte bara i en otäck saga). Men i huset bredvid finns många fler släktingar varav de flesta är upprörda över dessa illdåd. De bestämmer sig för att nu är det dags för en R2P-operation för att lära A en läxa. (R2P, responsible to protect, ett populärt begrepp för några år sedan hos C-gänget, men numera bortglömt av dem.) C, som i själva verket tänker stjäla allt av värde i huset, försöker desperat hålla den allt skakigare A under armarna … .
Behöver jag skriva mer? Fattar du?
Mats Ö!
Till frågan om ryskt hot mot Natos nyare medlemmar så vill jag ge ett så kort och enkelt svar som möjligt. Ryssland är en stormakt och utgör då närmast per definition ett latent hot mot länder i närområdet. Analogt med USA i den västra hemisfären. Nivån på hotet varierar historiskt över tid och därför bör vi alltid vara vaksamma på stormaktens agerande.
Det är en viss skillnad mellan 1980 och 2000 t ex. När de forna östländerna anslöt sig till Nato hade man goda förbindelser med Ryssland. Samverkade i militärövningar i Baltikum, t ex. Den ryska ledningen gjorde också trevare för att utvidga samarbete med USA och talade t o m om Natomedlemskap, men Vita huset ställde sig kallsinnigt.
Jag tror också det är ett misstag att utgå från att Natomedlemskapet enbart handlade om militär säkerhet. Det hade också en symbolisk betydelse genom att representera politiskt samarbetet med Väst.