Vi skall arbeta tills vi dör!

Det vore väl skräp om man inte kunde jobba till 75. Men vad menar jag med jobb? Menar jag samma som Reinfeldt? Knappast. Det finns lönearbeten och det finns nyttiga arbeten utanför den offentliga ekonomin. Och bland lönearbeten finns allt från rent slaveri till självförverkligande konstutövning.

Bland löneslavarna är många fysiskt utslitna före 60, andra är psykiskt utmattade redan i den gyllene medelåldern. En mycket liten grupp lönearbetande har fysiskt behagliga, psykiskt stimulerande och trygga tjänster med höga löner. Vilka av dessa kategorier kan lönearbeta till 75? Svaret är ju givet.

Är det höjd pensionsålder som ska lösa våra välfärdsproblem, d v s lönearbetstvång till 70-75? Ingenting vore mera fel. Det ställs idag orimliga krav på till exempel familjeförsörjare. RUT-avdrag och hämtpizza löser inte problemen varken för barnen, deras föräldrar, miljön eller ekonomin. Den stora gruppen som sliter ut sig redan i medelåldern med att få yrkesarbete, karriär, barn och personlig utveckling att passa in i den supeglättade månadsmagasinsmallen måste få sin arbetstid sänkt istället. 6 timmars arbetsdag är alltså både miljöklokt, humant och ekonomiskt nödvändigt. Tillväxttänkandet kör med tiden hela Europa in i väggen. Grekland är bara början.

Fredrik Reinfeldt! Vi ska faktiskt arbeta tills vi dör. Allt annat är struntprat. Sysslolöshet leder ju till (utanförskap) ensamhet och är därmed inhumant. Men när vi slutar livets lönearbetsfas ska vi övergå i annat nyttigt arbete. Det är bara tvånget att lönearbeta som ska upphöra. Då ska man få pension efter behov, inte efter hur rik man lyckats bli av sitt lönearbete – som nu. Kanske någon rimlig övergångsform får accepteras, men principen ligger fast.

Att räkna in allt samhällsnyttigt arbete, även det som utförs utanför lönearbetets ramar, skulle visa hur rika vi egentligen är. Det kallar jag arbetslinjen!

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Reinfeldt, arbetslinjen, lönearbete, pension, pensionsålder