Först om ett mycket vanligt missförstånd av vad yttrandefriheten innebär. Att en tidning, en TV-kanal eller ett museum tackar nej till ett bidrag från någon opinionsbildare är inget brott mot yttrandefriheten. Massmedier, myndigheter, kommuner, muséer har förstås exklusiv rätt att välja vad man vill presentera för offentligheten. Alltså, i fallet Lars Vilks på Jamtli, kan man inte hävda att yttrandefriheten kränkts genom att Jamtli beslutat återta Lars Vilks inbjudan till utställningen Udda och Jämt på grund av att han beslutat delta i en högerextrem och antimuslimsk konferens i USA. Man kan däremot fundera på hur klokt det vara att bjuda in Lars Vilks över huvud taget. Vad hade man väntat sig? Att han skulle visa något harmlöst och oprovocerande.
Därefter kan man ta sig en funderar på hur klyftiga konstnärerna är som protesterar mot Jamtlis återtagna inbjudan till Vilks genom att vägra delta i nämnda utställning. De verkar se sin egen frihet inskränkt av att Lars Vilks inte bereds en plattform att torgföra sina antimuslimska åsikter i form av grumlig konstkritik?
På pricken är Ulrika Knutson i en krönika i UNT. Jag citerar henne:
”De protesterande konstnärerna anför strikt fackliga synpunkter, och har inte yttrat sig om innehållet i Lars Vilks rondellhund. Detta är också första gången på fem år som Vilks kollegor gör en manifestation till hans försvar. Tidigare har svenska konstnärer aktat sig noga för att bli slickade i ansiktet av rondellhunden. Den kan ju ha rabies.
Rondellhunden är ingen gullig knähund. I längden blir det svårt för Vilks kollegor att undvika en konfrontation med hundens mänskliga innehåll, eller snarare tomhet.
Även om Vilks har yttrat sig konstigt och svårtolkat om muslimer många gånger, så tror jag inte för ett ögonblick att han har högerextrema åsikter. Där är han säkert ärlig. Däremot har han gjort sig till nyttig idiot åt islamofoba och kränkande idéer. Hans politiska – och humanitära – tänkande är genant outvecklat efter alla år som den oborstade rondellhundens husse. Lars Vilks säger ofta kul saker om konst, men jag har aldrig hört honom yttra ett intressant ord om islam, religion, kulturernas påstådda krig eller globaliseringens politiska problem.”
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Ulrika Knutson, Lars Vilks, Udda och jämt, Jamtli
Skulle konstnärer vägra delta i varje samlingsutställning som någon blivit refuserad från skulle alla sådana ställas in eftersom inga konstnärer då skulle ställa ut. Men med tanke på konstnärernas oförmåga att tänka klart så kanske det vore lika bra. Deras konst är kanske inte så bra när allt kommer omkring.
Frågan om yttrandefriheten är enligt min åsikt mer komplicerad än den framstår i det här inlägget.
”Massmedier, myndigheter, kommuner, muséer har förstås exklusiv rätt att välja vad man vill presentera för offentligheten.” Ja, det är den ståndpunkten vi fick lära oss i skolan. Enligt lagen är det bara det offentliga som kan fällas för att censurera åsikter. Men är detta inte en ”formellt demokratisk” syn på yttrandefriheten – en syn som socialister alltid har kritiserat.
Massmedierna t.ex. ägs till allra största delen av privat kapital. Visst är det ett problem för yttrandefriheten?
Jag har aldrig i motsats till Ulrika Knutsson trott annat än att Vilks är högerextremist, vilket nu tycks ha bekräftats fullt ut när han sagt att han stöder Sion. Jamtlis agerande var en fin present till högerextremisterna.
Det tokiga var väl att först inbjuda och sedan dra tillbaka? Som att bjuda hem en person som gäst och sedan hiva ut’en när han kommer. Då är det ju bättre att inte skicka någon inbjudan till att börja med! Kan man bjuda in någon som ritat en ’judesugga’ (vilket han har gjort!)?
Hannu!
Ja, frågan om yttrandefriheten kan ses i vidare filosofisk mening. Men det jag talar om är grundlagen och är en borgerligt demokratisk frihet som måste försvaras som just en sådan. Att ”socialister” av olika slag många gånger tyckt mycket illa om grundlagsfäst yttrandefrihet är sant – och bedrövligt och inget att ta efter.
Att massmedierna ägs till största delen av privat kapital är ett stort problem som vi i Sverige försökt balansera med presstöd och Publicservice-radio och -tv. Det har emellertid visat sig mindre framgångsrikt. Men det beror inte först och främst på vår grundlagsfästa yttrande- och tryckfrihet.
Kanske du har rätt i att Vilks är högerextremist. Obildad verkar han i alla fall vara. Men hans yttranderätt är inte hotad för att han motas ut från en utställning. Inte mer än att jag regelmässigt refuceras i DN – för att jag inte är en kändis. Varför Jamtlis agerande var en fin present till högerextremisterna förstår jag inte. Felet var att bjöds in från början.
”På pricken” vet jag inte. Knutson menar att Vilks säkert är uppriktig – han hyser inga högerextrema åsikter utan stackaren blir utnyttjad av dubiösa typer som Pamela Geller (Vilks apropå Geller: ”Hon har sagt att [Obama] är son till Malcom X och att hans mor arbetar inom pornografin, också. Men hon har dragit tillbaks de där påståendena och sagt att hon hade felaktiga källor.”).
Men det är en tveksam slutsats. Jag tror snarare att Vilks låtsas vara opolitisk. Han har sagt en hel del (t.ex. om mångkultur) som knappast kan missförstås, han säger det bara inte rakt på sak.
Hur det än är med Vilks högerextremism faller han på många av sina andra grepp.
Nu var det ju så att han inte blev refuserad utan arrangören ändrade sig för att Vilks skulle delta i ett visst möte. Alla påhopp i världen om att Vilks är ”obildad” etc hör inte hit!
Ska bedömningen ske på ideologiska grunder ist f konstnärliga så är Sverige illa ute, då har vi logiskt sett en åsiktsregistrering i stil med DDR och McCarthytidens USA. Vi får lov att sluta spela Wagner på konserthusen, Dali kan inte visas för att han höll på fascisterna under spanska inbördeskriget etc.
Yttrandefriheten har inte kränkts. Det är inte det saken gäller utan ett politrukbeteende från den ansvarige på Jamtlis sida. Måhända skulle det ringa en klocka även hos de mest oreflekterande när hela utställningen havererar pga de andra konstnärernas reaktion?
Med yttrandefrihet har detta naturligtvis mycket lite att göra. Däremot en del med konstnärlig frihet (som ungefär allt vad Vilks blir inblandad i). Och kanske allra mest med just den speciella ”fackliga” situation, som konstnärer och andra ”fria” yrkesutövare arbetar i.
Om man får en beställning (ex.vis en inbjudan att delta i en samlingsutställning) får man givetvis nedlägga en hel del intellektuellt arbete med denna. Att sedan få beskedet att man på rätt suspekta grunder inte längre ska få vara med är skadeståndsgrundande. Ja, om än inte på juridisk så definitivt på moralisk grund!
Därför är den kollegiala solidariteten beundransvärd i detta fallet. Att sen Vilks förefaller vara en riktig skitstövel hör liksom inte riktigt till saken (den här gången).
Det gäller att veta vilken frihet det gäller även om det kan vara svårt att se var den har sin gång!