Igår kväll talade Ardalan Shekarabi till de socialdemokratiska massorna i Uppsala om vinster i välfärden. Jag kunde inte låta bli att kolla upp hans gamla synder. 2005 fuskade han och SSU med medlemssiffror för att få mer statsbidrag och för att just hans falang skulle få fler delegater till SSU-kongressen – där han skulle väljas till ordförande.
I dag, sju år senare är Ardalan en mycket begåvad och skicklig föreläsare. Han doktorerar för närvarande i juridik i Uppsala om något så torrt som upphandlingsrätt, d v s vad lagen säger om att sälja ut välfärdstjänster på den privat marknaden.Genomgången var nyttig och slog i alla fall fast att EU-rätten inte bestämmer över hur ett medlemsland ska göra i det här fallet. Vi kan välja att sälja ut skolor och sjukhus, men vi kan också bestämma att driva allt i offentlig regi. Om man däremot upphandlar på privata marknaden, då blir det krångligt, lika så om man ska försöka reglera det som redan sålts ut.
Ardalan skissade på tre olika alternativ för Socialdemokraterna: 1) Att ha allt som nu men att införa stängare kontroll. 2) Att göra som i Norge, d v s tillåta lite vinst och låta kommuner bestämma hur man vill ha det. 3) LO:s linje, d v s förbjuda vinster i välfärden. Han försökte förhålla sig neutral, men förordade tydligt linje 2. Hans främsta argument var att medelklassen annars vänder S ryggen 2014.
De flesta i publiken invände mot att över huvud taget ha vinster i välfärden. Flera menade att man bör ta de olika områdena var för sig, d v s inte klumpa ihop allt skattifinansierat till ”välfärd”. Det bör rimligen kunna vara olika villkor för grundskola, förskola (barnomsorg), primärvård, äldreomsorg, missbruksvård, socialtjänst, gymnasieskolor, gatuunderhåll, byggentreprenader etc.
Det var ett städat möte som alltid när S-medlemmar samlas. Diskussionen visade dock den djupa sprickan i partiet. Å ena sidan ledningen (ner till distriktsnivå) som söker en kompromiss, d v s linje 2 ovan. Å andra sidan en stor del av medlemmarna i grundorganisationerna som vill förbjuda vinster i väsentliga delar av den offentliga sektorn.
Kompromissvännerna låter sig styras av den skräckbild som företrädare för den nya stora välfärdsmarknaden målar upp inför risken att återregleras. Då kommer man att mobilisera alla arga medeklassföräldrar till demonstrationer för bevarad ”valfrihet”. Att påvisa bluffen i den så kallade ”valfriheten” har man ingen tanke på. ”Bevarad valfrihet” talar man istället ofta om, utan minsta försök att problematisera denna fråga.
Vinstfienderna ser tvärtom valfrihetsfrågan och vinstförbud i väsentliga delar av den offentliga sektorn som frågor att profilera S med inför valet 2014, alltså vinnarfrågor. Undersökningar visar att en stor majoritet är med på detta. Att ena LO, S, V och resten av vänstern i stora demonstrationer om detta skulle kunna bli betydelsefullt. Kanske 1 maj 2014 kunde bli en stor gemensam manifestation till försvar för välfärden i offentlig regi.
Ardalan Shekarabi är en begåvad lirare, men alltför uppskrämd av den relativt välbeställda medelklassen – som både han och jag tillhör.
Se också: SVT Regionalt,
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Ardalan Shekarabi, Socialdemokraterna, vinster i välfärden
Vänsterpartiet har tagit fram ett konkret förslag på hur vi bygger en välfärd fri från kommersiella intressen. Läs och diskutera!
Jag blir så trött på denna rädsla för medelklassens förväntade borgerliga värderingar. Även jag tillhör medelklassen, men jag skräms inte bort av hotet om ”förlorad valfrihet”. Tvärtom, jag skräms bort av att riskkapitalister kan göra vinster på skattefinansierad verksamhet. Det här är en avgörande fråga för mig i valet. Är sossarna för vinster i välfärden lägger jag min röst på vänsterpartiet. Säkert tänker många ”medelklassare” som jag.
Vad är det för politiker sossarna väljer egentligen? De har för vana att välja politiker som INTE tycker som massan av medlemmar. Vilken logik!
[…] Knut Lindelöf bloggar om mötet med Ardalan Shekarabi i Uppsala. Robert Noord uttrycker sig positivt om Ardalans Shekarabis inlägg men verkar inte ha förstått innebörden. Han upprepar istället att om vi vill ha privata alternativ så kan vi inte förbjuda vinst… Jo, det är fullt möjligt. Läs på! GillaGilla2 bloggers like this. […]
Det argument som nu används, att skolor skulle behöva stänga vid ett vinstförbud, är trams. Det är fullt möjligt att ändra driftsform om skolan är bra, omtyckt och välfungerande.
Hela den här diskussionen är underlig. Vad är ”vinsten” för något? Det är ju skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna i en verksamhet. Hur kan man ”förbjuda” ett resultat av något? Då kan vi ju lika gärna ha ett förbud mot förluster i samma verksamhet.
Och var dras gränsen för verksamheten? Är det OK att det blir vinst på sjukvårdsmaterial? På mediciner? Eller på läroböcker i skolorna?
Att s k ”riskkapitalbolag” för ut skattemedel till några obskyra konton i de få kvarvarande skatteparadisen är ju naturligtvis ett otyg. Men det har inget med vinsten som sådan att göra utan just med möjligheten att plocka bort den ur systemet.
Frågan borde i stället vara hur vi bedriver vår välfärd så effektivt och med så hög kvalitet som möjligt. Mitt råd är att först skära bort 50% av all administration och därefter noggrannt kolla vad som behövs av denna!