De som tillhörde de lite högre ”intelligensgrupperna” ansågs arbetsföra. (Bild: Från artikeln ”Svältdöden på Vipeholm” – av Thomas Kanger)
Landsfadern Per Albin Hanssons fagra tal om det svenska folkhemmet är ofta citerat. Den klasslösa, harmoniska bilden av Sverige som en enda stor familj där alla utan undantag får rymmas. Starka som svaga. Folkhemmet känner inga ”kelgrisar”.
Häromkvällen såg jag filmen Sockerexperimentet (2023) på SVT Play om anstalten Vipeholm. Människor kategoriserade ”sinnesslöa” förvarades under förhållanden många gånger mycket sämre än hur vi behandlar djur.
Mellan 1935-1970 inhystes flera tusen människor där. Journalisten Thomas Kanger har skrivit om Vipeholm i Idiotanstalten: reportage om ett brott (2021). Boken är försedd med en stark titel. Men den träffar mitt i prick.
Dåvarande Medicinalstyrelsen kom på att man måste göra något åt den utbredda, dåliga svenska tandhälsan. Man ville vetenskapligt säkerställa att det föreligger ett samband mellan sockerintag och karies.
Inte bara tro att det är så. Utan bevisa med ”vetenskapliga” metoder.
På Vipeholm fanns ett ”material”, jo, man använde den avhumaniserande beteckningen, som kunde brukas i ett ”vetenskapligt försök”. Vad kunde väl vara lämpligare än att göra det?
Godis stoppades i de intagna. Vare sig de ville eller inte. Mycket godis. För att undersöka om det ledde till karies. Och, simsalabim, så kunde man bevisa att det förelåg ett samband. De intagna drabbades av många hål i tänderna av allt socker.
Ofta skadades tänder så illa att de måste dras ut. Men det stannade inte därvid.
Mellan 1941–43 dog mer än 200 patienter på Vipeholm, många av näringsbrist som en följd av ”experimentet”. Men vetenskaplig forskning kan inte ta några medmänskliga hänsyn, hördes det från de välutbildade ”experterna”.
Och Medicinalstyrelsen drev på. (Per Ragnar lysande som iskallt överkucku, snarlika Goebbels.) Projektet måste bara fortgå. Folkhälsans värnande krävde det. Några tvingades, om så ofrivilligt, offra sig för det allmännas bästa. Utilitarismen som statsideologi.
Jag skräms av forskarnas och läkarnas villighet att utsätta maktlösa, inlåsta människor för denna utstuderade grymhet. Associationen går osökt till Nazityskland och eutanasiprojektet med vitrockar villigt tjänstgörande.
I filmen är det en, säger en, kvinnlig läkare, som vågar protestera. Hon säger till slut upp sig när hon inte står ut längre. Men de andra, kollegerna, vägrar inte, de jamar med. Tiger, samarbetar lojalt med staten. Lyder påbud uppifrån utan att ifrågasätta rimligheten.
I Sverige, som ville framstå som allas trygga hem, kunde alltså detta pågå. En dold historia, ett skammens kapitel. Jag är osäker i skrivande stund på om staten har gjort avbön, bett om ursäkt. Tror inte det.
Den brutala, närmast patienthatande attityden – minns Harald Ofstads bok Vårt förakt för svaghet – hos personal mötte jag själv på Ulleråkers stormavdelning när jag jobbade där några dagar sommaren 1970.
Jan Myrdal tyckte aldrig om att man drog fram föräldrarnas elitistiska syn på dem som enligt paret Myrdal av olika skäl inte passade in i välfärdsprojektet.
Men nog var deras uppfattning att det fanns de som definitivt inte hörde hemma i den moderna välfärdsstaten, i ”folkhemmet”.
Hur ”sorteringen” och ”behandlingen” går till idag behöver klargöras ur ett kritiskt perspektiv. Vad berättar alla neuropsykiatriska diagnoser som åsätts barn? ADHD, damp och allt vad de heter. Har anstalten flyttat ut i samhället?
Ja, anstalten har flyttat ut i samhället, ingen tvekan om det.
Jag skulle vilja veta om denna ”elitistiska syn” fick mothugg, då det begav sig. Vad tyckte högern? Kommunisterna? Liberalerna? Svenska kyrkan, frikyrkorörelsen, Levi Petrus?
”Kulturarbetarna”? Fanns det någon som talade för ”idioternas” mänskliga rättigheter medan de kränktes?
Tack Lasse E!
Trodde jag hade järnkoll på SVT-Play. Den skall jag se med kritiska ögon.
Fick 3 associationer på din text. Arbetade inte Hassela-rörelsens grundare K A Westerberg där?
Och alla som blev lobotomerade och ansvarig minister Margot Wallström nekade utbetalande av skadestånd med argumentet att så var tidsandan. Georg Büchners bok ”Woyzeck” om experiment.
Det finns nog anledning att studera hur det fungerar idag. Har själv blivit felbehandlad, efter 30 gastroskopier så är min mage och tarm i högsta grad opålitlig och styrande för min rörlighet utomhus.
Och när jag fick ett slaganfall i mars 2020 så uppsökte jag Närhälsan och där blev jag hemskickad med piller mot åksjuka. När jag efter en skräckvecka hemma så ringde jag 1177 och hamnade på sjukhus och äldreavdelning. Där tog det 2 veckor att konstatera att jag hade fått ett
slaganfall. Det var en öronläkare på Sahlgrenska som skickade meddelande till ”mitt” sjukhus att man bör göra en datortomografi, scanna skallen under 15 minuter.
Det tog 3 veckor att få proppförebyggande medicin efter minst 10 läkares diagnos. Risken är väldigt stor att man får ett nytt strax efter det första. DIAGNOS!!!
Jag kollar Text-TV varje dag och nästan varje vecka är det en skandal på sjukhus eller med läkare inblandade.
Tommy S!
Jag kan inte svara på om KA Westerberg jobbade på Vipeholm. Det var inte ”bara” Vipeholm. Så många som blev så illa, för att inte säga omänskligt behandlade i vårdsverige. Lobotomerade, steriliserade, söndermedicinerade. Och vad med idag? När neuropsykiatrin intagit en hegemonisk ställning.
Tråkigt höra om dina dåliga erfarenheter av sjukvården! Tyvärr är du inte unik.
Tack för den läsvärda texten.
En viktig och intressant påminnelse om vad hände i ganska nära tid. Så pass nära att detta förekom under mina barn och ungdomsår och att min föräldrageneration tillät detta grymma experiment ske mot dom mest svaga och utsatta. Grymheter som för tankarna till vad hände i vårt grannland också detta i nära tid på andra sidan Östersjön. Även där en oerhörd, fruktansvärd behandling av medmänniskor, dock i en än grymmare omfattning – om man nu skall gradera sådana ofattbara hemskheter.
Jag vill mena att patienternas värnlösa utsatthet på Vipeholm passerade gränsen där samhället sanktionerat tortyr i öppen dager. På samma sätt som vi påminns, med en bemärkt dag, om andra övergrepp mot mänskligheten borde människorna på Vipeholm också få en sådan minnesdag.
Jag vill också i sammanhanget nämna att rädslans försåtliga metod är en mycket farlig fiende mot det öppna och fria samhället. En metod med obemärkta medel i gällande lagtext förflyttar oss till medgörliga och passiva undersåtar. Inte minst går det att finna denna tystnad på våra arbetsplatser där arbetare inte vågar slå larm om allvarliga brister i arbetsmiljö. Arbetsplatser där gällande regelverk sätts ur spel genom att samhället saknar kontrollresurser.
Ser en uppgift i Dagens medicin att 10 procent av inlagda patienter får en infektion av vården.
Hamnar man på sjukhus så vill man ju bli botad, inte få nya sjukdomar! Läste om en pensionerad läkare som hamnade på Danderyd och såg bara alltför många brister i hygien och städning. Detta om den fysiska vården.
Att det inte finns något som Vipeholm längre är väl glädjande men ändå kan man väl undra om inte många skulle må bäst av omsorg på en institution i stället för att bara driva omkring. En god vän hade en granne han kallade för ”idioten” som väl hade påtagliga brister mentalt, trots det burdusa uttrycket ”i” så var väl min vän en av få som brydde sig och hjälpte denna själ lite efter förmåga. Men för de flesta i huset var han till besvär och förtret när han gick runt och ringde på och störde.
Lasse E!
K A Westerberg arbetade på Wiggbyholmskolan, mindes fel. Har sett 55 minuter av ”Sockerexperimentet” som var ett av många övergrepp på särbegåvningar i Folkhemmet.
Mina kontakter med sjukvården började sommaren 1976 som sommarvikarie på Östra Klinikerna i Vänersborg. Där satt patienter fastspända i stolar och minns när två unga vikarier hade gymnastik med en patient, dom lyfte han rakt upp och släppte han sedan rakt ned i sängen. Roligt tyckte
dom. Sedan tänker jag på dom särbegåvningar som Lundby Stadsdelsförvaltning hade som cafémedhjälpare i en s k Allt-i allo-grupp. Oftast tröttnade jag på mina arbetskamraters
fruktansvärda kackel så det blev rundgång under kafferasten.
Jag satt hellre och fikade ihop med A-i-A-gruppen och deras personal. Samma gjorde jag när vi åt lunch i ”Bamba”. Kände som en form av katarsis när jag satt ihop med dom, en sak var jag övertygad om, dom hade inte lärt sig att ljuga eller manipulera varandra. En sak lärde jag mig, att skall man umgås med dessa så var ärlig annars genomskådar dom dig.
Redan när jag bodde i Borås 1982–89 så arbetade jag på ett ombyggnadsprojekt i det som tidigare var ALGOTS. När jag åkte hem till Sjöbo så var det ofta med en mongoloid kille på bussen. En gång så hade han på sig färgade solbrillor och med jämna mellanrum så lyfte han på brillorna och blinkade åt Gymnasietjejerna som började gapskratta.
När han gick av bussen så sa han ”hälsa grabbarna”, antagligen från någon TV-serie. Han var alltid på gott humör, där bet inga dystopiska trender på denne glädjespridare.
Maksim Gorkij sa ”att det är kufarna som förgyller tillvaron”.
När det gäller läkarkåren så är jag oftast frågande vid mina säkert hundratals besök att det är en yrkeskår som aldrig erkänner sina felaktiga diagnoser. Tänk på den åtalade läkaren på Karolinska som genom sina experiment ledde till dödsfall. Han hävdar väl sin oskuld fortfarande.
2020 när jag låg på sjukhus för vad mitt slaganfall fick för effekter på min kropp så träffade jag en klient som berättade, när vi använde en testcykel, i mitt fall balanssinnet. Han berättade att han hade fått ”EL-TERAPI” det kallades väl förr för ”El-chocker”. Nyspråket tar sig till nya höjder.
Lennart P!
Tack för att du uppmärksammar vårdskador.I Lördags lyssnade jag på P1 (Norsken/Svensken/Dansken)
där berättade Åsa Linderborg att Sahlgrenska skall skära ner med 2000 personal. I dagens Partiledardebatt tog Vänsterpartiets ledare upp samma sak.
Ett fenomen som aldrig diskuteras om tillståndet inom vår sjukvård är alla konsulter och byråkrater. På Karolinska är det fler konsulter och byråkrater i förhållande till Läkare och Sjuksköterskor. Ingen debatt.
För några år sedan lyssnade jag på P1 (God Morgon Sverige) 1 timmen avslutas med en panel bestående av journalister som diskuterar aktuella ämnen. Då fick man frågan om våra sjukhus, då svarade en att det är en viktig ARBETSPLATS, då sa en annan att det är ingen arbetsplats utan ett boende för sjuka människor i först hand. Det fick mig att se klarare hur byråkratin har flyttat fokus till personalfrågor, scheman, vikarier o s v. Var tog patienten vägen?
Den uppgiften om vårdskador såg jag på Text-TV i höstas men glömde kopiera den.
Mina egna upplevelser under mina kontakter med sjukvården har jag berättat på annan tråd.
Min misstro på sjukvården gjorde att jag inte vågade vaccinera mig mot Covic-19 för risk av bieffekter. Tror jag blev smittad Februari 2020 p g a långvarig influensaliknande sjukdom. Blev testad hösten 2020 ej smittad. Senaste åren har jag målmedvetet stärkt mitt immunförsvar med multivitamindrycker, grönsaker och frukt. Håller avstånd, tvättar händerna.
I ärlighetens namn skall jag nämna att jag är bara ute bland folk i snitt 2 tim/dag. Idag har det varit inre tjänst. Det stod förra veckan på Text-TV att man erkände att en medicin var inte lämplig. Dags och komma nu med detta.
Hittade en intressant artikel av John Lapidus på bloggen Parabol. Texten är från ett seminarium ABF Stockholm höll med titeln ”Välfärd på fallrepet”. Här kommer länken.
Tyvärr Lasse E!
Hade reserverat Kangers bok men efter ha sett 55 minuter av ”Sockerprovet” så tog jag beslutet att inte låna boken. Mycket som har med sjukvården gör att min puls går upp. Jag orkar inte med fler övergrepp utöver dom jag själv upplevt.
Det är möcke nu. BRF Plogen där jag bor har den nya styrelsen som kom till p g a den gamla föreslog 90%-iga höjningar av avgiften. Men den nya föreslår 100%-iga höjningar. Västgötaklimax! Inte nog med det, så när jag slog på TV6 och skulle titta på Herrlandslaget i handboll i EM där man skulle möta Norge fick jag en chock. TV 6+8-9+12 kunde jag bara se OGILTIG TJÄNST i rutan. Tog kontakt med våran ordförande och han har fått besked av TELIA att det troligast ett signalfel. 20:30 återkom alla kanaler igen. Överraskningarnas tid är här, PUH!
Försökt att hitta var jag läste om Margot Wallström som socialminister 1996-98, förnekade dom som Lobotomerades långt in i vår tid, ersättning som jag tror att arbetarkillen och filmaren Roy Andersson tog upp i en text.
Har du Roy A:s bok Vår tids rädsla för allvar?
Här kommer riksdagsbeslutet om ersättningen.
”Svar på fråga 1997/98:573 om ersättning till lobotomerade Socialminister Margot Wallström Dan Ericsson har frågat mig hur jag kommer att agera vad gäller ersättning till lobotomerade.
Riksdagen har under det senaste året i två beslut, varav det senaste i förra veckan, med bred majoritet avslagit motioner från Dan Ericsson med motsvarande innehåll. Socialutskottet anförde därvid i sitt betänkande att lobotomi på 1940- och 1950-talen skedde i enlighet med dåtida vetenskap och beprövad erfarenhet och att några skäl för generell ersättning inte föreligger
(1997/98:SoU2).
Regeringen har den 6 mars 1997 lämnat en begäran om skadestånd för lobotomi utan åtgärd. I ärendet inhämtades yttrande från Socialstyrelsen som förklarade att behandlingen skedde i enlighet med dåtida vetenskap och beprövad erfarenhet.
Även om jag djupt beklagar de negativa effekter som lobotomin har medfört för de patienter som behandlades med denna metod anser jag inte att det har framkommit några nya informationer som föranleder mig att göra någon annan bedömning än vad riksdag och regering redan har gjort.”
När jag skriver ner dessa rader så kom jag på att Janne Josefsson gjorde en bra insats på 1980-talet som radioreporter när han avslöjade villaägare som hade gått ut med en namnlista. (Våra hus sjunker ju i värde om det flyttar in ”särbegåvningar” i närheten av våra villor), på Sjöbo i Borås där jag bodde 1982–89.
J.J. tog med sig listan och ringde på hos undertecknarna och sände i Lokalradion vad dom svarade, vi menade ju inte illa? Såg ju ”särbegåvningarna” nästan dagligen när jag besökte
närbutiken. Det visade sig att en rödhårig tjej som jag kände igen var ordförande i en organisation som bevakade dom utsatta ungdomarnas rätt i samhället, hon var inte nådig i sin kritik. Högsta poäng till Janne J den gången.
”Hur gör man för att rädda ett folk? 59 min
Kan ses till Januari 2025
Det statliga institutet för rasbiologi öppnade i Uppsala 1922 och fanns kvar ända till 1958. Det här är berättelsen om institutets grundare och chef Herman Lundborg. Han varnade för hotfull
degeneration och rasblandning i norr, men fick också barn med en kvinna i Lappland.
En film av Maja Hagerman och Claes Gabrielson.”
Märkligt att det fick hålla på till 1958, starten 1922 är ju mer begriplig med hur det var då.
Här kommer länken: https://www.svtplay.se/video/edPoPLQ/hur-gor-man-for-att-radda-ett-folk