Vitbok avslöjar lögner om träningscenter i Xinjiang

ina lade på fredagen fram en vitbok om yrkesutbildning i Xinjiang. Under de senaste två åren har yrkesutbildningscentren varit i fokus för debatten om frågor som rör Xinjiang. Länder i Väst har varit hårt kritiska, medan utvecklingsländer, inklusive islamiska länder, har visat en allmän förståelse och stöd.

Genom en grundlig genomgång av vitboken är det tydligt varför många islamska länder stöder anläggningarna, och varför de får ett mer omfattande godkännande över hela världen mitt i den skandalösa attacken från västliga medier i frågan.

En närmare granskning av vitboken visar följande skäl till att yrkesutbildningscentrumen är värdefulla.

För det första kom de till stånd baserat på fakta, samtidigt som de gav ett objektivt och kraftfullt svar på situationen i den autonoma regionen Xinjiang Uyghur. Terrorism och extremism härjade fritt i Xinjiang. Som nämnts i vitboken hade det förekommit tusentals terrorhändelser inklusive bombningar, mord och förgiftningar mellan 1990 och 2016.

Våldsamma terroristattacker är av religiös natur och stöttas av extremism och är för våldsamma och komplicerade för att hanteras av den normala rättvisan. På grund av detta är yrkesutbildningscentra avsedda att vara den bästa lösningen för att gå till roten med detta problem. Anläggningarna är en spegling av hur läget är.

För det andra liknar centren på inget vis de framställningar som görs från media i Väst, vilka framställer dem som ”interneringsläger” där man torterar vissa etniska minoriteter. Centrumen har blivit en livets skola för praktikanter och en plats där de lär sig viktiga kunskaper om lagar och kinesiska standardspråk, samtidigt som de utbildas i ett eller två yrken. Centrumen ger möjligheter för många fattiga praktikanter som var smittade av extremism och nu har lagt om sin försörjning. Utan tvekan kommer centren att fortsätta att ändra ödet för många fattiga människor i Xinjiang.

För det tredje hanteras centrumen med omsorg. De ger praktikanter idealiska förhållanden och är en förbättring för de från fattiga ställen. Centret är dessutom inte anläggningar för ett ”instängt lärande”. Trots att de fungerar som internatskolor får eleverna åka hem regelbundet, begära ledighet och umgås fritt med omvärlden.

För det fjärde, som främsta styrmedel i Xinjiang under senare år, har centren uppnått mer än man ursprungligen förväntade sig. Hittills har många praktikanter redan tagit examen. På så sätt har de inte bara stärkt sin förmåga att motstå extremism utan också säkerställt sin sysselsättning. Under nästan tre år i rad har det inte förekommit någon våldsam terroristattack i Xinjiang, vilket främst beror på yrkesutbildningscentrumen.

När man ser tillbaka har dessa centra inte krossats av det enorma trycket som de fått från åsikter i Väst, utan har istället blivit ännu bättre. Det visar att så länge en åtgärd är baserad på fakta och gynnar majoriteten av folket, kommer den att fortsätta att utvecklas.

I den västdominerade beskrivningen av centren, liknar de en järnridå. Men framsteg har uppnåtts i kommunikationen rörande centra. Västattacker har inte gripit den allmänna opinionen utan förbleknat inför den kinesiska målmedvetna utvecklingen. Dessutom har USA och andra västländer inte kunnat övertyga islamska länder att tillsammans med dem motsätta sig hur Xinjiang styrs. Kina har successivt tagit initiativet.

Det är inte mer än rätt att säga att Kina har genomfört sin svåraste debatt om mänskliga rättigheter med USA och andra västländer under de senaste åren, och säkerställt en verklig seger. Kina vann eftersom landets ansträngningar i Xinjiang har varit pragmatiska och baserade på fakta. Lämplig styrning har genomförts för att behålla alla etniska grupper i regionen, snarare än ett försök att lovprisas av USA och andra västländer. Genom att följa denna princip och gå vidare, har Kina fått mer erkännande från det internationella samfundet, medan dess motståndare oundvikligen blir än mer isolerade.

Originalartikeln >>

Översättning: Bertil Carlman