Plötsligt full av vrede, vreden väller fram som het brinnande lava.
I Lund öppnar snart en cancerklinik, med sådan där jädra ”spetskompetens”, där enbart de bättre bemedlade kommer att ha råd att få vård.
Bakom det hela finns pengar från Antonia Ax:son Johnson. Kliniken ska ligga på Scheelegatan.
Scheele föddes i Stralsund i nuvarande Tyskland (huset finns kvar och är för övrigt mycket vackert) som då var svenskt, och är främst ihågkommen för att han insåg att det finns och krävs syre vid förbränning. Då hade man länge trott att när något brann – ta en bit trä – avgav träklossen ett ämne. Att ett stycke kol är avsevärt lättare än träbiten vet alla som eldat, med eller utan målsmans tillstånd.
Antonia Ax:son Johnson slukar syre. Jag tål inte att det nu är pengar och klasstillhörighet som avgör vem som får – och vem som inte får – den bästa vården.
Fy fan!
(Konsekvenserna av kliniker av den här vidriga sorten är idag svåra att överblicka. Men inte är det väl många av oss som stillatigande kommer att se eländet breda ut sig!?
Döden får inte stavas pengar i ett av världens rikaste länder!
Jag vägrar tamejfan!
Och ja, som man sa förr, citera mig gärna!)
Vårdkostnaden ska patienterna stå för själva eller så betalas vården med privata sjukvårdsförsäkringar. Men så privata är de oftast inte utan många företag tillhandahåller sjukförsäkringar för folk i sina ledningsgrupper och betalas naturligtvis av produktionen. Så var det på Cargotec där jag arbetade till för 10 år sedan. Två i ledningsgruppen på den enhet där jag arbetade fick problem med ryggen och i stället för ett halvår i vårdkön tog det bara en vecka innan de blev opererade. Företaget erbjöd alla oss andra anställda att få vara med i denna sjukvårdsförsäkring. Vi på fackliga sidan var delade i frågan, en del såg faran med en splittrad vård och en försämrad allmän vård. Andra såg möjligheterna att slippa hamna i månader i vårdkvarnen. Haken var att varje enskild själv skulle stå för huvuddelen av de ganska dyra försäkringsavgifterna. Av dessa skäl stöp förslaget. Men sprickorna i en allmän och lika sjukvård ökar nu dramatiskt så visst har Crister skäl för sin ilska.
Mycket bra skrivet! KRY är en annan del av denna filosofi. Allt fast förflyktigas var det nån som sa, allt samhällsägt privatiseras är parollen för dagen. Detta med Socialdemokratiska (Arbetare-)partiets benägna bistånd. Börjar bli hög tid att ta tag i organiserandet igen… utan vilket absolut INGET kommer att hända som stoppar eländet. Enhetsfront, heter det!
Alltså! Ett problem dyker upp. Några försöker åtgärda detta på det smidigaste sättet i dagens samhälle, d v s enligt kapitalismens inneboende privatlogik!
Måste vi då bli gröna, d v s avundsjuka? Nej, jag uppmanar i stället: Sörj inte! Organisera!