Vad händer i fjärran östern? Hur positionerar sig USA och Kina mot varandra? Om detta rapporteras mycket sparsamt i våra stora medier. Här en artikel från den officiella kinesiska sajten Global Times om saken i översättning av Bertil Carlman.
Randall Schriver, som är biträdande sekreterare på avdelningen för säkerhetsfrågor rörande ”Indo-Pacific” vid USA:s försvarsdepartement, sade till media i april att tjänstgörande försvarsminister Patrick Shanahan kommer att lägga fram en uppdaterad strategi för USA i ”Indo-Pacific” vid Shangri-La samtalen i slutet av maj, och att ”Indo-Pacific” kommer att fastslås vara den prioriterade skådeplatsen, vilket pekar på att USA kommer att stärka sin närvaro i regionen.
Många ändringar i USA:s utrikesstrategi och politik har gjorts av den nuvarande administrationen. Förre presidenten Barack Obamas återställning till ”Asia-Pacific” har ersatts med ”Indo-Pacific” vilket betyder en ny regional strategi för USA.
Kommer detta att leda till förändringar i den strategiska konkurrensen mellan Kina och USA? Vilken betydelse kommer det att ha för denna konkurrens?
Trumpadministrationen är ganska proaktiv i att skapa och förespråka sin ”Indo-Pacific”-strategi. USA:s strategi ”ett fritt och öppet Indo-Pacific” framfördes vid APEC:s (Asia-Pacific Economic Cooperation) toppmöte för verkställande utskottet i Da Nang, Vietnam, 2017. 2017 års nationella säkerhetsstrategi för USA gjorde klart att ”Indo-Pacific” står överst på dess dagordning.
I maj 2018 ändrade Washington namnet på sitt Stillahavskommando till USA:s Indo-Pacificfiska kommando och stärkte på så vis sin koordination mellan Indiska Oceanen och Stilla havet vad gäller militär gruppering. Samtidigt har återkommande samarbeten ägt rum mellan USA, Japan, Australien och Indien, särskilt vad gäller politik, ekonomi och säkerhet.
Trumpadministrationen gynnar denna ”Indo-Pacifiska” strategi eftersom den syftar till att konkurrera med Kina och uppväga Kinas växande inflytande i sin omgivning.
Kina lade nyligen fram flera initiativ inklusive BRI (Belt and Road Initiative), Asiatiska Investeringsbanken för Infrastruktur (AIIB) och Lancang-Mekong Samarbetet. Kinas ökande inflytande i regionen får USA att känna sig hotat i sin dominerande position i ”Asia-Pacific”-området.
Därför söker USA att stärka sin strategiska inneslutning av Kina för att hålla tillbaka Kinas inflytande. Men då gapet mellan de två länderna minskar, är det svårt för USA att vara hänvisad till sig självt för att konkurrera med Kina. Att mobilisera allierade och partners för att följa dess ledning har blivit allt mer viktigt.
Samtidigt är Japan, Indien och Australien ense om att de inte vill se att Kina ersätter USA som ledande makt i denna region.
Med detta sagt så kan Asia-Pacific-strategins utvidgning till Indo-Pacific-strategi tjäna tre syften för USA. För det första kan USA dra in Indien i regionala affärer i ”Indo-Pacific”-orådet för att bättre hålla tillbaka Kina. För det andra kan Kinas strategiska betydelse omgärdas både till land och hav. För det tredje skulle USA kunna få en fördel i det regionalt institutionella uppbygget, så att Kina kan isoleras så mycket som möjligt.
Resultatet av USA:s Indo-Pacifiska strategi kräver emellertid inte bara strategiska resurser och en strategisk vilja, utan bygger också på stöd från allierade, inklusive Japan, Australien och Indien. Om man ser tillbaka är tanken med ”Indo-Pacific” ingenting annat än ett nytt begrepp i gammal skepnad. Redan 2007 föreslog Japan en strategisk allians mellan USA, Japan, Australien och Indien – Quad. De fyra länderna samarbetade då intimt vad gäller säkerhet. Men på grund av olikheter dem emellan rörande strategi och intressen, bröts alliansen upp. Washington har fortfarande behov av att lösa samarbetsproblem mellan de fyra länderna. Annars kommer historien snart att upprepa sig.
Det råder inte brist på gemensamma intressen mellan dessa fyra länder och Kina. Till och med Australien, en lojal USA-allierad, kom med reservationer rörande säkerhetssamarbetet i form av Quad, och det rörde hänsyn till förhållandet mellan Kina och Australien. Av större betydelse, när samarbete håller på att bli huvudfåran i den nuvarande epoken, är att Indo-Pacific-strategin uppenbarligen är föråldrad.
Förhållandet mellan Kina och USA är det viktigaste bandet i dagens värld. Asia-Pacific är det område i vilket de två länderna interagerar som mest, har sina viktigaste sammanflätade intressen och mest betydelsefulla motsättningar.
Med hänsyn till betydelsen av det regionala samarbetet, och den på lång sikt kommande regionala identiteten, kan Asia-Pacific-strategin knappast ersättas av Indo-Pacific i en handvändning. Inte ens om USA förklarar den Indo-Pacifiska regionen som strategiskt prioriterad, kan USA kontrollera vilka val andra länder gör i området.
Om USA avsiktligt söker innesluta Kina genom Indo-Pacific-strategin kommer man oundvikligen att påskynda bilateral strategisk konkurrens, skada den regionala freden och utvecklingen och förlora stöd från de flesta länder i området.
Ling Shengli
(Generalsekreterare för ”International Security Study Center” vid Kinas Universitet för Utrikes Affärer.)
Källa: Global Times publicerad: 2019/5/14 18:43:40
”The conflict to come in the South China Sea” är en artikel av Richard Javad Heydarian, Manila. Den ger ett något annorlunda perspektiv än artikeln från Global Times ovan. Läs den så får du en mer mångfacetterad bild över det mycket viktiga som händer i Sydkinesiska Sjön.
På Facebook inkom följande kommentar:
”En kinesisk propagandatext som försöker göra USA till den aggressiva parten i Sydkinesiska sjön. Det som döljer sig bakom textens fras ”Kinas växande inflytande” i Sydostasien är inget annat än en extremt aggressiv framstöt för att kontrollera havet och dess utvinnbara rikedomar, riktad mot de mindre länderna i regionen. Jag vet, eftersom jag har det vietnamesiska perspektivet. I Vietnam beklagar man sig över att USA knappt lyfter ett finger för att försvara Vietnams rättigheter – och det handlar om rättigheter fastslagna i internationella skiljedomstolen i Haag, ett domslut som Kina fullständigt skiter i.”
Visst är det propaganda, som all mer eller mindre officiell text alltid är. Det gäller att läsa så mycket man kan, jämföra, se vad som händer i världen och tänka själv.
OM man nu i Vietnam till exempel, beklagar sig över att ”USA knappt lyfter ett finger för att försvara Vietnams rättigheter” så tycks det mig som om många, trots det oerhört grymma Vietnamkriget, redan har glömt vad USA verkligen visat sig vara och fortfarande är, jordens mest krigiska och självtillräckliga imperium.