Wilhelm Busch (1832–1908)

ag blev först bekant med Wilhelm Busch genom teckningarna med Max och Moritz eskapader. Det har jag skrivit om i ”Möten med buspojkar”. Genom mitt arbete med Satirarkivet har jag nu fått överta två tjocka böcker med teckningar av Wilhelm Busch, tryckta omkring år 1920 (bild längre ner). Synnerligen väl lästa, då de roat flera generationer barn, har de kommit till Sverige genom min givarinnas mormor, född i Tyskland år 1890. För att till slut övergå i närmast ett lösbladsystem men med alla sidornas texter och bilder i gott skick.

Wilhelm Busch föddes år 1832 i Wiedensahl nära Hannover och började år 1847 att studera till mekanikingenjör. Strax före examen började han i stället en kurs i litografi i Düsseldorf för att sedan flytta till Antwerpen för studier vid dess konsthögskola. Där fick han se många verk av de stora nederländska mästarna för vilka han kom att hysa en livslång beundran. År1853 avbröt han även dessa studier och flyttade till München där han åter misslyckades med att fortsätta sina studier.

Men i München blev han bekant med konstnärer som medarbetade i satiriska tidskrifter som Münchener Bilderbogen och Fliegende Blätter och kunde försörja sig genom att sälja bildberättelser till dessa. År 1865 kom hans Max und Moritz som var epokgörande i många avseenden. Dessa buspojkar var de första barn som förekom i serier och deras olämpliga uppträdande sågs som mycket stötande i många kretsar. Det hjälpte inte att de som avslutning fick ett synnerligen gruvligt straff.

Med sitt sätt att visa rörelsemönster i sina bilder införde Busch något helt nytt i tecknade serier. Ett välbekant exempel på detta är ”En nyårskonsert” från 1865 där en pianist får spela ut hela sitt register (bilder längre ner). Ofta utgörs hans berättelser av en kombination av rimmad dikt och bilder, som ofta är synnerligen drastiska som till exempel ”Blåsröret”. Den består av ett antal provokationer från buspojken som slutligen får ett gruvligt straff, vilket framgår av hans utslagna tänder på marken. Eller berättelsen om bonden Bunke som efter en våt kväll på sitt Gasthaus tror sig stupa till sängs men hamnar i hustruns baktråg.

Men Wilhelm Busch är också mästare i att beskriva vardagssituationer som Middagsrusningen på Rosenheimer stations-restaurang.

Wilhelm Busch skrev även dikter och små aforismer av vilka jag fastnat för denna:

Was man besonders gerne tut,
Ist selten ganz besonders gut.

(Vad man särskilt gärna gör,
Är sällan något särskilt bra.)

Wilhelm Busch var också skicklig med målarpenseln, vilket framgår av oljemålningen ”Brevet” från ca 1876. Men oljemålningarna betraktade han som en privatangelägenhet. Bara hans närmaste kände till dem och det kom som en överraskning efter hans död att de existerade.

Hans popularitet i Tyskland bekräftas av att böcker med hans verk har utgivits i stora upplagor efter hans död år 1908. Redan 1886 gjorde en ung målare ett försök att skriva hans biografi, vilket inte uppskattades av Busch. Han fann sig föranlåten att i en artikel i Frankfurter Zeitung; ”Was mich betrifft”, gå tillrätta med diverse felaktigheter och följde upp med en självbiografi ”Von mir über mich”.

Mitt i en engelsk park i Hannover finns nu Wilhelm Busch – Deutsches Museum für Karikatur & Zeichenkunst som man snabbt når med spårvagn från stadens centrum. Här finns en stor samling av Wilhelm Buschs teckningar och målningar och dessutom 50.000 satirbilder av tecknare från olika länder och olika tidsepoker. Av särskilt intresse är en stor samling verk av den engelske tecknaren Ronald Searle (1920-2011) som museet fått som gåva, men honom får jag berätta om vid ett annat tillfälle.