Yrjö Jylhä – vinterkrigets store diktare

Det var många författare på båda sidorna av Bottenhavet som inspirerades att skriva dikter under vinterkriget för att stödja soldaternas kamp mot övermakten under långa isiga vintermånader i Karelens och Lapplands ödsliga gränsmarker. Få av författarna hade dock någon direkt fronterfarenhet. Det stora undantaget var emellertid Yrjö Jylhä. Han tjänstgjorde som kompanichef i vinterkriget under de mycket hårda striderna vid Taipale i Karelen. Yrjö Jylhä har i diktens form uttryckt en hel generations krigsupplevelser i Finland.

Yrjö Jylhä föddes 1903 i Tammerfors. Han växte upp i en medelklassfamilj tillsammans med sju
syskon. De olympiska spelen i Stockholm 1912 väckte hans idrottsintresse. Han var i ungdomen aktiv idrottsman i boxning, spjut och fotboll. När han tog sin studentexamen 1922 hade han redan börjat skriva dikter som bl a heroiserade idrotten. Han gjorde sin militärtjänst vid Björneborgs regemente.

Efter humanistiska studier i Åbo och Helsingfors försörjde han sig som författare och översättare. Han översatte Shakespeares stora pjäser ”Kung Lear”, ”Macbeth”, ”Romeo och Julia”, ”En midsommarnattsdröm”, ”Hamlet”, ”Othello”. Även John Miltons episka dikt ”Det förlorade paradiset”, det franska nationella eposet ”Rolandssången” blev tillgängliga på finska språket. Även Viktors Rydbergs klassiker ”Tomten” översattes till finska av Jylhä.

1926 publicerade han sin första diktsamling ”Pisksnärten”. Innan vinterkriget 1939 hade han publicerat fem diktsamlingar. Han var således en känd författare 1939 när han inkallades till aktiv krigstjänst som officer. Han kunde således formulera en sällsynt intensiv känsla av autencitet i sina krigsdikter som till exempel första verserna i ett möte i skogen ur diktsamlingen ”Skärselden” från 1941.

Två ögon och mynningen av ett gevär
spejar på dig i skogen
du höjer ditt vapen och känner
avtryckarskyddet mot knogen.

Lång som en evighet
Ligger en frusen sekund på lur,
Skall du multna här i skogen
Blir detta din sista spaningstur.

I Jylhäs dikter lever man mitt i krigshändelserna. Han reflekterar och skriver ensamt eller som en del av ett kollektiv. Dikterna i ”Skärselden” börjar med tiden före krigsutbrottet och hoten från den angränsande stormakten. Sedan förflyttas läsaren till krigets kaos mitt i stålstormens öga. I en annan berömd dikt ”Brunnen” ger sig en soldat ut i kulregnet för att hämta vatten och en sårad. Den altruistiska gärningen slutar med dödlig utgång.

Yrjö Jylhä drabbades också som flera av sina frontkamrater av traumatiska krigsminnen. Även om han återvände levande blev han präglad resten av livet. Ett svårt minne var när han som officer blev beordrad att göra ett anfall vid Koukunniemi. Han gjorde på ett kompetent sätt men till priset av att tjugotal kamrater miste livet. Han beskrev traumat i ”Skärseldens” första frontskildring ”Efter anfallet”. Diktarjaget hör spöklika röster från de stupade, dem som han ledde i döden: ”du gjorde inte vad du ville, endast vad du måste”. Men den grymma befälssituationen återkommer ”det är svårt att skicka er dit ut”. Anfallets trauma lever under hela krigstjänstgöringen och ännu fredstid plågas Jylhä av en obestämd oro och han förföljs av bilder där ett spökkompani träder fram. Det är välbekanta ansikten, en gång leende ögon som nu stelnat.

Yrjö Jylhä var en allvarlig person. Att få ett leende av honom ansågs vara ett mirakel. Han drabbades också av motgångar på det personliga planet.

Det litterära Finland belönade emellertid Yrjö Jylhä flera gånger under hans livstid. 1948 fick han Pro Finlandia medaljen” för ”Skärselden”. 1952 belönades han med Aleksis Kivi priset. Jylhä skildrade i huvudsak striderna vid Taipale. Där utkämpades hårda strider både under vinter- och fortsättningskriget. Striderna har gett upphov till dikter både av Yrjö Jylhä men även av motståndarna nämligen den ryska poeten Jevgenij Dolmatovskij.

Den 30 december 1956 lade Yrjö Jylhä sin diktsamling på sin brors skrivbord. Han slog upp en speciell dikt och strof som han strök under och som blev en ”sista hälsning” där de stupade soldaterna talade: ”Din plats har alltid varit och den är hos oss.” Sedan sköt han sig med en kula för pannan.