Nu har smarta strateger inom SD med hjälp av sina betydande ekonomiska resurser köpt några historikers och filmmakares tjänster för att klippa ihop väl kända detaljer i Socialdemokraternas historia till en riktig häxbrygd. Det gäller främst idéerna om ”rashygien” för utveckling av ”den nordiska folkstammen”, sådant som vi sedan 60-talet lärt oss är teorier utan substans. Varken, negrer, judar, lappar, araber, zigernare eller hottentotter… är beteckningar på människor som går att koppla till någon slags över- eller underordning gentemot den ljushylta och ljuskänsliga hudtyp jag och andra behäftats med genom arv.
Men hur var det förr?
Jo, saken är nu den, att från slutet av 1800-talet till och med 1950-talet var dessa idéer varken konstiga eller särskilt kontroversiella. De var helt enkelt allmänt omfattade i våra västerländska samhällen. För till exempel min snälle morfar var det helt naturligt att tänka att svarta i Sydafrika var underordnade vita invandrade boer, engelsmän och svenskar. Hans son hade på slutet av 30-talet etablerat sig som farmare i Transvaal och hade många svarta anställda på sin farm, men behandlade dem väl.
Våra samhällen var sedan minst 100 år invaggade i att europeiska kolonialmakter hade en civiliserande mission bland primitiva infödingar i Afrika, Sydamerika och borta i Indien och Asien. På den tiden sammanföll nämligen klassklyftor med rasgränser. Eftersom det då var helt naturligt att se kroppsarbetande, industriarbetare och tjänande människor som underordnade, var det ingen skillnad på om de var svarta eller vita, bruna eller gula. I Sverige var de emellertid aldrig svarta, medan överklassen (som alltid var vit) i de stora kolonialmakterna sedan lång tid vant sig vid svarta eller färgade arbetare och tjänstefolk – en helt naturlig klassgräns i deras ögon. Och, klass-/rastänkandet smittade förstås av sig även till Sverige. Men, att klandra äldre generationer för detta är ohistoriskt, okunnigt och helt poänglöst.
Det bör för rättvisans skull även framhållas att inom den härskande klassen alltid funnits stora skillnader på hur de behandlade sina underordnade. En del njöt av att prygla och plåga dem, medan andra förstod att om de behandlas med viss anständighet flöt arbetet till och med bättre. Boken Onkel Toms stuga (1852) av Harriet Beecher Stowe är ett bra exempel på att förtryck av svarta människor plågat även vita.
Ända sedan 1700-talet har det funnits artikulerat motstånd av religiösa och moraliska skäl mot t ex slaveriet i Amerika. Beecher Stowe var så kallad abolitionist, en grupp med rötter bland kväkarna. Men som sagt, motståndet mot slaveri och rastänkande var ändå marginellt och länge härskade idéerna om att det var naturen själv som skötte över- och underordningen bland människorna. Begreppet ”rasism” existerade faktiskt inte, ordet kom inte till användning förrän i början av 60-talet. Det ger DN:s arkiv klart besked om.
Förarbetet för filmen gjordes på 90-talet
Borgerliga partier och liberala skribenter har ända sedan 90-talet ägnat sig åt att smutskasta det socialdemokratiska folkhemmets generella välfärdspolitik – den sociala ingenjörskonsten – som ”rasistisk/nazistisk”. SD-filmen nu är egentligen bara en fortsättning på detta.
Jag minns särskilt Maciej Zaremba som 1997 gick till attack mot Socialdemokratiska och Myrdalska rashygieniska resonemang, de som ledde till tvångssteriliseringarna. Dessa liberala skribenter och borgerliga partier har nu krattat manegen för en ny generations historielöshet.
Historikern Håkan Blomqvist har skrivit två böcker om saken; Socialdemokrat och antisemit – den dolda historien om Arthur Engberg (Carlsson, 2001) och Nation, ras och civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen (Carlsson, 2006). Han skrev även en klargörande artikel i Aftonbladet den 3 augusti.
Ännu ett problem är att även dagens socialdemokratiska ledarskikt uppvisar häpnadsväckande historielöshet när Stefan Löfven gång efter annan anklagar SD för att ha rasistiska, fascistiska och nazistiska rötter. Det är visserligen sant, men meningslöst att älta. Alla har ju mer eller mindre missklädsamma kostymer i garderoben. Nu får han tillbaka med råge, en hel långfilm med citat (ur S-anknutna källor) om socialdemokratisk rasism och nazismanknytning staplade i långa rader.
Filmen visar dock bara det vi alla borde veta; att alla tänkte mer eller mindre primitiva rasistiska tankar fram till omkring 1950. Så länge man bara ser på historien med dagens värdeskalor kör man mycket lätt i diket.
Okunnigheten lyser också igenom på flera ställen i filmen, men det är inte det viktiga i just detta inlägg. Det är ju en propagandaprodukt med suggestiv och flink ljudsättningen och redigering, som förstås fick det politiska etablissemanget att gå i taket. Den viktigaste sakliga tabben är att filmen flera gånger hänvisar till Aftonbladet som under kriget var en tyskvänlig och pronazistisk tidning och inte blev S-märkt förrän 1957. På YouTube har filmen just nu inte mer än 4388 visningar. Den påstås ha haft 200.000 visningar efter två dygn, men det är också osäkra uppgifter.
Jag uppmanar alla att se filmen, om inte annat för att lära sig hur man med lite fingerfärdighet kan blåsa upp stora lögner. Varsågoda…
SD:s mål och syfte
Vad är då SD:s brott? Ingenting faktiskt. De gör propaganda för sin sak med hjälp av något de kallar en dokumentärfilm. Det är gudskelov inte förbjudet. Ingrepp mot filmen vore på alla vis kontraproduktivt. Google som äger YouTube tog bort filmen på grund av förekomst av ”nakenhet”, men den lades tillbaka efter att SD överklagat borttagandet.
Min slutsats är att SD nu skruvar upp sin kulturkamp till en högre nivå. De vet att om man ska förändra ett samhälle på djupet krävs att man vinner kampen om tänkandet. Nu gäller vad som är ”svenska värderingar” – historien om det moderna Sverige – varken mer eller mindre. Därför passar teorin om att alla är lika goda kålsupare – i fråga om rasistiska rötter – som hand i handske. Det gäller att förvirra svenska väljare med budskapet: tro inte på Socialdemokraternas eviga tjat om SD:s rasistiska/nazistiska rötter, det är i själva verket Socialdemokraterna själva som har mest att skämmas för i det fallet.
Med filmen vill det nya stora ”värdekonservativa partiet” förstås också misskreditera hela arbetarrörelsen och 100 år av demokratiska strävanden. Och tyvärr är Socialdemokraterna efter 30 års nyliberala utsvävningar mycket sårbara på alla områden. Vem som vinner denna strid är inte lätt att säga. Kanske gick SD för långt här trots allt? Vi får se…
Den enklaste och mest uppenbara invändningen emot SD:s historieskrivning är ju att vad än SAP ansåg fram till 1960-talet (för 50 år sedan) så har de ändrat sig, vilket som sagt SD inte gjort.
När arbetare för mer än 80 år sedan spydde galla över diverse främmande nationaliteter i Sverige, var det oftast inte av främst ”rasistiska” skäl, utan av klasskäl: det gällde icke-organiserad arbetskraft som togs in från utlandet för att dumpa lönerna och splittra arbetarrörelsen.
Det vore i detta sammanhang intressant att få veta om den kommunistiska grenen av arbetarrörelsen i mindre utsträckning, eller inte alls, använde ett mindre ”rasistiskt” färgat språk, än den socialdemokratiska grenen.
Som Knut skriver ”tyvärr är Socialdemokraterna efter 30 års nyliberala utsvävningar mycket sårbara på alla områden”. Som icke-SD:are har påpekat, bl a liberalen Svante Nycander, har dagens invandrarpolitik vissa likheter med forna tiders import av utländsk arbetskraft, med syfte att pressa lönerna.
Zaremba minns vi från Vaxholmsbygget. Där ville han hävda att de svenska byggnadsarbetare som krävde lika lön för balterna var rasister och utlänningsfientliga. Möjligen har väl Zaremban klingat av något, han har ju gjort sitt. Men han var på sin tid mycket prisad och uppburen i DN.
Jag tittade i Svenska Dagbladets historiska arkiv: Rasism nämns en gång på 1930-talet (påven protesterade mot överdriven sådan 1938), en gång på 40-talet (1945 angående rasism i Tyskland). Verklig fart på ”rasism” blir det först tidigt 1966. Då handlar det om rasism i Sudan!
(Den tidigaste nämnda rasismen i arkivet är angående Italien 1923, men det bygger på ett etiopiskt ord ”ras” som betyder hövding och liknande, och som här användes för inställningen hos lokala bossar i Mussolinis fascistparti, utan någon etnisk betydelse.)
Att SD kör den här filmen är mest patetiskt. Det är ungefär som att ropa ”äh, men du då …” när man beskylls för något dumt.
Missa inte att kolla ”Missa inte” som återger en artikel jag trodde var skriven av Pål Steigan eller någon av hans meningsfränder i USA:
”Under de senaste åren har den underliggande produktivitetsutvecklingen [i USA] ofta varit cirka 1 procent och den ekonomiska tillväxten är inte ens hälften av vad de brukade vara. Samtidigt måste USA öka skatterna eller minska utgifterna med cirka 2.200 USD per skattebetalare per år för att undvika att skuldkvoten ökar. För att finansiera denna underskott kommer USA att dra ner på underhållet av infrastrukturen. Minst en tredjedel av detta land kommer slutligen att se ut som sophög.”
Men det var inte Pål Steigan, utan den väletablerade amerikanske ekonomiprofessorn Tyler Cowen på Bloombergs sajt. Och längre ner:
”Inom mindre än fem år kommer Kina att erövra Taiwan… Turkiet och Saudiarabien kommer att bygga kärnvapen… och Nato kommer att förlora sin trovärdighet…”
I de pressetiska regler SVT säger sig följa heter det ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”
Detta följde man med den berusade överstyrmannen på Makassar Highway – ty han var inte ryss. För detta folkslag gäller nämligen inte SVT:s pressetiska regler.
Om 10-15 år när Sverige inte bara hunnit lägga om sin utrikespolitik (åt öster) utan också fått den etablerad, kan vi räkna med ”avslöjande” reportage om våra dagars klart rasistiska syn på det ryska folket (och förmodligen det vitryska och ukrainska med – ty hur ser man skillnaden!)