Presstödssystemet bestod provet. Nämnden förmådde följa lagen och Nationell idag fick presstöd. Men, hur länge kommer systemet att stå pall? Och, är presstödet till nytta för tryckfriheten?
Presstödsnämnden stod inför samma dilemma då samhällsomstörtarna runt Proletären första gången sökte och fick presstöd. Av någon anledning har man kunnat fördra kommunister och annan vänster, kanske för de trots allt har varit en viktig röst i svensk debatt sedan 60-talet. De senaste årens försök att jämställa kommunism och fascism (nazism) och bildandet av myndigheten Forum för levande historia har skärpt villkoren och underlättat byråkratiska lösningar av presstödsdilemmat. Snart kommer man säkert att finna formeln för att kunna avgränsa sig mot de ”antidemokratiska” ytterkanterna.
En rimlig gissning är att Proletären och Nationell idag har ett par år på sig att ordna sin ekonomi för att inte dö den dagen subventionskranen stängs, medan Svenska Dagbladet, Skånskan och kanske den välanpassade vänsterpressen kommer att kunna fortsätta kvittera ut sina bidrag.
Den mera välanpassade vänster är komiskt enig i sitt försvar av det nuvarande presstödssystemet, om än på lite olika sätt. De har ju faktiskt varit framgångsrika på det här området genom åren. Mediaentreprenörerna på ETC har gått i spetsen genom att skickligt utnyttja presstödsreglerna för att ge ut flera lokala ETC-tidningar – som är lagom lite samma ETC som haft svårt att överleva som rikstidning. Därmed får man ut flera gånger fler presstöd än med bara en riks-ETC. I Uppsala finns den nystartade ETC-UppsalaDemokraten. 12 av de 32 sidorna varje vecka är Uppsalamaterial, medan resten är reklam eller allmänt ETC-material, förstås med ETC-trotskisterna Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg som tunga ankare. Tidningen är inte sämre än andra välanpassade vänstertidningar. Hygglig men mycket förutsägbar. Jag introduktionsprenumererar.
Förstatidningarna i våra stora städer, DN (Bonniers) t ex, som aldrig behövt presstöd, är förstås kritiska mot hela systemet som ju snedvrider konkurrensen. I sin ledare 2010-04-25 skriver man:
”Tidningsdöden fortsatte trots mångmiljonstödet. … Felet är inte att staten är alltför kyligt objektiv när den delar ut presstödspengar. Så länge innehållet i tryckta skrifter inte strider mot lagen ska staten inte lägga sig i. Felet är att hela presstödssystemet har överlevt sig självt. Det är inte bara kostsamt, utan också ineffektivt och godtyckligt.”
Undantaget på vänsterkanten är Folket i Bild/Kulturfront som av principiella skäl ända sedan starten 1972 avstått från att ens söka presstöd. Motiveringen är att en tidning endast ska vara beroende av sina läsare, inte av staten. Efter IB-affären blev man bara ännu säkrare på den saken. Tack vare denna inställning lever man fortfarande efter 38 år – trots att man gör alldeles för lite väsen av sig i denna och andra profilfrågor. ”Den malligaste morgontidningen” och Folket i Bild/Kulturfront skulle här kunna bilda en liten enhetsfront.
________
Artiklar om frågan: Martin Ahlquist DN-debatt, Bloggaren Svensson, Bloggaren Jinge, Nina Beshara Dagens Arena, Björn Wiman DN-Kultur, Nationell idag, SvD Kulturministern vill se över, Sydsvenskan om Pagrotsky
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: ETC, Folket i Bild/Kulturfront, Nationell idag, presstöd, presstödsnämnden, Proletären, UppsalaDemokraten, vänstern
Internationalen lever efter 40 år (inkl. några år under namnet Mullvaden). Äldre än Fib/K och kommer ut oftare. Inget i Fib/K:s historia ger något belägg för att den modell Fib/K har skulle vara bättre.
Dagens Nyheter hade 6 058 000 kr i presstöd förra året. Presstödet har två delar. Dels driftsstödet, som är det som de olika vänsterveckotidningarna får (de räknas i detta sammanhang som dagstidningar eftersom de anses ha nyhetsinriktning), liksom många andra små tidningar. Dels distributionsstödet, som ”ges till alla dagstidningar som deltar i organiserad samdistribution”, för att citera Presstödsnämndens webbsajt, där jag också har hämtat informationen om DN:s distributionsstöd.
FiB/Kulturfronts inställning till presstödet är inte nyttomotiverad. Den är principiell. Inställningen har hållit liv i föreningen och frivilligt arbete i god folkrörelseanda. Bättre i den meningen alltså. Det är inte skit.
Distributionsstödet har inte diskuterats i samband med att Nationell idag beviljats presstöd (produktionsstöd). Men förvisso, DN diar också skattepengar.
[…] Presstöd, Politik, Folkpartiet, Islamofobi, Ansvarig utgivare ab svd12 dn123 ex Läs även https://www.lindelof.nu !! t Etiketter:Ansvarig utgivare, Bloggosfären, Bloggtoppen, Folkpartiet, Islamofobi, […]
Det beror på vad man menar med principiell. FiB/K har sällan eller aldrig ställt frågan om presstöd (och andra statliga bidrag till politisk verksamhet) allmänt, som en fråga om vad subsidierna gör med offentligheten, utan enbart individuellt, som en fråga om vad ett eventuellt beroende av staten skulle göra med den egna tidningens och föreningens verksamhet.
Men från demokratisk synpunkt är det ju bättre att alla tidningar som inte kan överleva på sina egna meriter läggs ner. Då blir också utrymmet större för de få överlevande tidningarna, de som inte tar stödet.
När det gäller presstödet har FiB/K alltid varit principiella. Andra statliga subsidier diskuteras var för sig. På kulturområdet har vi förordat generella bidrag typ moms- och portolättnader för att det gynnar alla.
Det finns också en stor diskussion om vad statliga bidrag i alla selektiva former, som ska sökas och beviljas av s k oväldiga myndigheter, har gjort med demokratin. Jag tror att dessa har varit en viktig orsak till att göra basaktivisterna onödiga och gjort folkrörelserna till tjänstemannavälden. Myglaren är en bra film.
Blott Sverige har det svenska presstödet!
Där ryms mycket underligheter. Distributionsstödet är ett av dom. Det är en typ av stöd, som hittills (även om det nu knakar i fogarna) gjort att de stora tidningarna motvilligt accepterat stödsystemet. De får nämligen lejonparten av dessa pengar, mot att de låter de mindre (upplagemässigt i varje fall) tidningarna på orten distribueras samtidigt av tidningsbuden, som raska och morgonpigga (och numera, tack vare Transports rättfärdiga och framgångsrika kamp, med någorlunda anständiga löner) springer i våra trappuppgångar och villaområden långt innan tupparna vaknat och ger hals.
Det är ungefär samma sak med litteraturstödet, som accepteras av de stora förlagen för att de får de största delarna av stödkakan.
En annan egenhet med denna genuint svenska uppfinning är att det bara kan gå till dagstidningar, vilket ju kan tyckas underligt när man ser vilka som får stödet. Men det är bara att titta på definitionen, där vi ser att en dagstidning är en tidning, som kommer ut minst en gång i veckan!!! Av detta inses också lätt att dessa maskerade ”dagstidningar” (liknar något Grönköpings Veckoblad, den största månatligen utkommande veckotidningen i världen, som dock får nöja sig med det betydligt mindre lukrativa stöd, som delas ut av Statens Kulturråd till s k ”kulturtidskrifter”) aldrig är i behov av att delas ut mitt i natten.
Nej, de flesta av dessa till ”dagstidningar” maskerade veckoblad är inget man läser för att vakna på morgonen utan, likt Internationalen, sömniga tryckalster som helst intas på kvällen i sängen för att befrämja en god dygnsvila. Men det är ju möjligt att NATIONELL IDAG har annorlunda syften och det förklarar väl till en del etablissemangets upprördhet. Ingen har väl något intresse av att ”väcka den björn som sover”!