När Obama fick igenom sina stödpaket undrade man var alla pengarna kom ifrån. Det sas visserligen att de kom från skattebetalarna, men det verkade ändå som om hela systemet kunde komma på fötter igen. Men nu ser det bara ut att vara en tidsfråga tills nästa kris slår till.
Exemplet Grekland visar vad krisen egentligen handlar om. Kampen står mellan storbankerna och hela stater. Island och de baltiska staterna var signaler på vägen mot att stater snart kommer att falla i kampen mot storkapitalet. Först ut på riktigt är Grekland.
Bankerna har lånat ut pengar utan att tänka på följderna av att låntagarna kan få svårt att betala tillbaka. Det är precis samma sak som de omdiskuterade blixtsnabba SMS-lånen till ungdomar, men nationalekonomiskt betydligt allvarligare. En omfördelning av rikedomar från skattebetalande arbetande människor till bankkapitalet av ofantliga mått pågår hela tiden.
Alltså, bankerna klarar sig inte längre själva, utan försörjs av staten när de överkonsumerat. Swedbank talar idag om sitt fina bokslut. Men hur mycket har skattebetalarna skjutit till för att de ska kunna spela ansvarstagande bank? Och hur stort är balternas bidrag till Swedbanks fina resultat?
Bankerna har blivit ett nytt frälse, som får allt de pekar på av staten, för att staten måste garantera alla skattebetalares besparingar och samtidigt administrera nedskärningarna i offentliga utgifter för att kunna betala bankerna o s v.
I Grekland har nu allt det här gått över styr. Exemplet Grekland visar vad som händer när bankkapitalet inte längre kan försörjas av staten. I Grekland protesterar de skattebetalande massorna, som tvingas halvera sina löner för att staten ska kunna hjälpa bankerna. Och i Tyskland, som är Europas största ekonomi, protesterar också de skattebetalande massorna för att de inte vill hjälpa det bankruttmässiga Grekland. Och därmed är hela Euro-systemet hotat. Kanske är det klokt att hålla sig utanför det där systemet.
Det här är nu ganska lätt att genomskåda, även för en lekman som mig. Förstatligade banker är säkert enda möjligheten att bromsa kasinoekonomin.
Artiklar om Greklandskrisen: SvD – Nu blomstrar Swedbank, Privata affärer, Aftonbladet, e24
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: Grekland, ekonomiska krisen, bankkapitalet, Swedbank
”Förstatligade banker är säkert enda möjligheten att bromsa kasinoekonomin”.
Smaka på den! I slutet av 1960-talet var frågan om banksocialisering (som det hette då) senast uppe till allvarlig bedömning inom S. Ledningen stod och vägde, men beslöt sig (klokt nog, opinionsläget var labilt och på den tiden fanns en gedigen statlig kontrollapparat samtidigt som bankerna inte förbrukat sitt förtroende i de breda folklagren) för att i stället ge sig på apoteken, som var ett enklare byte trots att de levt och skött sina uppgifter väl i privat regi de senaste tre-fyra hundra åren. Som de nu får möjlighet att göra igen!
Och vad hände egentligen på Island? Där har en grundlig utredning slagit fast att det var statens ledning som hejade på de isländska bankerna och understödde deras försök att bli ledande globala finansinstitut.
Så förstatligande i all ära. Men är det någon som tror att det kommer att hjälpa? Om vi inte samtidigt har ett beslutsamt och enigt folk som ändrar statens sätt att fungera?
Det är alltid lite pirrigt när man får svar från en fackmänniska, i detta fall en ekonom. Men med det moras som skapats av dessa fackekonomer måste nog lekmän blanda sig i diskussionen. Klart att staten kan vara korrupt, men med ett enat folk mot fiffel och båg, ska det nog vara möjligt. Vi är alltså överens!
Knut – det är spännande att du ger dig in i denna fråga. Det är trots allt hur det går för världsekonomin som avgör hur det kommer att gå för det svenska gamla folkhemmet. Detta är så stora frågor att den inte med enkelhet låter sig föras på Knuts kulturblogg.
Min inställning är också i grunden ganska gammeldags. Jag menar att man går vilse om man tror att det handlar om staten eller kapitalet. De lever sedan länge i symbios och är ömsesidigt beroende av varandra. Grekland befinner sig nu i en liknande (fast mycket värre) situation som Sverige befann sig september 1992. Landet stod då på randen till statsbankrutt. Vi kunde dock reda ut situationen genom en budgetmässigt svältkur tack vare Göran Persson. Låt oss hoppas att vi aldrig behöver hamna i en sådan situation igen.
Den globala finanskrisen hösten 08 berodde till stor del på Greenspans ideologiskt bestämda lågräntepolitik, vilket fick bostadspriser och börser och derivat att skena. Dessa år upplevdes som rekordår över hela världen. I Sverige gick det som tåget. Men det går inte i längden att bygga en sund ekonomi på lånade pengar. Man måste producera också. Tyvärr är det endast ekonomer på högerkanten som förstår detta. De har rätt i analysen vad som gick snett men när de ska skissa på lösningar på problemen blir det nattsvart.
Knut – vi har bara sett början på den stora finansiella härdsmälta som kommer att drabba Västvärlden om några går. Det går inte i längden att låna ut pengar som inte finns till länder som inga har. Förr eller senare kommer verkligheten i fatt.
Som tur är har vi ett ganska gott utgångsläge i Sverige. Den borgerliga regeringen har hållt i budgeten på ett bra sätt. Sen finns det andra delar i deras politik som man kan kritisera. Men det är en annan femma.
Det var lågräntepolitiken som ledde oss in i den senaste krisen. Nu försöker politiker över hela världen ta oss ur krisen med samma lågräntepolitik. Det kommer inte att hålla. När det smäller kan ingen riktigt veta.
Tittar jag ut genom kontorsfönstret ser allt ut som tidigare. Alla dom som fortfarande har ett jobb att gå till har inte märkt så mycket. De tjänar fortfarande bra med pengar och kan bjuda högt på svindyra objekt i storstadsområdena. Det kostar inget att låna fem miljoner till en bostad med dagens nollräntor.
Dock har den svenska arbetslösheten gått från knappt fem till nästan tio procent sedan 08. Det är den konkreta effekten av den senaste krisen. En massarbetslöshet utan like i modern tid.
Aha, det är arbetslöshetsspöket som gömmer sig i den tjocka framtidsdimman. Det är alla stater och bankirer rädda för. Det kan skapa social oro – revolutioner och liknande tråkigheter.
Min dotter och hennes sambo ska just köpa bostad för ca. 30 000 kronor per kvadratmeter i centrala Stockholm. Det lär vara billigt. Jag lagar chili concarne till valborgsmiddag och hoppas att dom får behålla sina jobb.
För mig duger bloggen för diskussion även om världens största frågor. Det var en av poängerna med mitt lekmannainlägg.
Stoltsera inte för mycket med lekmannabegreppet, Knut! Det här handlar mindre om ekonomisk vetenskap (om nu sådan finns, trots det av Riksbanken instiftade priset ”till Alfred Nobels minne” är väl fortfarande inte alla helt övertygade) än om ekonomisk politik eller (som vi sa på den gamla, inte alltför goda, tiden) POLITISK EKONOMI.
Eftersom vi väl alla bekänner oss till tesen att ”en kock (om än inte ENN KOKK) kan styra staten” blir det ju då en helt annan historia!