Vad ska man med en jordkällare till? Förvaring av potatis året om, hålla svagdrickan kall om sommaren eller ställa in allt som man inte får plats med i kylskåpet när man har stora kalas? Inget av det där är särskilt aktuellt för oss. Svagdricka eller stora mänder svalt tempererade drycker behöver vi sällan. Stora kalas har vi lika sällan och potatis köper vi i små kvantieter på COOP-extra i Börstil.
Trots att jag inte vet vad jag ska med källaren till har jag nu börjat renovera den. Den har legat där och väntat nästan helt dold av syrener länge. Den har stillsamt utmanat mig sedan vi tog Stjärnudden i besittning 2003.
Sommaren 2007 skrev jag lite om den. Då hade jag just rivit ner så mycket av stenarna runt dörren att jag lyckats ta mig in. Sedan hände inget förrän denna augustivecka 2009. Jag började med att röja runt ingången. Ett nog så strävsamt knog som renderade i en jättehög av ris och skott av syrén, gamla krusbärsbuskar och ogräs. Krusbären hade vi knappt sett, än mindre skördat. Kunde inte låta bli att plocka av alla de fullmogna krusbären från de kapade kvistarna. Det blev en stor skål. Mer krusbärsmarmelad hoppas jag på.
Efter att Anders, som är bonde med stora maskiner, med hjälp av gafflarna på traktorn lyft ner den hotfullt nerhasade storstenen ovanför ingången kunde jag plocka ner stenupplagen på sidorna, som under de senaste 150 åren hasat ut såpass att man inte längre fick upp dörren.
De gamla dörrarna och dörrposterna var alltför ruttna för att kunna renoveras. Nya dörrkarmar är nu tillverkade och infästa på plats på så likartat sätt som jag förmått. Fast spikar och smidda krokar för gångjärnen kommer att ersättas av modernare doningar. Det gamla järnlåset på ytterdörren ska jag försöka återanvända.
Än återstår mycket. Med de stora stenarna ska jag ta hjälp av Harri. Han är en pensionerad finlandssvensk Sandviksjobbare som inte alls låter som de snälla Mumintrollen. Hans bullrande skratt och urstarka kropp ska hjälpa till att få storstenarna på plats. Jag hoppas det kan ske nästa vecka.
Möjligen kan vi behöva förvara kommande skördar från det stora trädgårdslandet som Barbro ska anlägga när hon blir pensinär – om två år. Kanske kan jordkällaren bli vinkällare? Men då måste man rimligen köpa mer än en baginbox åt gången. Vet förresten inte om vin ska förvaras i det jämnt svala och fuktiga klimat som året runt råder i en riktig naturstensmurad jordkällare. Papplådor duger nog inte som förpackningar då. Förmodligen blir den renoverade jordkällaren bara en sevärdhet för vuxna eller kanske lekstuga åt några barn.
Andra bloggar om: jordkällare, renovering
Vi har mycket på vår stora tomt i Öregrund men inte en jordkällare. Jag är uppvuxen med en sådan, senast i min barndoms och ungdoms Juniskär. Där förvarades bland annat potatis och svagdricka, när våra barn var små och hälsade på farmor och farfar också en back läsk (plus lättöl åt de vuxna).
En jordkällare på tomten i Öregrund skulle kunna avlasta kylen och fungera som förvaringsplats för potatis och andra håvor ur trädgården. Dock bara tillfälligt – till hösten flyttar vi in till stan och tar då med potatis och rotfrukter och äpplen och annat och ställer dem i stället i matkällaren i huset där vi bor.
Jag är övertygad om att denna jordkällare kommer att bli till stor glädje för många på olika vis. Men det ett herrans, men märkligt nöjsamt, jobb att få källaren i ordning. Du vet väl att Uppskedika ligger, mellan Hökhuvud och Börstil. Välkommen på besiktning på hemvägen till Öregrund när andan faller på. Sväng till höger vid busskuren i Uppskedika och håll höger då vägen delar sig. Vid Vagnmakartorpet har man förstås vagnshjul i grindarna, lätt att finna. Jag är där ganska ofta innan vintern slår sina klor i oss på allvar, då vi kurar inne i Uppsala.