Det tog 40 år att nå toppen. Äntligen var vädret och omständigheterna de rätta och sällskapet så taggat att man inte kunde avstå. När vi lunchade på en solvarm kråkrismadrass (vi behövde inga slittdynor) sa Alexander ”Nu eller aldrig.” Efter att från stugfönstret, cirka 40 påskar, ha skådat upp mot Dunsjöfjällets långsträckta krön och hört talas om att man förr ofta gick upp till Dunsjön därbakom, men aldrig själv varit med, kände jag som Alexander: Nu eller aldrig.
Efter lunchen startade klättringen till toppen i zigzag uppför den ganska branta fjällsidan. Vi var åtta personer mellan 28 och 64 år. Mårten hade GPS-en igång som registrerade rörelse, hastighet och höjd över havet. Allt kan analyseras i detalj här.
Det hade varit lugnt hela dagen, men just när vi nådde toppen blåste det oväntat kraftigt. Det förstärkte Himalayakänslan. Allas huvor var uppe och solglasögonen lyste svarta i det starka ljuset. På andra sidan kammen öppnade sig en fjällvärld som förstås ingen av oss tidigare sett. Men vi gjorde halt här. Upp till kammens topp, men inte över och in i det okända. Det får vänta till en oviss framtid.
Har också nått ett krön i arbetet med min bok. I samråd med min förläggare har jag bestämt att vända åter och inte gå vidare med utgivning i höst. Boken är inte bra som den är. Jag förmår inte på ett bra sätt berätta vad jag var med om under mina sista år i skolan. Grundskolans allmänna utveckling – eller avveckling kanske jag ska säga – ska vara grundtema, men än (efter drygt tre års jobb med manus) lyser min personliga besvikelse för starkt. Vi vänder därför åter, lägger arbetet på is ett halvår och gör ett nytt försök till hösten. Om det blir något då återstår att se. Nu eller aldrig, tänkte jag fram till i söndags, men efter stor vånda har jag förmått tänka om.
Wow, grattis!! Jag är nog faktiskt lite avundsjuk på er alla som firade påsk däruppe. 🙂 Fantastiskt kul att kunna följa er fjälltur så i detalj också.
Oj! Ã…terigen ett berg som ligger i vägen. Då gäller det att välja, ska du upp eller ger du dig?
Det var starkt att nå toppen och det är starkt att tänka om och backa när det gäller boken. Många kramar från Catharina
Nu! Eller om ett halvår, högst..
Skall det vara nödvändigt att hålla på och äventyra sig så där? Gamla människan!! Då är det bättre att komma till Skåne och cykla lite på Söderåsen och hjälpa till med ett trädäck.
Trädäck gillar jag bara på båtar. Naturstenplattor ska det vara på uteplatser. B tvingade mig att göra ett litet trädäck utanför Stjärnudden. Trädäck blir snart en inglasad veranda, som sedan blir ett isolerat uterum, som får ett vidfång som sedan glasas in och isoleras etc. Det tar aldrig slut. Det kan bli en pensionärs död. Men sommaren närmar sig. Jag lagade provencalsk paj igår. Vad är era planer?