För den som ger sig på att skriva om sexualitet finns bara tre positioner – moralpredikantens, upplysarens eller pornografens. Reglerna är mycket stränga. Om man tvekar att iklä sig någon av dessa roller gör man klokast i att avstå.
Jag har tidigare polemiserat mot moralpredikanter, som menat att sexualundervisning överhuvudtaget inte bör förekomma och känner mig därför manad att försöka igen.
Svt-programmet Skolfront har blottat att RFSU:s sexupplysare i grundskolan bland annat undervisar om sätt för att underlätta analsex. Som om analsex vore något självklart. Man häpnar över okänslighet inför uppgiften. Göran Skytte skrev en artikel i SvD 2009-10-24 och kritiserade detta. Skolfronts reportaget råkade vara från Almunge skola, där skolledare och lärare är högst anständiga personer. Det vet jag, för just där gjorde jag min allra sista termin. Jag blev själv ett ohjälpligt mobbningsoffer, när jag försökte stävja mobbning mellan elever. Alla försökte hjälpa till, men utan att lyckas. Något konstigt finns i den skolan – och i många andra skolor.
Att det råder oenighet inom personalen om förnuftet i att släppa in RFSU i niorna är jag säker på. Jag tror knappast att rektor visste att ”underlättande av analsex” skulle behandlas på lektionerna. Men hon är ansvarig.
Människan är en kulturvarelse. Man gör ofta som andra (eller som man tror att andra gör) för att inte känna sig utanför. Särskilt uppväxande människor känner detta social tryck starkt.
Som man ropar i skogen får man svar, säger man också. Det dolda men ändå tydliga budskapet är förstås att bland annat ananlsex är normalt, något som alla pysslar med. Men det är fel. Man kan leva ett helt långt och lyckligt liv utan att ha analsex en enda gång. Jag har aldrig haft analsex. Tanken är mig dessutom motbjudande. Problemet är att jag inte vill tala om detta, för att det kan verka som om jag vore för ett förbud eller något sådant. Men det är jag inte, för jag ser sexualiteten som en privatsak, som jag delar med ytterst få andra personer under mitt liv. Jag vet att jag inte är ensam om denna hållning.
Sexualiteten är så djupt rotad i personligheten att den inte enkelt låter sig diskuteras. Den hör till en människas innersta kärna och är därför knappt åtkomligt för vår trubbiga verbalitet. Därför blir sexsnack så ytligt och ömtåligt. Jag tänker på snigeln med sina horn som blixtsnabbt dras in vid minsta beröring.
Sexuella beteenden (”praktiker” som RFSU säger) som exponeras formar ungdomars föreställningar om sexualitet. Det får konsekvenser. Kanske inte de som man först kommer att tänka på; att ungdomar sexdebuterar tidigare och generellt ägnar sig åt allt vildare sexuellt experimenterande. Nej, det kan skrämma och stöta ut istället för att skapa kärlek, intimitet och gemenskap.
Sexualiteten är viktig, alltför viktigt för att ställas under marknadslagar och exponeras på ett okänsligt sätt.
Andra bloggar om: sexualundervisning, RFSU, Göran Skytte, Almunge skola
Mycket vackert, och modigt, skrivet i en tid då människans allra mest intima och personliga erfarenheter helst skall redovisas i direktsändning, inför öppen ridå, eller åtminstone diskuteras offentligt med professionella rådgivare och experter, till allmän uppbyggelse. Jag tror att allt detta petande i ”människans innersta kärna” är ytterst farligt och blir alltid lika förvånad när folk, frivilligt, säljer ut sin personliga integritet för en stund i strålkastarljuset. Privatsak var ordet!
Jag instämmer med Margareta. Sexualiteten är en del av vår innersta kärna och Knuts liknelse med snigeln som drar in hornen tycker jag är bra.
Modigt att också nämna hur du blev mobbingoffer, när du försökte stävja mobbing.
Hej Knut!
Kom in på din hemsida av en slump och tänkte att jag kunde skriva en kommentar. Jag vet inte riktigt om du kommer ihåg mig, men jag gick i klass 5B på Almunge skola när du kom dit som magister. Jag tänkte att jag kunde meddela dig att jag inte går kvar på Almunge skola utan att jag har börjat på Gränbyskolan, i fotbollsklass. Där trivs jag mycket bättre än i Almunge. Inte för att jag var mobbad eller något liknande där, men Gränby är en väldigt mycket bättre skola.
Jag håller med dig, Knut. Som andra tycker jag också att det är mycket väl formulerat.
På andra bloggar jag gick att titta på fann jag mest bara fördömanden av Skytte och förhärligande av RFSU. Naturligtvis är inte bloggvärlden representativ för svenska folket.
Men jag kommer att tänka på hur ensidigt det är i Sverige. Svart-vitt. Från att homosexuella förtrycktes så hyllas de nu på högsta ort med Pridefestival, där statsministern in spe går i första ledet och hånar statsministern in reality för att han inte går med.
Från att ha hånat oss, (bl a dig och mig, Knut) för att driva idén om Kunskap i Skolan så blir det nu det enda riktiga med nye skolministern.
Bara som exempel. I motsats till detta tänker jag på Zhou-en Lais â€ett delar sig i tvåâ€.
Tänker också på â€kasta ut barnet med badvattnetâ€.
Skolan behövde reformeras efter kriget. Men man tog för mycket efter Amerika. Många bra idéer därifrån, men att den tyska skolan varit så auktoritär att den var skuld till nazismen (amerikansk uppfattning) håller inte i backspegeln. Den svenska var nog mer auktoritär.
Eller plötsligt genomfördes att all matematik i skolan skulle börja med mängdlära. Själv ma-lärare var jag med om detta utan motstånd.
I den mån det finns en kulturdebatt i våra medier förhåller det sig på samma sätt, som jag uppfattar det. Termen PK passar, även om det inte handlar direkt om politik.
Jag ser ändock en motsättning i din argumentation. Du moraliserar över analsex, talar om att du minsann anser det motbjudande, och ser det problematiskt att det skall undervisas om det i skolan – men å andra sidan säger du att du är emot förbud. Vad är det i så fall du vill poängtera? Att alla skolor själva får välja ifall de skall undervisa i analsex?
Till skillnad från dig anser jag det inte alls problematiskt att skolan undervisar hur man korrekt bör gå tillväga vid analsex, eftersom det de facto är något som praktiseras när människor har sex – inte alla – men många. Istället anser jag att det är långt mer problematiskt när debattörer försöker moralisera över hur vuxna människor har sex, som exempelvis analsex. Att påstå att sex är privat och ändå moralisera över analsex som motbjudande är hyckleri. Om nu sex var privat, varför talar du då om att du tycker illa om analsex?
Samma problem finns hos Sixten Andréasson här ovan, som också applicerar analsex som något skumt eller moraliskt tvivelaktigt. Som om analsex skulle komma från USA (SIC!), det har funnits med människan sedan urminnes tider, finns ju även dokumenterat i Bibeln. Jag blir dock glad när Sixten talar om att så många ändå inte delar Sixtens och Knuts sexualmoralism, det tyder på att den sexuella revolutionen och förnuftstanken fortfarande är levande.
Du placerar mig alltså i moralburen. Det var väntat att någon skulle göra det. Men Kristoffer, jag moraliserar inte. Jag resonerar. Jag redovisar ärligt min känsla av äckel samtidigt som jag är emot förbud, som jag vet är meningslöst. Jag inser dilemmat. Men …
Din formulering: â€hur man korrekt bör gå tillväga vid analsexâ€, visar att du inte förstår mitt resonemang. Det finns inget â€korrekt†sätt att visa kärlek. Sexuella kärlekshandlingar av alla slag är alltid beroende av kontrahenternas relation. De kan aldrig beskrivas som generellt â€korrekta†eller felaktiga heller för den delen. Därmed kan jag konstatera att vi talar om olika saker du och jag.
Jag ifrågasätter även din tvärsäkerhet om att analsex praktiseras â€av mångaâ€. Vad vill du förresten säga med det? Har du procentsatser i olika åldersgrupper också? Nej, undersökningar om människors sexuella vanor är sällan pålitliga. Man svarar sällan uppriktigt. Det klokaste är att utgå från sig själv, lita på sina känslor och respektera andra. Ett fint gammalt liberalt koncept. Politisering och kommersialisering av sexualiteten är ett stort problem.
Kristoffer!
Förstår inte att du angriper mig för saker jag inte skivit. Du brukar ju kunna läsa innantill!
Har inte påstått något alls om analsex. Ännu mindre att det kommer från USA. Jag skrev om inflytandet därifrån för den svenska skolan efter kriget – på gott och ont.
Skärpning, LOKE.
Knut!
Varför inte fråga dig själv varför du väntade på att ”någon” skulle ”placera” dig som moralist? Tyder inte det på att du själv var medveten om att du moraliserade?
Jag vill problematisera din argumentation, eftersom jag finner den paradoxal. Liksom nu i inlägget upprepar du att du inte är för ett förbud mot analsex, därför anser du att du inte moraliserar. Moralism har alltså med juridik att göra? Detta anser jag är en förenklad förklaring på moralism. Jag vill hävda att man som debattör kan moralisera i sin argumentation utan att åberopa någon statlig juridisk reform. Exempelvis när du i ena stunden förklarar sexliv som privat, och i andra stunden deklarerar hur du anser analsex vara motbjudande; det är att moralisera. Visserligen skriver du att det är din åsikt, men det är en plattityd. Är inte allt vi skriver här våra åsikter? Du har i kontexten valt att förklara att du finner analsex motbjudande, det är problemet.
Om du var en ”upplysare” så hade du inte behövt förklara din privata åsikt om analsex, utan nöjt dig med att förklara att vissa tycker om analsex, andra inte. Och här kommer vi till mitt påstående att ”många” praktiserar analsex, som du anser vara en tvärsäkerhet från min sida. Det är det givetvis inte, eftersom ”många” kan tydas på olika sätt, vad jag inte menar är majoritet av befolkningen (även om det är möjligt att det kan vara så). Men att det är vanligt förekommande anser jag vara ett riktigt påstående, hur vanligt kan man givetvis diskutera, men i kontexten anser jag det onödigt.
Sedan har du delvis rätt i att det inte finns ett ”korrekt” sätt att ha sex (att påstå det är ju i sig att moralisera). Du vill säga ”visa kärlek”, men jag vill hävda att sex inte alltid handlar om att ”visa kärlek”, därför är sex som ord mycket bättre än kärlek eftersom det handlar om just sex.
Vad jag menade med att praktisera analsex på ett ”korrekt” sätt har med vissa biologiska faktorer att göra. Exempelvis hur man enkelt undviker slitningar och så vidare. Alltså baskunskaper om hur kroppen fungerar, sedan har du ju rätt i att det är upp till människorna själva att avgöra vad de anser vara ”korrekt”.
Sedan ställer jag helt och hållet upp på din formulering att alltid utgå från sig själv, lita på sina känslor och respektera andra. Alfa och Omega i förhållanden.
Du får nog finna dig i att samtal om kärlek och sex kan bli både motsägelsefullt och paradoxalt. Därför är det också intressant.
Vad anser du till exempel om integritetsproblemet när RFSU övertar en del av undervisningen och mötet med elever de alrig träffat. Tror du inte att det kan upplevas kränkande för många ungdomar? Tycker du att elever har rätt att lämna klassrummet?
Knut!
Det beror helt på hur undervisningen sker. Om undervisningen går ut på att pedagogiskt förmedla hur man undviker skador vid sex, så anser jag att det borde vara obligatorisk. Om det undervisas att sex är privat, och att det är upp till var och en att finna vad den känner vad gäller sex så anser jag att det också borde vara obligatorisk.
Undervisningen borde inte tala om vad för sex som är dåligt och bra, borde inte tala om vad som är naturligt eller inte naturligt. Undervisningen borde inte heller koppla sex med kärlek, utan istället visa det komplexa i att människor även har sex för sexbehovets skull.
Det är märkligt att en sådan som Kristoffer Ejnermark nästan lyckas föra bort samtalet från kärnan i det Knut tar upp. Frågan om analsex är helt perifer! Fundera i stället över följande:
Att avnjuta en måltid har för människor aldrig enbart handlat om att
äta. Det är lika viktigt att till maträtten inmundiga en lämplig
måltidsdryck. Därför bör vi givetvis se till att eleverna i ordnade
former tillägnar sig goda vinkunskaper. Alltså in med vinprovning på
skolschemat!
Om man till äventyrs skulle ha för sig att denna parallell till
”analsexundervisningen” inte är i det närmaste så exakt man kan komma, inbjudes att bevisa sin ståndpunkt med öppen och ärlig argumentation.
DZ!
Det må man tycka, att alltså analsex skulle vara en perifer sak i Knuts resonemang. Jag kan se varför man skulle kunna tolka det som sådant, eftersom Knut faktiskt säger att han inte är för förbud.
Vad jag försöker göra är att problematisera Knuts resonemang och visa att det inte är så enkelt att friköpa sig från sexualmoralism genom att säga att man inte är för ett förbud. Visst skulle jag kanske inte ha reagerat lika starkt som jag gjorde på att Knut ville förklara sin personliga åsikt kring analsex, om han nu inte själv kritiserade sexualundervisningen, visserligen inte i sig, men visar att han inte riktigt tycker att säker analsex är okej att undervisa genom ett resonemang kring människan som ”kulturvarelse”. Ve du styggelse om människor får för sig att ha analsex …
Sedan vet jag att du Dennis mer direkt ifrågasätter att ha säker analsex med i skolundervisningen, du har tidigare på FiBforum försökt konstruera en liknelse med vinprovning utan att lyckas visa på det relevanta i det. Varför skall vi godkänna din sexualmoraliska värdering av analsex som likvärdig alkoholdrickande? Snurrigt värre. Låt hellre människor ha vilket sex de vill, och så mycket bättre om de får lära sig hur man på ett ”korrekt” sätt har sex med varandra.
Jag har inte alls hävdat att analsex är likvärdigt med att dricka sprit. Den som praktiserat sysselsättningarna kan säkert upplysa om det finns några tydliga jämförelser att göra beträffande moralfrågor kring detta.
Vad jag pekar på var att båda används för njutnings skull (givetvis så njuter man av de båda aktiviteterna på olika sätt). Att undervisning i njutningsfrågor är en meningsfull sysselsättning i skolan ifrågasätter jag bestämt. Det finns betydligt mera angelägna frågor att behandla där såväl i allmänhet som specifikt i biologiundervisningen. Detta ska dock inte uppfattas som att jag är emot att all undervisning ska ges i andan att eleverna ska se kunskapstillägnelsen som en lustfylld aktivitet.
Oerhört bra bloggsida, jag gillar både DZ och Knut Lindelöfs åsikter.