Diskussionen om Ilmar Reepalus uttalanden angående hatbrotten mot judar i Malmö håller på att bli riktigt otäck. Efter intervjun i TV4 2010-03-06 ansluter sig nu Håkan Holmberg till det Svante Weyler sa i sin krönika i Godmorgon världen 2010-02-28 och uttrycker det i UNT 2010-03-07 som att Reepalu inte förstår vad han själv säger.
Han ”bottnar inte i frågan. Han tycks aldrig ha satt sig in den speciella problematik som judehatet innebär och använder därför ord och begrepp till synes utan att helt förstå deras innebörd.”
Holmberg påstår att Reepalu är dum och obildad, vilket han borde ta konsekvenserna av och dra sig tillbaka.
Han har sagt saker ”som ingen demokratisk politiker i ansvarig ställning, oavsett parti, kan tillåta sig själv.”
Holmberg mästrar vidare med ett ”klargöra” vad som är rätta tolkningen av antisemitism respektive sionism. Han påstår bland annat att:
Sionismen ”säger ingenting om vilken politik en judisk stat bör föra – och ännu mindre att staten bör vara exklusivt judisk.”
Hans säger att om man fördömer sionismen som sådan
”så fördömer man också judiska kulturella strävanden och alla de judar och israeler som anser att staten Israel har rätt att finnas samtidigt som de är djupt kritiska mot statens nuvarande politik.”
Men kära nån! Stämmer det här verkligen? Kan inte denna syn på sionismen ens diskuteras? Om man påstår något annat än Holmberg, bottnar man då inte i frågan? Är det Holmberg som bestämmer vad en ”demokratisk politiker i ansvarig ställning” ska tillåtas säga om det här?
Idag i TV2:s Agenda hänger Göran Hägglund på och försökte upprepa Holmbergs concept i närkamp med Mona Sahlin. Mona gick visserligen för långt i instämmande i Reepalukritiken, men hon klarade i alla fall av att framhålla att hatbrott mot muslimer också är allvarligt.
Det håller som sagt på att bli mycket obehagligt. Palestinavänner som ser det sionistiska projektet Israel som ett stort politiskt problem i världen pekas nu ut som obildade och moraliskt underlägsna. Holmberg, Weyler och Hägglund verkar ha beröringsskräck med palestiniers lidande år 2010 (som om Al Nakba alrdrig ägt rum). Det här främjar antisemitism precis på samma sätt som exempelvis Irakinvasion och Afghanistankrig främjar självmordsbombning och terrorism.
Det förvånar och skrämmer att Håkan Holmberg ställer sig tillsammans med Svante Weyler och Göran Hägglund i kampanjen mot Ilmar Reepalu. Jag utgår från att UNT:s liberale politiske chefredaktör Håkan Holmberg förstår att resultatet blir att många skräms till tystnad om Israels övergrepp och Palestiniernas 62 år av lidande.
_____________
Artiklar att läsa: lindelof.nu, Weylers blogg, Aftonbladet 2010-02-26, NewsDesk 2010-03-02, Expressen 2010-02-26, Skånskan.se 2010-03-02, Skånskan.se 2010-02-04, Kvälls-Posten 2010-03-02, SR 2010-03-02, Jan Guillou i AB 2010-03-10
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: antisemitism, Gaza, Ilmar Reepalu, Svante Weyler, Håkan Holmberg, Göran Hägglund, Mona Sahlin, sionism
Du har rätt Knut. Denna debatt är ett riktigt lågvattenmärke för både politiker och journalister. Vad gäller politikerna borde fler ställa sig upp och försvara sin kår. Det enda man säkert vet att det snart är någon annans tur att bli uthängd.
Inte ens de självutnämda specialisterna du anger i bloggen verkar ha klart för sig vad dom talar om. Det verkar som om dom helt glömt bort en stor grupp judar. Den grupp jag syftar på var den enda gruppen judar fram till 1800-talets slut då Teodor Hertzl ändrade på detta genom att skapa den ”sionistiska falangen”. Vilken blivit oerhört framgångsrik vad gäller mediauppmärksamhet. Allt från början av förra århundradet fram till idag.
Den ursprungliga gruppen hörs sällan eller aldrig i media. Jag tänker då på dom Ortodoxa judarna. Dessa bränner Israelflaggor och fördömer Israels politik och sionister varhelst dom kan.
Protester 2009 https://www.youtube.com/watch?v=dR0jDVVHmqY. Besök https://www.nkusa.org/ och studera dessa på egen hand. Dessa är inte nådiga mot sionister som dom anser stulit deras identitet. Ingen av dessa har någonsin kallats ”antisemit” trots att dom vill kasta sionisterna i Israel i havet. Dom menar själva att sionisterna är det farligaste som hänt mänskligheten. Krig och våld följer i deras spår, det är deras bestämda uppfattning. Dom gör gärna gemensam sak tillsammans med muslimerna. Muslimerna menar dom är deras bröder som dom levt sida vid sida med under flera tusen år.
Ser man till den utveckling Reepaludebatten tagit kan man väl åtminste säga att den blivit ett allvarligt hot mot demokratin i Sverige. Flera av hatbrotten mot judarna består i att Hakkors ritats någonstans. I Asien skulle det vara svårt med att döma dessa för hatbrott. Jag har själv en hel del gamla kartor med dessa symboler som då stod för kraftverk.
Efter det att sionisterna beslagtagit den som hatsymbol får vi inte använda denna mångtusenåriga solsymbol i Sverige. Skulle jag hänga på mej mitt gamla smycke från 1800-talet skulle jag förmodligen buras in. Kanske borde jag ta risken. Eventuellt kan denna debatten ha det goda med sig att fler svenskar börjar studera vad sionismen egentligen står för och hur det påverkar oss alla och inte bara judar.
Jag inser mer och mer att sionismen och Israel måste presenteras och belysas som den verkligen är och inte döljas undan genom pseudodebatter på deras egen arena. Om det inte passar kommer den antisemitiska stämpeln fram. Vi kan inte låta kastrera våra politiker på detta sätt.
Om det finns någon anledning att kritisera Ilmar Reepalu för uttalanden han gjort innan och i samband med den skånska tidningskampanjen för att ta heder och ära av honom är det att han inte varit tillräckligt bitande i sin kritik mot sionismen.
De svenska sionistkramarna försöker nu sudda i historien och likt Håkan Holmberg lura i oss att sionismen är som vilken nationalism som helst. Och visserligen är sionismen nationalistisk. Men det är en specifik typ av nationalism det är frågan om. Just den judiska exklusiviteten var helt avgörande vid den ”etniska rensning” (långt innan begreppet myntades vid upplösningen av den jugoslaviska federationen under 1990-talet) Haganah (den judiska, sedermera israeliska, armén) genomförde tillsammans med en hoper paramilitära förband samt gangster- och mördarligor under judisk ledning för att grunda den israeliska staten. I den av David Ben-Gurion fastställda ”plan Dalet” bestämdes ett minimiandel av judiska invånare i staten Israel som sådan och även för regional och kommunal nivå. Denna var i vissa stödjepunkter över 90%, men för vissa delar med alltför stora arabiska befolkningstal accepterades lägre andelar. Vinter och vår 1948 genomfördes denna strategiska plan och orsakade fördrivning och död för uppemot miljonen araber, som bott inom brittiska förvaltningsmandatet Palestinas gränser.
Sådan är sionismen i praktiken och har fortsatt så allt sedan dess. För bara drygt ett år sedan massakrerade man människor och livsbetingelserna för dessa på den s k Gaza-remsan. De som försvarar den politiska struktur som ständigt orsakar dessa katastrofer borde det vara möjligt att gå till rätta med på samma sätt som vi bör gå till rätta med krigsförbrytarna i den israeliska armén och statsledningen. Inför skranket med dom bara!
Väldigt bra att du tog upp Håkan Holmbergs ledare i UNT! Även jag reagerade på hans övermaga formuleringar om att Reepalu inte ”bottnar” i frågor som rör judar och antisemitism. Man frågar sig ju onekligen hur Holmberg själv ”bottnar” i fråga om palestiniernas lidanden och deras, gång på gång, förnekade nationella rättigheter.
Men diskussionen bör naturligtvis inte föras på en sådan — låg — nivå. Därtill är frågorna (såväl om Israels förbrytelser mot palestinierna som om våld och trakasserier mot judar och muslimer i Sverige) alldeles för viktiga.
Att då, som Leif Bengtsson, komma och yra om hakkors som en gammal oförarglig solsymbol är rent stolligt och omöjliggör bara all seriös diskussion. Det går naturligtvis inte att, efter Hitler och Förintelsen, betrakta hakkorset som vilken symbol som helst.
Margareta Zetterström!
Menar du att vi skall kasta bort alla gamla symboler för att det förargar någon grupp. Symboler som använts i tusentals år.
För några år sedan var det Tors hammare. Jag har faktiskt en sådan också. En gåva jag fick av en silversmed på 60-talet. Några svenskar blev provocerade av att handen på knappen vid övergångsställena var en kristen symbol som visar vägen mot gud.
Någonstans måste vi dra gränsen för var sunt förnuft skall sluta gälla.
Du måste inse att du blivit lärd att känna dej provocerad vid åsynen av denna symbol. Det sitter i ryggmärgen, vi är lärda så. På 60-talet var det ingen som reagerade, inte ens judarna i min klass. Någonstans på vägen gick det snett, inse det. Varför känner du dej inte provocerad av den tyska örnen eller korset.
Någonstans känner du säkert att denna avsky mot ex.vis hakkorset är en inlärd betingad reflex. Genom att vi hela tiden fått upprepat Solkors=Judehat.
Förstår du inte att skräcken för dessa symboler används för att styra våra tankar på samma sätt som ordet ”antisemit”. Att kunna låta sig provoceras är ett stort mått av frihet. Förstår du inte denna tillgång hamnar du och fler snart i en allmän rondellhundspsykos. Vi måste själva ta tillbaka makten både över språket och våra symboler.
Vad tänker du på då du ser en Davidsstjärna? Vad tänker juden? Vad tänker en palestinier?
Vem har rätt att döma? Genom att som här – ”Att då, som Leif Bengtsson, komma och yra om hakkors som en gammal oförarglig solsymbol är rent stolligt och omöjliggör bara all seriös diskussion.” – nedvärdera någon istället för att bemöta, placerar dej i samma nivå som dom ”antisemitstämplande” journalisterna.
Leif Bengtsson!
Att symboler laddas med nytt innehåll är inte konstigare än att orden skiftar betydelse över tid. Det är fåfängt att tro att denna process kan stoppas. Studiet av ords och symbolers ursprung och historia är förstås intressant. Att försöka återupprätta hakkorset kan jag bara se som ett sätt att blanda bort korten i dagens debatt om antisemitismen.
Det går naturligtvis inte att, efter Hitler och Förintelsen, betrakta hakkorset som vilken symbol som helst. Så skrev jag i en tidigare kommentar till Leif Bengtsson, och jag upprepar gärna dessa ord. Allt vi säger och allt vi gör säger och gör vi i en specifik kontext, i ett sammanhang som innefattar både minnet av historiska händelser och samtida omständigheter. Om man inte tar hänsyn till den konkreta situationen omöjliggör man all konstruktiv seriös debatt, ja ”blandar bort korten” som Knut skriver. För att ta ett aktuellt exempel: naturligtvis bör vi i vårt samhälle slå vakt om yttrandefriheten och rätten till religionskritik (rätten att häda), men det säger inte att vi i varje läge kan och bör applådera sådana texter eller bilder som uppfattas som kränkande och sårande av vissa etniska eller religiösa grupper. Det finns också något som heter omdöme och sunt förnuft.
Du har rätt Knut i det du säger. Globaliseringen, i varje fall den demokratiska varianten vill vi alla se. Att då bara se symboler ur vårt eget lilla perspektiv verkar en aning förmätet. Språket, åtminstone svenskan är vi få som äger tillgång till. Medan internationella uråldriga symboler kan vi knappast ta makten över. Den delen av världens befolkning som konfronteras med exempelvis solkorsets negativa attributform är marginell jämfört med den asiatiska muslimsla eller afrikanska populationen. Vi i väst vill gärna göra gällande att vårt perspektiv är det enda rätta. Inte särskilt snygg ståndpunkt om vi vill vara ärliga i vår önskan om människors lika värde och rätt till sin historia. Vårt deltagande i Afghanistan är väl bara ytterligheten av just svensk syn på hur ett samhälle skall vara för att accepteras.
Jag vidhåller att hotet sitter i betraktarens öga och till mycken liten del i budskapet. Ett sätt att komma tillrätta med problemet är att redovisa vad symbolen står för i ursprunglig betydelse o inte låta den felaktiga nytolkningen vara det som gäller för dagen.
Endast på det viset kan vi i framtiden se nyktert på de symboler som vi exponeras för. En vän till mej, rullstolsbunden, känner sig provocerad av alla handikappskyltar. Om hon tar lite tid på sig att parkera kommer alltid någon och talar om att hon skall stå ”därborta” med bilen.
Att omtolka solkorset skulle få bort mer än hälften av de ”antisemitiska hatbrotten” och därmed minska antisemitismen i Sverige. Är det en dålig handling?
Att kunna låta sig provoceras är frihet!
Knut, är du Falun Gong-motståndare? Ditt svar till Leif Bengtsson tyder på det. Du kanske instämmer i den kinesiska förföljelsen av denna tradition?
Leif B!
Det handlar inte om att provocera eller inte provocera. Så länge du lever åtminstone, så kommer hakkorset/solkorset hos oss att ha den betydelse det har idag. Du kommer inte att kunna ändra på det. Och varför då slösa sina krafter på det?
Och att försöka är dessutom inte opolitiskt. När du gör det, är det du som blir en ny Vilks, en ny hatpropagandist. Inte vi som inte försöker.
Håll isär vad man gör – å ena sidan – och varför man gör det ena eller det andra – å den andra. Vilks och hans beundrare är ju formligen mästare på att inte göra detta. Och du verkar också ha lärt dig den tekniken ganska bra.
Personligen anser jag det orimligt att solkorset inte ska kunna användas för att symbolisera solen. Det är faktiskt sant att symbolen har en djupt positiv värdeladdning för fler människor än den har negativ, och det är verkligen provinsiellt att inte kunna erkänna det. Dessutom är det respektlöst alldeles särskilt gentemot de kulturer symbolen kommer från. Först lånar vår kultur symbolen, sedan bestämmer vår kultur att den är ond. Hur sjukt är inte det?! Kulturimperialism! Och jag vet att för Leif Bengtsson med hans stora praktiska erfarenhet av att möta andra människor i andra kulturer så är denna aspekt den viktigaste.
Leif och Leif!
Nu har ni fått dra era käpphästar om hak(sol)korset.
Eftersom den här diskussionen handlar om kampanjen mot Ilmar Reepalu vill jag nu upp på det spåret igen. Välkommen med inlägg i den frågan.
Bo!
Utan att fördjupa mej mer i diskussionen om symboler måste vi vara observanta då vi stiftar lagar om dom. Vem äger symbolen? T ex symbolen för sevärdhet på vägskyltarna? Var finns den mer och i vilket sammanhang, kan dom bli arga som haft den ursprungliga användningen och idén?
Våra liv är korta och lagarna stiftas med viss oändlighet i åtanke. Att göra symboler ”lagvidriga” ger också automatiskt incitament till civil olydnad. Som i St. Petersburg där man tog bort förbudet. Jag tror inte att ett åtal mot en klottrare skulle hålla i europeisk domstol. Får jag bära den internationella tränardräkten för FalunGong i Sverige? 1 miljard presumtiva asiater kan göra det. Några hundra miljoner i övriga världen kan.
Vi har en grupp på 15 000, ungefär dubbelt mot svenska FalunGong-anhängarna. Vem äger rätten att bli provocerad av symbolen resp förbudet?
Vem drev den politiska frågan i Sverige och varför? Vem vill föra upp muhammedteckningarna på listan över ”hatsymboler”?
Du har rätt Bo, det är politiskt och bara politik.