Det som nu sker med lärarutbildningen är nödvändiga återställare (prop. 2009/10:89). Att inriktning på olika åldrar motiverar både skillnad i ämnesteoretiska studier och olika pedagogisk hållning är så självklart att alla stolliga lärarutbildningsreformer under de senaste 20 åren snabbt kommer att glömmas bort, eller vandra vidare som roliga historier från anno dazumal. Inte mycket att ägna skrivarmöda åt alltså.
Dock, en sak i departementets presentation är oroande. Man säger:
”För att bli en bra lärare krävs lämplighet. Regeringen avser därför att utreda hur lämplighetsprov skulle kunna användas som behörighetskrav till lärarutbildningen. Sådana prov kan inte genomföras förrän tidigast 2013.”
Det är självklart att lämplighet är nödvändigt. Men vad är lämplighet? Är det något man har eller något man kan förvärva? Mellan föreställningarna att en människa har eller att en människa kan förvärva lämplighet för läraryrket finns en avgrund. Det är den som glimtar fram i citatet ovan. Någon självständigt tänkande person har åtminstone satt ner foten och sagt stopp, varpå frågan förpassats till en utredning. Där kommer den förhoppningsvis att begravas och helst glömmas bort.
Det handlar alltså om två idag oförenliga synsätt, att se människan som en främst biologiskt styrd varelse eller som en främst socialt styrd varelse. När man som ung student kommer till utbildningen är man förstås i högsta grad ofärdig. Ett ”lärarlämplighetstest” då är mycket olämpligt. Men biologimänniskorna tror förstås att det går att extrahera relevanta kriterier som kan plockas ut ur personer med enkla test, kanske med ett blodprov.
På tidiga 70-talet protesterade vi lärarstudenter mot det så kallade ”lärarskicklighetsbetyget” som gavs vid vår lärarexamen. Det försvann sedan i den allmänna betygsfientligheten. Men, detta betyg var verkligen missvisande. Det speglade bara vilka studenter som föll den tidens pedagogetablissemang på läppen.
Förmågan att skapa goda relationer i ett klassrum, att förstå sig på barns och ungdomars tänkande kommer med åren genom personliga praktiska och teoretiska erfarenheter och insikter. Förmågan avtar också så småningom för en del som stelnar i sin utveckling. Men tanken att något test skulle kunna tas fram för att förutse vem som är lämplig för läraryrket redan vid ansökningen till lärarutbildningen är befängd. Ja, en nästan skrämmande tanke – särskilt om den finns i en pedagogskalle.
För övrigt anser jag att grundskolan ska återgå till att bli allmän egendom.
Artiklar i ämnet: DN 2010-02-11, DN 2010-02-12, GP 2010-02-11, My NewsDesk 2010-02-11, SvD 2010-02-11
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: lärarutbildningen, lämplighetstest
Vad säger de rödgröna? Jag har inte sett några kommentarer.
Bara små politiska markeringar för att låtsas att man har en egen mening. Björklund har fortfarande initiativet. Att kräva att grundskolan åter ska bli allmän egendom är deras enda chans att skaffa en skolprofil.
Men den chansen tänker de helt uppenbart inte ta?
Jag är helt enig med dig. Äntligen ska man återgå till inriktning på de olika åldrarna. Jag gillar också att det i förslaget ligger ett uttalat krav på samarbete med den nutida forskningen. För man ska inte återgå i allt till det gamla. Jag minns med fasa MAKIS som var ledordet under vår utbildning.
Ditt förslag om blodprov som utslagsgivande vid lämplighetstest är utmärkt. Då kan man ju påvisa lärarskicklighetsgenen, som säkert ligger inlindat i RNA. Skämt åsido, det kunde vara bra med en intervju vid antagningen, en intervju som skulle vara ett resonemang kring lärarrollen, så att den sökande blir mer klar över vad läraryrket innebär, sina egna motiv etc. Endast gravt olämpliga personer bör kunna nekas antagning, som t.ex. personer med svåra ångestsymtom och personlighetsstörningar, med rasistiska ideal, pedofili eller våldsbenägenhet. Men det ska inte vara lätt att neka någon, det måste kunna motiveras sakligt.
Självklart ska både grundskolan och gymnasiet vara statliga.
MAKIS var den tidens recept, som i backspegeln ter det sig komiskt stelbent.
Visst ska man kunna tala med sökande om yrkets villkor etc, men bara för att få dem att själva reflektera. Det finns redan en lag om att kolla det så kallade belastningsregistret. Är man dömd för övergrepp mot barn (eller vuxna också för den delen) blir det svårt att få jobb. Det kan vara bra att veta redan när man söker. Läkarstudenten som avtjänat ett straff för mord kommer aldrig att få jobb. Han har visst slutat sin utbildning nu.
Det jag insett är att jag inte längre ens är duglig som lärare, eftersom jag aldrig mer kommer att få jobb. Frågan jag ställer är om vi inte rent av skall börja avskaffa skolorna.
Tankarna har slagit mig många gånger. Att avskaffa skolorna är faktiskt en allt mer lockande tanke. Redan på 80-talet hade jag vänner som sa att de helst själva skulle undervisa sina barn.